ROADRUNNER ROADRAGE SPECIAL

FIVE POINTE O

CHICAGO HOPE

   Från Chicagos utkanter kommer sextetten FIVE POINTE O. Debuten ”Untitled” (Roadrunner) gav dem en given plats på det mullrande turnepaketet ”Roadrunner Roadrage”. I vårat avlånga land var det Malmö och Stockholm som fick stå för bandens avtramp. Slave To Metal haffar upp FIVE POINTE O när dem befinner sig i huvudstaden för att senare på kvällen stå på klubbens scen.

   Sångaren Daniel Struble, gitarristen, tillika mannen som levererar dödsvrålen – Eric Wood, bassisten Sean Pavey, keyboardisten Cosey Majio och Tony Siarcevich som hanterar trummorna softar innan spelningen. Men mer aktiv för att ta sig ett snack om bandet är originalmedlemmen, gitarristen och bandets enda kvinna – Sharon Grzelski, som besöker vårat nordliga land för första gången i sitt liv.

   - Det är första gången jag är här och jag har inte kunnat vara runt någonting och tittat än. Det känns som att vi är i ett industriområde här.

   Efter diverse artighetsfraser drar jag igång med att fråga hur det kommer sig att man väljer att kalla sin debut för ”Untitled”?

   - Det är en skiva fylld med så mycket annorlunda musik att ”Untitled” kändes som det enda rätta att döpa den till.

   ”Untitled” är producerad av kände Colin Richardson som enligt Sharon förgyllde deras tillvaro.

   - Han är riktigt, riktigt duktig och vi fick chans att lära känna honom. Det var ju första gången vi var i en studio men han fick oss verkligen att känna oss väl till mods. Alla vet vem han är, han är ju en riktig stjärna inom metal, så vi var alla lite nervösa över att jobba med honom. Men han gjorde verkligen så att vi kände oss välkommna.

   Ett framtida samarbete är inte alls omöjligt. Det kan bli aktuellt redan till nästa skiva.

   - Det är absolut något vi skulle vilja göra. Det skulle vara riktigt kul att få jobba med honom igen.

   Att FIVE POINT O använder både vanlig sång och dödssång uppdelat på två personer har sin naturliga förklaring.

   - Vi gillar både hård och melodisk musik, så det har känts naturligt att använda båda delarna till sången. Det fyller ut musiken bra.

   Även en keyboardist finns med i bandet som lättast beskrivs som ett slags numetalband. När jag påpekar för Sharon att det är relativt ovanligt med en sådan i bandet förhållande till den musiken de spelar brister hon ut i skratt och håller med.

   - Ja, det är det. Vi har alltid gillat band som NINE INCH NAILS och MINISTRY skarpt så det är nog en utav anledningarna skulle jag tro. Det känns väldigt rätt till våran musik.

   Det är något som jag är beredd att hålla med om. FIVE POINT O är unika på många sätt… en annan sak som utmärker bandet är att det inkluderar sex medlemmar. Ett storband och visst kan det bli komplikationer ibland när man är ute på vägarna.

   - När man är ute på turne och delar buss med ett helt annat band så kan det ju bli lite väl mycket folk runt i kring en, men det är ju något som man vänjer sig vid efter ett tag.

   Men det måste vara extra svårt när man är ensam tjej i bandet?

   - Jag vet inte riktigt… alla behandlar ju varann likadant. Visst finns det tillfällen man vill vara för sig själv och så. Men överlag så är nog allt rätt normalt.

   Jag ber Sharon berätta hur hon gled in på den hårda musiken, för inte finns det direkt något överskott av metalbrudar som lirar svintung metal.

   - Jag har alltid gillat metal och det var någonting som jag hela tiden ville börja spela. Men i början hade jag lite svårt för att folk blev mer imponerade av mig än andra som lirade metal. Typ. ”-En tjej som lirar så här bra!”, men nu har jag vant mig vid det. Killar och tjejer jämnförs inte på samma sätt. Det är liksom naturligt att tjejer skall spela sämre.

   - Det var ju jag, Daniel och Sean som bildade bandet för fem år sedan, så jag har ju varit med från start.

   Kontrakt fann de ganska snart på Roadrunner när de fick reda på att bolaget hade en ny kille som A&R – en de redan kände…

   - Vi fick höra att dem hade skaffat sig en ny A&R på bolaget och honom hade vi redan träffat sedan tidigare på en spelning vi hade. Vi visste att han gillade oss, men Roadrunner var lite mer tillbakahållsamma. Men han och vi övertygade dem. Så honom har vi mycket att tacka för kontraktet.

   Sharon och hennes mannar har heller absolut ingenting att klaga på när det gäller Roadrunner.

   - Vi är jättenöjda. Allting har ju med vad man själv presterar och vårat sammarbete funkar utmärkt.

   Roadrunner tog nu också tillfället i akt för att få ut sina tre nysigningar FIVE POINT O, 36 CRAZYFISTS och KILLSWITCH ENGAGE på vägarna. Sistnämnda band kör som headline medans de andra två akterna turas om att spela först respektive som band nummer två på kvällarna. En turne som Sharon är mycket, mycket nöjd med.

   - Det här är det absolut bästa sättet Roadrunner kunde få ut oss tre band på. Ingen av oss är något stort band och nu får vi chans att visa upp oss på ett nytt fullpackat ställe varje kväll. Vi har fått otrolig respons från publiken och de andra två banden känner vi sedan tidigare – så det är som att vara ute med ett gäng vänner och spela.

   Nu är planerna inställda på att spela in en uppföljare till ”Untitled” – ett arbete som kommer starta direkt turnen är klar.

   - Nu skall vi hem och skriva nya låtar under ett par månader, sen blir det in och spela in nya spår. Om allt går som det är planerat så kommer nästa skiva ut någongång under sensommaren.

   Innan vi avslutar intervjun så överöser Sharon undertecknad med fina kommentarer.

   - Jag är evigt tacksam för intervjun. Det hjälper oss en massa att vi får göra intervju när vi är här. Vi har fått väldigt bra respons när vi varit hos er i Europa, faktiskt mer än vad vi fått hemma i USA – så du skall ha ett stort tack.

   Tack själv!!! Avslutar jag och vrider glatt på ”Untitled” ännu en vända i stereon.

 

Daniel Eriksson