|
EVERGREY GÖTEBORGS STÖRSTA DOLDISAR EVERGREY har börjat bli ett respekterat namn inom hårdrockskretsarna. Kanske beror det rent av på att de för varje platta har tagit ett steg ifrån progen mot metallen? På nya given ”Recreation Day” (Inside Out) är bandet tillbaka hårdare än någonsin. Mörkt, hårt och välproducerat av bandet själva – kommer fjärde alstret att ta bandet till oanade höjder. För nu kommer det att lossna rejält för Göteborgarna. Slave To Metal får fatt i bandets gitarrist Henrik Danhage i Falun där bandet befinner sig för att göra PR för skivan över dagen. EVERGREY nöter de svenska vägarna med något så ovanligt som en akustisk skivaffärsminiturne. - Det har varit en otroligt bra respons på det här. Det är så ”gött” att spela tio minuter och sedan bara sätta sig ner. ”Recreation Day” skulle från början ha spelats in med Neil Kernon (QUEENSRYCHE, NEVERMORE etc.) bakom spakarna. De tre föregångarna är alla inspelade med Andy La Roque och bandet ville testa något nytt. Men ödet ville annat. Neil fick inte arbetstillstånd och EVERGREY fick lösa det hela på sitt sätt. Henrik fick assistera bandets ”leadmotor” Tom S Englund (sång, gitarr) i studion och tillsammans producerade de bandets nya verk. EVERGREY – som i övrigt består av Patrick Carlsson (trummor), Michael Håkansson (bas) och Richard Zander (keyboard) – vågade sig på det många drar sig för…att sköta allt själva. Los Angered blev åter platsen, fast som sagt denna gången utan La Roque. Låtarna skrevs på en månad och sen i september så gav sig bandet in i studion. Som tur är så har Tompa (som Tom så glatt kallas av de andra) varit med en hel del tidigare och lärt sig mycket om hur man hanterar det hela. - Han har alltid varit jävligt delaktig. Fast det var väl först på förra skivan ”In Search Of Truth” (Inside Out -01) som han tog credit för det med. Men han har alltid gjort alla långa timmar själv tillsammans med Andy tidigare – så han har lärt sig mycket. - Neil ställde ju in så sent som i augusti,
så vi var ju helt enkelt tvungna att ta ett snabbt beslut. Så det föll sig rätt
naturligt att Tompa tog hand om det hela. Andy var med på ett hörn och kopplade
in saker och så. Men det kreativa fick vi stå för helt själva denna gången. Bandet fick jobba hårdare än någonsin och man hörde från alla håll att bandet fick slita dag som natt. - Det stämmer. Men nu så känns det helt klart värt slitet. Allt gick så snabbt innan så bandet hann inte ens att repa. Men så är ju också EVERGREY kända för att vara otroligt slöa på repningsfronten. - Det var jävligt jobbigt. Vi gjorde ju låtarna med Pro Tools, så vi lade in våra riff och bytte hastigheter och tonarter. Allt kan bli helt ultimat. Men problemet är ju när man väl skall spela in skiten på riktigt. Det var ju skitsvårt att spela vissa grejer sen. Men vi tänkte aldrig så när vi gjorde låtarna och det var nog faktiskt bra. För det blev ju riktigt kanon. Nu var vi ju riktigt kreativa, sen så fick man ta skiten sen och lösa det på ett bra sätt. Nu blev ju det här det bästa, sen fick man ju ta tjuren vid hornen senare. Hur kommer det sig då, att ni inte är direkt kända för att vara de typiska ”replokalsnissarna”? - På förra skivan spelade vi ju mycket ute. Och som här i Sverige när man spelar på en lördag, tja då får man ju typ åka på fredagen och komma hem på söndagen. Då känner man ju inte direkt för att ställa sig och repa på måndagen med de jävla gubbarna igen. Sen så är det nog ingen utav oss som tycker att det är så himla roligt att stå i en replokal och ”harva”. Men nu efter nya plattan har vi varit jävla duktiga och repat två dagar i veckan. Vilket är väldigt mycket för att vara oss. Säger Henrik skrattandes… EVERGREY har som sagt bara blivit större och större för varje skiva. Kvalitetsmässigt har de också höjt sig något otroligt efter varje skiva. När jag ställer frågan om det har varit svårt att toppa sig själva ger Henrik sin syn på saken. Själv kom han ju med i bandet efter andra plattan ”Solitude, Dominance, Tragedy” (GNW –99). - Det hade nog varit jobbigt och blivit ett problem om originaluppsättningen hade varit kvar. För om jag har fått köra på som en idiot så har Tompa alltid fått köra det dubbla. Så är det ju till väldigt stor del fortfarande. Han gör mycket intervjuer och allt annat runt i kring bandet. Men numera försöker ju alla hjälpas åt. Jag tror han hade kört slut på sig själv om inte nya gubbar hade kommit in i bandet. Jag tror inte nya skivan hade låtit så här om inte nya gubbar hade kommit in. Nu kommer det ju in lite fräsha ideér och lite förnyelse. Så Tompa har fått sig ett bollplank. Låtarna är mestadels skrivna av Tompa och Henrik men nytillskottet Richard har varit med och haft stor vikt i arrangemangen. - Men alla har ju satt sin prägel på musiken. Det skulle ju låtit annorlunda om någon annan än Micke skulle ha skött basen och likaså med Patricks trummor. Så ni kände absolut ingen som helst press på er? - Nä! Vi ville bara göra en hård skiva med låtar som var mer anpassde att spela live. Har man trettiofem minuter på sig att spela så behövs ju mer upptempo låtar. Ja, tyngen och mörkret har ni ju lyckats få fram väldigt klart i det nya materialet! Replikerar jag. - Det vi hade pratat om när vi var ute och söp och så, var ju just det att vi tyckte att vi skulle bli mörkare och hårdare. Men fortafarnde så tycker vi ju att de lugnare låtarna är viktiga med. Men med denna skivan så ville vi skapa ”live låtar” – sådant som kommer funka utmärkt när vi skall ut och spela. Men han är ingen mörkrets furste, det förstår man när man får hans nästa svar – på frågan om huruvida bandet kommer stanna här musikaliskt eller inte? - Går nu den här plattan bra, så att vi skulle få typ två timmar till varje spelaning. Då skulle då inte jag vara främmande för att spela in en jättelugn platta nästa gång. En mörk och dyster sådan. Men vi har ju inga planer på något sådant i dagsläget. EVERGREY hamnar ofta mycket orättvist i progfacket. Något som även Henrik tycker är synd. - Jag tycker ju att vi är ett rent metalband. Det här med progen kommer från vårt skivbolag som har tryckt på det något otroligt på de senaste två skivorna. Det är något som vi verkligen vill få bort. Det här med prog skrämmer ju folk som faan!!! - Jag tror det handlar om att vi kan spela. Det är nog därför som vi hamnar i det facket. Visst, det finns ju små trixiga grejer och sånt, men EVERGREY sätter ju alltid ”låten” i fokus, vi låter ju bli svåra passager som bara är där för att tillfredställa några andra. Så det är alltså Inside Out som försöker framhäva detta då?, får jag fram, vilket då visar sig vara fel... - Nä, de har ingenting att säga till om. De är skitbra. De litar fullt på oss. Första gången de hörde skivan – så var han liksom klar för dem med. Göteborgsbaserade GNW lämnades för – för att citera Henrik ”-vi blev för stora för dem” - till förmån för Inside Out. Ett bolag där de anser sig tillhöra de större fiskarna. De ville inte signa till någon multijätte med risk att hamna i glömska hos bolagsnissarna. Nya ”Recreation Day” kommer med ett smått vågat coverval – Dilbas succésingel ”I´m Sorry”. - Jag och Tompa satt och babblade om olika covers och vi kom fram till att vi båda tyckte att Dilbas låt är grym. Det kändes som att Tompa kunde göra den rättvist med sin röst. - Det roliga är att folk utanför Sverige har ju inte en aning om att det är en cover förrens de har läst det. Som när vi var i Frankrike och gjorde PR – många hade ju inte en aning om det utan trodde att det var en av våra egna låtar. Den kom ju med i samma andetag som de andra mörka och dystra låtarna. Den låter ju mycket EVERGREY. Som sagt, det händer alltid något i EVERGREY lägret och senaste nytt var att Richard kom med i bandet. Det var ohållbart att ha kvar den förre keyboardisten Sven Karlsson. - Sven skulle ju köra med SOILWORK också. Bara att sitta och tro på fullt allvar att man kan vara med i två så stora band samtidigt är ju så jävla dumt så det liknar ingenting. Sven bodde ju i samma stad som dem och verkade gilla mer att lira med SOILWORK. Han började tycka att det var krångligt att lira med oss. Då kände vi att så kunde vi inte ha det, vi kunde inte vara tvåa hela tiden. Vi sade till honom att göra sitt val, men han kunde inte välja sa han – så vi blev helt enkelt tvungna att kicka honom. Men å andra sidan så är ju han skitnöjd med att lira med dem och vi är ju jättenöjda med att ha Richard i bandet. Så det är ju inget groll emellan oss – alla är nöjda och glada. Var fann ni Richard då? - Det var en progfantast som tipsade oss. Så han kom ner och söp med oss lite grann. Sen så föll det sig naturligt och han kom med oss på de tio-tolv giggen i somras. Alla stora festivaler och så. Han är jävligt duktig och jättemusikalisk – så vi är verkligen nöjda! Det hör man också på Henrik som blir helt exalterad när han pratar om nytillskottet. De närmsta planerna annars för bandet är en turne framöver och en akustisk vända i Frankrike – en sådan som de som sagt vid intervjutillfället genomför i Sverige. De har även lite planer på en folkparksturne med DREAM EVIL och LOST HORIZON… bit på den ni!!!
Daniel Eriksson |
