MOONSPELLKÄNSLOSTORMNär MOONSPELLs sångare Fernando Ribeiro berättar för Slave To Metal om nya skivan ”The Antidote” (Century Media) kretsar det mesta kring känslor och vodka! Han visar sig också vara raka motsatsen till bilden jag haft av honom. Överallt verkar han vara en person ser smått tillbakadragen och försynt ut. Men han visar sig vara hur pratglad som helst och portugisen visar sig behärska engelskan rejält. Bandets
sjätte fullängdare i ordningen, ”The Antidote” skall inte enbart komma ut som
skiva utan en berömd inhemsk författare har även gjort en bok av ”konceptet”.
Boken kommer sedan att medfölja skivan på den portugisiska marknaden. För oss
övriga finns en översatt version till engelska med som multimediamaterial. Men
jag låter Fernando själv berätta om nya skivan, vilken han är mycket stolt
över. - Våran musik blir ofta relaterad till mörker och död, men så är det egentligen inte alltid. ”The Antidote” är mer en hyllning till livet och ett soundtrack till alla känslostormar som finns. Det är inte direkt en skiva att sitta och headbanga till, det har vi aldrig eftersträvat. Nya alstret är en riktig tillbakagång till rötterna och den känns mer som ”Wolfheart” (1995) och ”Irreligious” (1996) än som ”Sin/Peacdo” (1998) eller ”The Butterfly Effect” (1999). Härligt för alla oss som fastnat för bandet redan från början. - Vi ville ha mer melodikänsla och mörker i låtarna. Det skulle vara mer en brinnande känsla av spirituell styrka. Det som MOONSPELL alltid har stått för. Vi har försökt att få med den deathmetalkänsla som vi hade i början av våran karriär, på den tiden blandade vi upp gothmetallen mer och var inte så inkörda på ett spår. ”The Antidote” känns mer som en goth/death platta tycker jag. - Man måste någon gång vända sig mot sin bakgrund och se vad man gjorde då. Det är tvunget att blanda in den gamla känslan med den nya stilen. Skivan har ett tema även om det nu inte var meningen så från allra första början. - Det har varit så på en del tidigare skivor med. Man har inte direkt tänkt att göra en temaplatta, men när man väl har kommit in i studion och börjat spela in, så har man märkt att det finns en stor röd tråd i materialet. Så var det även denna gången, kanske mer än någonsin. Vad är syftet med ”The Antidote”? Vad är det ni ville frambringa på denna skivan? - Det är många små historier. Men de handlar alla om livet. Det är metaforer. Det handlar om människornas skönhet och renhet. Men det är ett tema som kan betyda många olika saker beroende på vem det är som lyssnar och hur man utläser det. Det är meningen så. Sen ger sig MOONSPELLs – som i övrigt består av Pedro Paixâo och Ricardo Amorim på gitarr och trummisen Mike Gaspar – sångare in på att försöka förklara vad han menar. Det gäller att hänga med nu… - När vi gjorde ”Darkness And Hope” (2001) var vi mer instyrda på ett spår, denna gången så ville vi bredda oss. På nya skivan är det mycket starka låtar med starka texter. Som t.ex. ”From Lowering Skies” handlar om det spirituella som kommer in och ut ur en när man föds, men den är samtidigt om en man som tittar ut genom ett fönster på dimman utanför och dimman stirrar tillbaka på honom. Det är en skrämmande känsla som binder dem samman. Det är med andra ord en låt om rädsla – och på det viset fortsätter skivan igenom med olika teman. - Det är på det viset vi har jobbat denna gången. Ideén till skivan kom i Moskva av alla ställen, och då under hyffsat onyktra former. - Vi var i Moskva och var ute och söp med fansen, när jag framåt natten blev otroligt full, så började alla dessa teman att snurra i mitt huvud. När jag kom till hotellet så satte jag mig i fyllan ner och började spåna på det som senare blev ”The Antidote”. - Att vara full i Moskva visade sig vara en lyckad grej! Säger Fernando med ett dovt och mycket glatt skratt. Han har en mörk röst och låter den mullra ut fullständigt. Tillsammans med skivan kommer det att medfölja en bok skriven av den i hemlandet mycket populära författaren José Luis Peixoto, vi övriga europeér får nöja oss med att få den som multimedia del medföljande på skivan – dock då översatt till engelska. - I MOONSPELL har vi alltid varit väldigt litterära och nu kändes det som att det var tid att göra något större av en skiva. Så vi lät honom skriva en bok med bakgrund till texterna på skivan. Han fick fria händer att tolka våra texter och satte ihop underbara berättelser som baseras på texterna. Det blev mycket bra sådana som handlar om livets vägskäl. Han är en mycket bra författare och fattade precis vad vi ville ha. Förproduktionen av ”The Antidote” gjordes hemma i Portugal med bandets forne producentkompanjon Waldemar Sorychta (TIAMAT) men sattes på slutpränt i Finnvox i Finland precis som sist med Hiili Hiilesmaa (HIM, SENTENCED) bakom spakarna. Något som funkade mycket bra enligt Fernando. - Vi gillade att jobba så här. Det var skönt att jobba med Waldemar igen, han vet hur vi skall låta och han gjorde ett suveränt jobb med oss. Han fick fram den gamla hederliga känslan igen. Vi fick färdigt arrangemangen innan vi vände till Finland. Ni ville inte ha Waldemar som producent för skivan? - Vi ville nog egentligen ha allt!!! Han skrattar glatt igen…- Men vi valde att jobba med Hiili igen, han gjorde ett kanonjobb med ”Darkness And Hope” och vi ville verkligen göra en skiva med honom igen. Han är suverän, han passar oss perfekt – vi ville ha en mystisk gothic känsla men samtidigt få med deathmetal elementen och detta kunde han göra för oss. Han är helt suverän och passar oss perfekt på alla plan. Han får ur oss det bästa hela tiden. Känns lite som om ni suger ur det bästa av allt. Är Waldemar och Hiili det suveräna MOONSPELL teamet? - Absolut! Trent Reznor är det absoluta för NINE INCH NAILS och på samma sätt är dessa herrar det för oss. De är de två bästa som finns för oss och nu kunde vi använda de båda – det var en skön känsla. - Jag tror att vi kommer att jobba på samma sätt nästa gång. Funkade inspelningen i Finland fint?- Faktiskt ännu bättre denna gången. Vi flyttade ner till en mindre studio i källaren och där fann vi en mer intim känsla som vi inte hade sist. Vi hade kort tid i studion, men hade förarbetat bättre denna gången och kunde våra saker. Mike satte alla trummorna på en och en halv dag – det säger liksom allt! Vi fick t.o.m. tid att ut och supa!!! Än en gång ljuder ett mörkt skratt genom luren. Innan inspelningen började slutade bassisten och långvarige bandmedlemmen Sergio Crestana, han har nu ersatts av Aires Pereira, men till inspelningen lånade de in AMORPHIS medlemmen Niclas Etelävuori till att lägga fyrsträngaren. - Sergio ”pratade inte riktigt samma språk” som oss andra – han ville göra mer vanlig metal. Så vi kände alla att det var bättre att vi gick skilda vägar. Vi är fortfarande mycket goda vänner. - Så lånade vi in Niclas till inspelningen. Och nu är Aires med som sessionsbassist. Kommer Aires att bli permanent medlem?- Jag vet inte riktigt, vi andra fyra har hängt ihop så länge nu, så vi kan varandra utan och innan. Så som det är nu så känns det bra att ha det så här…men man vet ju aldrig. Hur kom det sig att ni fick med just Niclas på inspelningen? - Vi har turnerat en del ihop och är mycket goda vänner med AMORPHIS, så det kändes som det självklara valet. De bor ju också nära studion, så det fanns liksom inget att tveka på. Vi har lite bandkänsla med de grabbarna. MOONSPELL har varit Century Media trogna ända sedan –94 och även där märks en stark känsla av gemenskap! - Vi är så jävla nöjda med dem. Vi har legat på bolaget länge och vi kan alltid föra en bra dialog med dem där alla lyssnar på alla. Se bara en sån sak som med boken till denna skivan, hur många bolag skulle gå med på en sån idé? Nä, de är helt enkelt ett suveränt bolag och vi fullkomligt älskar dem. De flesta vindarna blåser åt MOONSPELLS håll numera och det är svårt att inte höra Fernandos nöjdhet. Framöver blir det turne med LACUNA COIL, EXTOL, POISONBLACK och svenska PASSENGER och har vi tur så når turnen även våra breddgrader. - Arvikafestivalen var helt underbar i somras, jag längtar verkligen tillbaka till ert land. - Det var en cool festival, för det var inte många metalband där, men åndå tillräckligt många. Helt suveränt!
Daniel Eriksson |
