DANKO JONESBLOD, SVETT OCH DÅRARKanadensiska rock n´ roll trion DANKO JONES- mannen med samma namn på sång och gitarr , John ”JC” Calabrese (bas) och Damon Richardsson (trummor) - är nu här med uppföljaren till fjolårssuccén ”Born A Lion” (Bad Taste). Att nya plattan ”We Sweat Blood” har en tuff titel, snygg metallogga och ett omslag bestående av Dankos hand över strängarna svettandes blod är ingen tillfällighet. Huvudmannen själv ringde upp Slave To Metal från sitt hem i Toronto för att tala om rock n´ roll och metal. Kl.
är 18.00 på kvällen hemma i Sverige, men trots att han befinner sig på andra
sidan Atlanten så är inte tidsskillnaden allt för stor. Där är klockan tolv på
förmiddagen och det har sin naturliga förklaring i att Toronto ligger i Kanadas
sydöstra delar. Innan vi glider in på ämnet för dagen…nya skivan, så hinner vi
att prata om Kanada. Jag har många släktingar i landet och har varit där i fem
veckor, då på den västra sidan – rättare sagt i Calgary. - Det är en mycket fin stad! Hela vårat land är mycket fint. Jag trivs bra här i Kanada. Utbrister den snaggade frontmannen med den mörka hudfärgen. Efter en stunds dösnack så glider vi in på ”We Sweat Blood” – en skiva som är mycket hårdare än sin föregångare… - Vi ville väl egentligen inte göra samma platta två gånger! Det är nog den främsta anledningen till varför den blev hårdare. - Vi tänkte nog inte så mycket på det när vi skrev låtarna och spelade in, utan det kom nog mer av sig självt. Han är mycket försiktig när han pratar och viskar nästan fram orden. Det är hans sätt att spara på rösten. Danko fortsätter glatt att prata på om nya skivan. - Vi startade som en blandning av ett rockband och ett garage punk band. Det är inom den ramen vi vill ligga, vi känner att vi kan blanda gammalt och nytt material och ändå så finns den röda tråden där hela tiden. Var kommer denna metal-touch ifrån då??? - Jag är metal!!! Utbrister Danko stolt. - Jag har alltid gillat metal. De senaste fem åren har jag vänt mig tillbaka till hårdrocken igen, jag har inte lyssnat så mycket metal som jag gjort de senaste åren sen jag var fjorton bast. Jag kan liksom inte sluta lyssna på det. Några favoritband? - ENTOMBED! De gillar jag skarpt. Sen så gillar jag SUPERJOINT RITUAL och andra nya akter som poppat upp. Hans bandfavoriter förvånar dock ganska stort. För har man gett ”We Sweat Blood” ett rejält öra så hör man klart influenser från THIN LIZZY och då inte minst i Dankos vokala insatser – vilka kraftigt påminner om svunna tider och Phil Lynott. - Tusen tack! Han var en stor sångare. Jag har hört det ett par gånger och det är alltid lika svårt att ta det till sig…han var en så otrolig sångare. Men det känns väldigt fint att få höra det – måste medge att det känns ganska coolt att bli jämnförd med han. Den nya loggan fullkomligt lyser metal, även så titeln och sist men absolut inte minst så är det ett riktigt metalomslag som pryder cdn. När jag ser Danko´s blodsvettandes hand så tänker jag genast på ”If You Want Blood…” med AC/DC. - Det var tanken - att musiken, loggan och omslaget skulle gå hand i hand. Med ”Born A Lion” skivan ville vi ha ett typsikt ”Impulse Records” omslag. Impulse Records är ett jazzbolag och alla deras omslag går i samma stil – orange och svart skall det vara. Sen så skall det vara en enkel logga. Det var precis så ville ha det på ”Born A Lion” – det passade liksom. - Exakt det var vi ute efter denna gången med. Så vad passade bättre till en titel som ”We Sweat Blood” än en hand över gitarren – svettandes blod!? Visst kan det vara vilseledande för vi är ju inget metal band – det lär nog ingen metal fantast tycka i alla fall. Men å andra sidan så skäms jag inte över det – för personligen så är jag väldigt metal. - Vi är ju ett rockband och det är ju ändå därifrån de flesta metalbanden kommer ifrån ursprungligen – rockscenen. Se bara på JUDAS PRIEST, de kom från rocken men tog allt ett steg vidare. Han utvecklar sitt resonemang vidare och nu börjar munlädret komma igång. För till en början så är Danko mycket försynt…men allt eftersom intervjun leder vidare, desto mer har han att berätta… - Dagens metalomslag kommer även de från rocken, men självklart så förädlas allt på vägen. Se på dagens metalband – de har helt oläsliga loggor. Men ser man tillbaka på de gamla klassiska banden så var de av enkel rock n´roll – se på AC/DC, JUDAS PRIEST, THIN LIZZY, IRON MAIDEN etc. etc. Endast ett och ett halvt år har gått sedan förra skivan, men enligt Danko så är det slött jobbat. - Jag kan inte vänta på att få ut en ny skiva. Får vi inte ut en ny skiva kan vi inte turnera och får vi inte turnera så tjänar jag inga pengar och tjänar jag inga pengar… Danko börjar skratta… - …så kan jag inte betala min hyra! Men ändå så är det inte pengarna som driver herr Jones. - Det handlar egentligen om vad faan man skall hitta på annars…man kan ju inte bara sitta vid TVn och peta sig i naveln! Än en gång följer en lång skratt salva och nu börjar det bli väldigt påtagligt att Danko börjar vakna till liv. - Det är så jävla kul att hålla på med musik. ”Born A Lion” turnen var så himla kul, jag vill göra det igen. NU! - Vi har bara väntat på att få släppa denna skivan. Var den lätt att skriva då? - Ja, denna gången gick det skitbra, vi jobbade under tidspress. Bad Taste gav oss en deadline som vi skulle hålla och det funkade utmärkt för oss. Många gillar inte tidspress och att behöva stressa, men för våran del är det suveränt. Vi jobbar bättre och är mer koncentrerade. Vi tänker inte så mycket utan bara kör på. En sak till som är lite ovanlig är att Danko gillar att skriva låtar när han är ute på turne. Många avskyr att knåpa ihop nytt medans de är ute och lirar ”gamla” låtar, men Danko tycker inte att det är några som helst problem att få ner ett par rader då och då. - Ett par sånger kommer alltid till under turne. ”Forget My Name”, ”Strut” och ett par låtar till på nya skivan är skrivna ute på vägarna. Är det en orsak till att ni låter väldigt mycket live på nya skivan? Låtarna låter liveanpassade redan från första början. - Jo, men så är det nog. Vi spelade live här i Toronto igår kväll och vi spelade nio låtar ifrån nya skivan då – det märktes att de funkade direkt. Danko Jones har alltid haft en svaghet att skriva om brudar i sina låtar, men på ”We Sweat Blood” har även andra små inspirationskällor letat sig in. T.ex. skivindustrins ruttna branch. - ”The Cross” handlar egentligen om de kanadensiska bolagen. De är så otroligt ruttna…som t.ex. igår kväll. Vi ligger inte på Bad Taste här, utan på ett inhemskt bolag och de hade läckt ut till den största radiostationen att vi hade sålt ut spelningen. Så de sade det på radion hela dagen att vi hade sålt ut. Nu var det så att vi inte alls hade gjort det, men vi gjorde det under kvällen. För som tur var så lyssnade väl inte våran publik på den stationen, men hade vi haft otur så kunde det ha varit en massa som hade skippat att gå till konsertlokalen p.g.a. att bolaget gått ut med att det var slutsålt. Man blir så jävla trött på såna grejer. Det är väl typ det som låtar som ”The Cross” handlar om. Nu är det ju dock så att bandet har den goda smaken att ligga på svenska Bad Taste Records och med det svenska bolaget är de helnöjda. - Det var ett skatepunkband härifrån Toronto vid namn TRIGGER HAPPY som såg till att en tape med oss kom till Bad Taste. Jag känner inte bandet personligen, men det var på den vägen det spred sig över. - Jag fullkomligt älskar grabbarna på¨bolaget. De gör ett sånt jävla bra jobb, de jobbar skithårt och de har hjärtat på rätta stället – det är viktigt. De gillar musiken och sånt är viktigt. Ofta så finns det ju alltid typ en person som man inte kan med, men på Bad Taste är all lika bra. De är riktigt trevliga allihopa. De är så organiserade. ”We Sweat Blood” spelades in i Record High hemma i Toronto med Matteo DeMatteo bakom spakarna men mixades i Polar Studion i Stockholm. Fanns det inga planer på att spela in allt här istället? - Egentligen tänkte vi göra allt i Toronto hos våran polare Matteo som spelade in oss. Men tiden blev knapp eftersom vi var inbokade på en Europa turne, så vi fick helt enkelt ta med oss inspelningen över för mixning. För vi ville ju inte ställa in turnen som var bokad sedan länge. - Så vi passade på att ta foton, göra intervjuer och andra saker när vi ändå var i Sverige. Så egentligen så blev det väldigt lyckat. Nu har bandet nött vägarna väldigt mycket här i Europa. Men förr var det mycket USA som gällde och efter ett tag så slog de även i sitt hemland och turnerade Kanada stort. Men på senare år så har det mest blivit Europa. - Men vi kör faktiskt en stor sväng här i Nordamerika nu. Sen så blir det såklart Europa igen… - Vi har spelat en del med TURBONEGRO nyligen. Vad föredrar du? Europa eller Staterna? - Europa!!! Utbrister Danko direkt. - Amerika är så segregerade. Sen så är det inte ett säkert land att befinna sig i. Europa är mer länder och många kulturer som möts, men ändå så känns det mer sammanhållet. Du gillar att vara ute på vägarna va? - Jag fullkomligt älskar det! - När man är ute på turne så längtar man hem och när man är hemma så längtar man ut på turne!!! En skrattsalva följer och han tar sig samman till slut. Jag såg dig på Sweden Rock Festival och du verkade verkligen trivas på scenen. - Det var en otroligt skön show. Jag gillar att spela borta, att spela här hemma i Toronto är det värsta jag vet. Det är en massa polare i publiken som försöker att dra åt sig ens uppmärksamhet och få en att skratta och sånt. Det kan vara otroligt jobbigt på scenen att försöka hålla sig för skratt. Men visst är det kul också, men att spela så som vi gjorde på Sweden Rock var otroligt skönt. Du pratade rätt mycket mellan låtarna och hade en otrolig publikkontakt. Är det något som är viktigt när man är på scenen? - Jag pratar rätt mycket i vanliga fall med. Men Sweden Rock var en extrem spelning. Vi spelar normalt i en timme och nu skulle vi fylla upp en och en halv timme – så det var mycket tid som skulle ”dödas”. Så egentligen handlade det mesta på den spelningen om att försöka få tiden att gå! Än en gång skrattar han och berättar vidare om hur jobbigt fast kul det var. - Det var liksom roligt också. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att göra sådana spelningar varje kväll. Har du nägra speciella turneminnen? - Ja, fast jag kommer aldrig ihåg dem förrens personer påminner mig om dem. Jag har så fruktansvärt dåligt minne. Det är då inget som märks när man pratar med denne trevlige man. Och ännu trevligare lär det bli när bandet i vinter kommer över på turne här i Europa och Sverige. Tills dess får vi nöja oss med högoktanig rock n´ roll i stereon och med på cdn kommer det att finnas ett cdrom parti med video och lite bakom kulisserna material. Innan vi avslutar samtalet hinner han också berätta att det finns DVD planer för nästa år…något gott att se fram emot med andra ord!
Daniel Eriksson |
