RAGEDECIBELMÄTAREN I BOTT!Att ha en medlem från Vitryssland (Viktor Smolski, gitarr), en från USA (Mike Terrana, trummor) och en från Tyskland (Peter ”Peavy” Wagner, bas och sång) gör att man kan kalla sig multi-internationella utan att ens ljuga en aning. Detta mycket anrika band har under Peavy´s ledning givit oss hela sexton plattor sedan starten 1983. Den senaste i ordningen är ”Soundchaser” (SPV) – ett koncept album som visar sedvanligt hög klass. Den något tystlåtna och fåordiga Peavy tog sig tid att ta sig ett snack med metal portalen Slave To Metal. Han berättar trevande om nya alstret som är en skön resa i den sanna metallens tecken. - Denna gången är det en konceptskiva. Jag startade den egentligen redan för tio år sedan på ”The Missing Link” (Noise 1993) skivan, då med de två låtarna ”Lost In The Ice” och titelspåret. Nu kände jag att tiden var den rätta för att följa upp denna berättelse.
Hur kommer det sig
att ni ville göra en konceptskiva just nu? - Det var folk som frågade mig om våran omslagsfigur hade något namn och jag svarade att det var en ”soundchaser”. Det kändes som att det kanske var rätt tid att berätta storyn bakom omslagsfiguren. Hela skivan handlar om den sista ”soundchasern” på jorden. Alla har flytt och han är ensam kvar på planeten. Han är ett slags monster som aktiveras till tonerna av musik. Men trots att det nu blev en konceptskiva av hela historien så tycker inte Peavy att det var en vidare svår skiva att skriva. - Idén fanns där redan, så det gick faktiskt väldigt enkelt att bygga upp hela berättelsen. Skivan spelades in i under april och maj, både hemma i Tyskland i VPS Studion i Hamm och slufördes sedan på Teneriffa med Charlie Bauerfeind (Hammerfall) i studion. Ett sätt som Peavy tycker funkade bra. - Han gjorde ett suveränt arbete med skivan. Han är en suverän kille att arbeta med. Hela inspelningen gick väldigt smidigt. Arrangemangen tog väl inte mer än typ fem dagar. Sen så spelade vi in under en månad och tog den andra månaden till mixningen. Bandet fick även en gäst i studion, ingen mindre än Andi Deris (HELLOWEEN) hjälpte till med att lägga sin stämma på ett av skivans spår. -När vi var på Teneriffa så höll vi till i hans studio. Han fanns där och hade inget att göra, så vi tyckte att det var ett bra tillfälle att ha med en god vän till oss. Förra året kom ”Unity” och redan nu får vi alltså en uppföljare – ännu ett bevis på att nya skivan gick mycket smärtfritt att göra. Peavy skrattar när jag för det på tal. - Ja, det är nog egentligen ett bra bevis på hur jäkla lätt denna skivan var att skriva! Vi är rätt snabba, i alla fall när allt kommer naturligt, då är det svårt att häjda sig. Ändå hann ni med att turnera i fjol? - Aaah, som sagt.. vad skall jag säga? Flinar Peavy. - Det gick väl snabbt helt enkelt. - Vi hade ideérna klara och bara jobbade på. Vi satsade för fullt när det väl gällde. Det finns också skillnader med att göra en konceptskiva gentemot en ordinär skiva enligt Peavy. I alla fall i ett första skede. - Man blir tvungen att redan från början bestämma i vilken ordning musiken skall komma. Man kan ju inte direkt ändra det sen när texterna är skrivna. Det kan kännas lite jobbigt ibland. Men när man känner att det funkar, då flyter det på bra. Man har ju ändå hela tiden känslan av att det inte går att ändra på i efterhand i studion. Ett långt utlägg för att komma ifrån mycket tystlåtne Peavy. Han verkar aldrig ha mycket att säga och låter smått osäker på engelskan när han pratar – det känns som att det på något sätt är språket som hämmar honom från att göra större utsvävningar om bandet i intervjun. I år är det även tjugo år sedan bandet bildades, men det kommer inte att firas förrens nästa år är det bestämt. - 1984 var det år vi släppte första skivan (då under annat namn förf. anm.), så vi tyckte att det var bättre att fira tjugoårsjubileum nästa år istället. Hur skall ni fira det? - Vi har tänkt att spela in en livecd och en liveDVD nu i oktober. Det är sedan tänkt att släppas nästa nästa år. - Vi har tänkt att spela in hela DVDn i Moskva. Varför just där? - Vi fick ett erbjudande att göra en större show på en biltävling där och eftersom Viktor håller på en hel del med racing, så skall han dit och tävla. Så det blev en cool grej av alltihopa – att vi spelar där under tävlingen. Tjugo år har som sagt gått och Peavy har många goda minnen från bandets karriär. Man hör riktigt hans stolthet när han berättar om åren som varit. - Det har varit en underbar tid. Man har så många fina minnen. Man har hållit på så länge så att det är svårt att fatta. Du ångrar ingenting? Inget du hade velat göra annorlunda? - Nej, allting som har hänt runt i kring bandet har på något sätt varit tvunget. Allt har varit en naturlig del av RAGEs utveckling. Han förstår nog att jag syftar på de många medlemsbytena som varit genom åren – folk har kommit och gått. Men nu har ni ju ändå lyckats vara samma trio på tre skivor! - Ja, hela fyra år har vi hängt ihop! Känns det som om du äntligen har funnit en stabil line-up? - Ja, faktiskt så känns det så. Vi funkar otroligt bra ihop. Vi har den rätta kemin emellan oss. Ja du har ju haft en del byten genom åren! - Jo, fast ändå inte mer än fyra olika line-uper, så det känns inte allt för farligt ändå. Det finns band som varit värre än oss. Säger Peavy med ett gott skratt. Innan ”Ghost” (GUN 1999) lämnade de dåvarande medlemmarna Peavy i sticket. Ett minne som sitter kvar än idag, när jag går in på ämnet. - Det var en svår tid, det var ett hårt slag att bli av med alla precis vid inspelningen. - Men efter alla sådana här händelser så får man alltid ut något bra och denna gången så fick jag tag i de medlemmarna som jag än idag har kvar. - Viktor kände jag eftersom han hade flyttat rätt så nära mig och jag kände till hans band. Så han kändes som ett naturligt val. Han gillade RAGE och vi funkade otroligt bra ihop – vi fann varandra väldigt fort och skriver bra tillsammans. - Mike kom med genom att jag fick ett nummer till honom av en vän som tyckte att han skulle passa i bandet. Så han kom och provade och det funkade fint även med honom. Plötsligt så blev alltså RAGE det multi-internationella band jag pratade om i inledningen av intervjun. Men de bor numera allihopa i Tyskland så det är inte allt för svårt att ses och repa. - Det finns band som har det värre. Se på STRATOVARIUS – de har medlemmar i både Finland, Sverige, USA och Tyskland. De lär ha rätt svårt att kunna repa ihop! Flinar Peavy lite skadeglatt. Nu ger sig RAGE ut på en förbandsturne till HELLOWEEN och han talar bara gott om att få vara supportakt igen, trots bandets gedigna karriär. - Jag tror att det är mycket bra för oss. Jag tror att vi kan finna lite nya fans bland deras publik. Vi har ju inte direkt spelat sönder era regioner. Så jag tror att detta kan bli våran stora chans att nå ut till ny publik och visa upp oss. RAGE har bara gjort en svensk spelning och det var på Sweden Rock Festival i fjol. En mycket lyckad spelning som alltså nu äntligen skall följas upp med lite nya spelningar. Finns då chansen att man kommer få se Andi gästa er på scenen? - Jag tror inte att vi kommer att köra den låten live. Vi har så många låtar att plocka ifrån, så det är svårt att välja vad man skall spela. Lyssnar ni på vad fansen vill ha eller kör ni på sånt material som ni själva gillar att spela? - Det är nog lite både och. Vi försöker väga upp det bra. Ni har inga planer på att köra en turne med ”Soundchaser” som tema då? - Nä, vi har inga sådana planer, inte nu i alla fall – det blir nog bara att vi plockar ut de mest intressanta låtarna och kör dem live. Innan vi hinner avbryta vårat samtal så har han en hälsning till alla svenska fans. - Hoppas att så många som möjligt kan komma och se oss. Vi skulle ju kommit till er i fjol med PRIMAL FEAR, men det blev inställt p.g.a. att det var så otroligt oorganiserat. Men denna gången kommer vi!
Daniel Eriksson |
