LAKE OF TEARS   

BLAND TOMTAR OCH TROLL

   Daniel Brennare väljer i och med LAKE OF TEARS nya album, det femte i ordningen, ”The Neonai” (Black Mark) att lägga ner bandet. Regnbågen på omslaget har en början och ett slut och det är nu dags att skriva sistsa kapitlet i Boråsarnas bok.

   Det skulle vara lätt att tro att Daniel skulle skita i allt nu, han har inga andra bandmedlemmar vid sin sida och förhandssnacket i hårdrockskretsarna talade om att Brennare höll på med något knepigt. Men när väl ”The Neonai” snurrat i skivspelaren ett otal gånger kan man på Slave To Metal kontoret lugnt konstatera att Daniel har lyckats göra svanesången till ett mästerverk. Ett riktigt hårdrocks album!

   - Man gör ju musiken utifrån sig själv. Så det symboliserar ju den sinnesstämning man befinner sig i just då. Sen så är det lite konstigt, för bandet existerar ju inte längre. Vi lade ju ner efter förra skivan – ”Forever Autumn” (-99, Black Mark). Men kontraktet var på en skiva till, så jag var tvungen att fullfölja det, för att på något sät kanske kunna fortsätta på något sätt senare. En del i bandet pluggar och medlemmarna har flyttat till olika städer, så det har varit svårt att kunna hålla ihop bandet. Så det är därför denna platta går under namnet LAKE OF TEARS. Hade det inte varit för kontraktet så kanske den hade varit släppt under något annat namn.

   Men fansen behöver inte rygga bakåt. Självklart handlar det i grund och botten om den klassiska goth inspirerade hårdrock Boråsarna har givit oss ända sedan debuten ”Greater Art” (-94, Black Mark). Förutom nämnda plattor ingår också Black Mark släppen ”Headstones” och ”Crimson Cosmos”, släppta –95 resp. –97, i bandets gedigna backkatalog.

   Men nöjd med situationen han hamnat i, att vara mo alena, är Daniel inte.

   - Nä, det kan jag väl inte påstå. Jag gillar att spela i ett band och dela känslan med andra människor. Jag har ju inte haft någon att prata med när jag gjort plattan och det tar ju längre tid att få ordning på saker och ting. Att lära sig dataprogramen och få det att kännas bra.

   Till sin hjälp har han dock haft producenten Ulf Wahlberg och Stockholmska XTC studios, precis som på den förra skivan. Och förutom dataprogramen så har han haft hjälp av Magnus Sahlgren (gitarr) och Jennie Tebler på kvinnosång. Även producenten har fått vara med och spela lite keyboard. Daniel Brennare är en mycket lugn och tyst person och han talar lågmält om sitt ”band”.

   - Jag ser den här plattan som ett avstamp. Detta är början på något nytt. Hade det inte varit för kontraktet så hade nog plattan låtit helt annorlunda och inte haft så mycket gemensamt med LAKE OF TEARS musik och då hade den också som sagt varit släppt under ett annat namn. Jobbar man digitalt, så måste man ändå försöka hitta en känsla i det hela.

   Och visst låter det annorlunda. Lite som när Mathias Lodmalm tog sitt CEMETARY vidare till SUNDOWN. Brennare har förnyat sig, men ändå behållt sina rötter.

   - Det har kännts naturligt att blanda in nya influenser i musiken. Känslan finns ju där och den kan man inte göra något åt, man har den känsla man har när man skriver material.

   Precis som för NECROPHOBIC så är Black Mark ett avslutat kapitel. ”The Neonai” är det sista bolaget släpper med LAKE OF TEARS. Men Daniel låter dörrarna stå öppna för framtiden.

   - Det är ju kul att hålla på med musik. Vi har ju inget annat bolag att jämföra med. Men vi har ju träffat andra band och folk inom musikscenen och förstått att vi skulle kunna ha haft det bättre. Så Black Mark är en stor anledning till varför vi lagt ner. Men man kan ju inte svära på att det inte kommer bli framtida sammarbete, men då får det ju bli under helt andra former än vad det har varit nu.

   Om det musikala bitarna i framtiden är Daniel mystiskt tillbakahållsam.

   - Jag har lite ideer och planer. Men inget som är satt ännu. Det blir väl en demo till hösten.

   - Jag tycker det är kul att spela och det skall bli kul att göra något nytt utan några krav på sig. Få tillbaka den där speciella känslan som man hade när man började spela en gång i tiden.

   Daniel är också den som skrivit mest material genom åren.

   - Alla i bandet är lata och jag är väl den som är minst lat kan man säga.

   Säger han och man kan riktigt se leendet på läpparna. Jag tycker att hela ”The Neonai” känns som en temaplatta, förvånansvärt nog får jag medhåll.

   - Ja, på sätt och vis så är ju alla plattor det. Den känslan som finns på respektive platta, representerar ju vad man kände just då. Så visst blir skivorna som koncept plattor. Det handlar ju om den människa man är.

   Symboliken i Kristian Wåhlins dundersnygga omslag och titeln på skivan är inget han vill prata något större om. Man hör på honom att det är något som han vill hålla för sig själv, även om man lyckas pressa fram vissa grejer av honom.

   - Titeln symboliserar början och slutet på någonting.

   Varav regnbågen på omslaget har kommit till?

   - Ja, det är en hel del symbolik på det också. Jag har hittat mycket som jag inte ens visste om från början. Kristian har alltid förstått mina tankar.

   Svarar han kryptiskt.

   Allt känns lite avslaget när det gäller LAKE OF TEARS nu. Det känns tomt. Att släppa en så suverän platta för att sedan lägga ner allt. Det är säkert fler än jag som hade velat se bandet på vägarna framöver. LAKE OF TEARS har turnerat en del förr i tiden nere i Europa. Daniel blir sittandes och berättar lite anekdoter som bandet har råkat ut för på deras spelningar. Men här hemma i Sverige har bandet aldrig spelat något större, mycket tackvare att deras gamle manager var från Tyskland.

   - Det är ju nere i Tyskland vi har haft våran största marknad. Det är ju nere i Europa som man säljer och turneerna vi varit på där nere har varit hur kul som helst. Det är roligt att tänka tillbaka på de stunderna.

   Men några nya skruvade projekt har Daniel inte på gång.

   - Nä, inget direkt. Jag vet inte vart åt det kommer att luta. Det finns många vägar att gå och jag har inte en aning om vad det kommer att bli. Man kan bara hoppas på att det blir bra.  Så nu får det bli en demo. Det skall bli skitkul att spela in en demo igen, det var länge sedan. Eftersom det är en demo så kommer den nog bli hyffsat digital – då spelar det inte så jättestor roll.

   - Man har ju ett jobb att gå till. Man blir ju inte rik för att man spelar i ett band. Sen så har man familj och barn att ta hand om. Men jag skall fortsätta med musiken – det är jag säker på.

   Det skall bli kul att se vad du hittar på då i framtiden!

   - Det tycker jag också!!!

   Boråsaren Daniel Brennare har just avslutat LAKE OF TEARS sista kapitel.

 

Daniel Eriksson