SKID ROW

SLADD OCH ÅTER PÅ BANAN

   Efter åtta års tystnad så är åter SKID ROW på banan. Sångaren Sebastian Bach lämnade bandet –95 och efter det stod det stilla länge. För länge tycker nog somliga. Men nu är de alltså åter tillbaka och det med ”Thickskin” (SPV).

    Bassisten och originalmedlemmen Rachel Bolan var tilltänkt som intervjuoffer…men när väl telefonensignalen ljuder är det nytillskottet, sångaren, Johnny Solinger som är i andra ändan av luren.

   - Grabbarna ville att jag skulle göra intervjuerna. Men om du vill kan jag se om jag kan fixa så du får prata med Rachel.

   Säger en mycket vänlig röst som låter smått besviken över min förvåning över att det är han och inte Rachel som skall göra intervjun.

   Men vad spelar det för roll egentligen? Den nya sångaren kan knappast svara på gamla slitningar, men han lär säkert kunna hjälpa mig desto mer med nuläget i bandet. Vilket han mer än gärna gör.

   - Jag gick med i bandet år 2000 och vi åkte ut på en niomånadersturne med KISS. På den vändan lärde vi känna varandra väldigt väl och när turnen var slut så började vi att skriva material för den nya skivan. Efter att skivan sen var inspelad och klar så begav vi oss ut på vägarna igen.

   Det är just på vägarna han är när han ringer upp mig. Bandet är på väg till Minnesota för nästa stopp på turnen och han visar sig vara en mycket pratglad kille som har mycket att säga om bandets nya alster ”Thickskin” – första plattan på åtta år!!!

   - Vi är jättenöjda med den. Jag tycker att den låter som en typisk SKID ROW platta. Grundstaben från originalsättningen är ju fortfarande med och det har ju gjort att låtskrivandet inte har ändrats något markant.

   Precis som han säger så är tidigare nämnda Rachel Bolan kvar och hanterar basen men även båda originalgitarristerna Scotti Hill och Dave ”the Snake” Sabo ingår fortfarande i sättningen. Förutom sångaren så är det trummisen Rob Affuso som har lämnat bandet sen originalsättningen. Men trots medlemsbytena så är ändå soundet hyffsat intakt och de ville ha det gammalt fast ändå med fräsha vibbar, jag låter Johnny utveckla det hela.

   - Vi ville inte låta som ett nostalgiskt åttiotals metalband utan vi pushade för att få fram känslan av ett SKID ROW år 2003 – så som vi låter idag.

   ”Thickskin” är inspelad på flera platser USA och till sin hjälp hade de producenten Steven Haigler (FUEL, R.E.M.) vid sin sida.

   - Vi fick hjälp av Steven att hjälpa igång oss i starten sen så körde vi på tills vi tyckte att vi var klara. Efter det så tog vi med oss inspelningen ut på turnen och lyssnade igenom noga – det resulterade i att vi lade till mer gitarr och även slängde med ett par låtar till. Det var som en duell mellan Steven och oss, där vi hela tiden bollade sakerna fram och tillbaka och där vi alla var med i producerandet.

   Med tanke på Stevens meriter med tidiga R.E.M. grejer i bagaget, så låter det inte direkt som det solklara valet och det visar sig att inspelningen inte var helt smärtfri.

   - Han är mer en popkille. Det var också därför vi fick lägga till mer gitarrer i slutet av inspelningsskedet.

   Sist studioplatta, –95års ”Subhuman Race” (Atlantic) , producerades av ingen mindre än giganten Bob Rock (METALLICA, MÖTLEY CRUE m.fl.) och han fanns inte alls med i bilden denna gången. Johnny visar sig veta varför trots att han inte var med i bandet på den tiden. För trots att han borde ha svårt att tala om svunna tider, så verkar han ändå ha hört sig för med de andra om sådana saker.

   - De valde att gå skilda vägar efter den skivan. Så nu när grabbarna skulle återbilda bandet, ville de absolut göra det utan honom. De ville börja om på nytt helt och hållet. Det var också därför de ringde mig. VAN HALEN, AC/DC, IRON MAIDEN etc. etc. är alla stora band som lyckats byta sångare och hålla sig upprätta på banan – SKID ROW ville också göra det.

   Hur det är med bandens storhet efter sångarbytena i de band han nämnde är något jag inte håller med om, förutom AC/DC då så klart… Men jag rotar inte vidare i det utan fortsätter att prata om ”Thickskin”, som påbörjades att skrivas i början på det nya århundradet.

   - Vi skrev ju som sagt en hel del innan vi åkte ut på turnen 2001, men vi fortsatte även skriva under tiden vi var på vägarna och själva slutförandet blev väl egentligen inte förrens i fjol.

   Var det en jobbig skiva att göra?

   - Inte för mig personligen. Jag är ju också rätt studiovan. Utan skrivandet och själva inspelningen gick väl egentligen precis som vi ville att det skulle göra. Det känns som om vi kan göra saker och ting precis som vi vill och det känns mycket skönt.

   Men redan i slutet av 1999 fann SKID ROW sin nya sångare i Dallas, Texas!

   - Jag höll på med musik hemma i Texas och en dag kom det ett email ifrån Rachel Bolan om att de skulle återbilda bandet och om jag var intresserad av att komma och provsjunga för dem. Sen i januari 2000 flög jag till dem i New Jersey och provsjöng, sen gick det en tre,fyra dagar och så ringde de mig och undrade om jag ville hoppa med i bandet. Sen gick allt mycket fort, det väntade turneér med KISS och Ted Nugent. Så det var en skitcool grej för mig!

   Ett tag efter kom Phil Varone med på trummor, detta var mitt i KISS turnen då bandet redan hade en ersättare för avhoppade Rob Affuso – Charlie Mills - vilket inte funkade alls. Men Phil kom in som det naturliga valet.

   - Grabbarna hade känt Phil sedan många år tillbaka. Han och Rachel spelade ihop i Rachels sidoprojekt. Han är en suverän trummis och de gjorde absolut ett bra val att plocka in honom.

   Vad vet du om bandets splittring efter ”Subhuman Race”? Lämnade Sebastian och Rob bandet vid samma tidpunkt?

   - Jag vet att de efter den skivan valde att splittras, de ville inte prata med varandra något mer och har heller inte gjort det sedan dess, det var ju ändå –95, så det är ju några år sedan.

   Låter som att det blev en slitsam splittring?

   - Jag vet inte om den var så hårt. Men det var ju inte direkt så att de ville prata något mer med varandra, det var nog mer som en hård skilsmässa. De ville helt enkelt inte jobba tillsammans något mer.

   Johnny håller med om att åtta år är en lång tid. Åtta långa år har flutit under broarna sedan förra studioplattan kom ut, men det har också tagit tid att få ihop spillrorna.

   - Det är en mycket lång tid, men de ville verkligen få ut något mer. SKID ROW var för betydelsefullt för dem – de kunde liksom inte bara lägga ner. ”Thickskin” är väl på sätt och vis ett bevis på det. Jag är otroligt stolt över skivan. Personligen tycker jag att det är en av de bättre SKID ROW plattorna!

   Nya skivan blev en mycket varierad skiva. En platta som stoltserar med allt från stenhårt röj till mer stillsamma stunder – ett medvetet val enligt Johnny.

   - Det var något som vi ville att den skulle bli. Går man tillbaka till tidiga SKID ROW, så ser man att det var exakt likadant på den tiden – de ville vara varierade. Se på den första själbetitlade plattan, där återfinns ”Youth Gone Wild” och ”I Remember You” – två låtar av mycket skild karaktär. Det var det vi ville gå tillbaka till.

   Nya plattan kommer ut på SPV. Förr låg bandet på megastora Atlantic och nu har de gått till tyskarna på SPV – hur kommer sig detta? Var aldrig Atlantic med i tankarna igen?

   - Här i USA kommer skivan ut på vårat egna bolag, men för att få ut den i övriga världen kände vi att vi behövde ett hyffsat stort och pålitligt bolag. Här i USA kan vi ju sköta promotion själva, men utanför landet är det svårt för oss att sköta det. Jag vet faktiskt inte om vi kontaktade SPV eller om det var dem som kontaktade oss, men vi är otroligt nöjda med deras arbete för oss.

   - Med Atlantic var det en annan sak. De var med under bandets storhetstid och inga av dem som jobbade då finns kvar på bolaget idag – så det kändes inte intressant från nåt håll tror jag. Men vi har distributionen här i USA genom ett systerbolag till Warner/Atlantic, så på sätt och vis så jobbar vi ju lite med dem.

   Nu skall bandet ge sig ut på vägarna under resten av året och även den mesta delen av nästa år, då ligger även planerna på att göra en liveskiva.

   - Många verkar vilja höra mig sjunga de gamla låtarna, så vi tänkte köra en liveplatta där jag kör både gammalt och nytt material.

   Efter det så blir det ytterligare en ny studioskiva.

   Johnny pratar sakligt och mycket och han gillar att fundera och är mycket trevlig. Men hur känns det då att lira med ett band som SKID ROW?

   - Helt underbart!!!

   Utbrister han glatt.

   - De har så bra låtmaterial, även om jag mest gillar att sjunga de nya låtarna som jag har varit med och gjort. Men man måste ju acceptera att fansen vill höra de gamla godingarna – så det är bara till att ha med dem i repetoaren.

   Var du ett SKID ROW fan innan du kom med i bandet?

   - Självklart! Det de gjorde i slutet av åttio och början på nittiotalet är ju helt kanon. Jag gick ju och köpte de skivorna när de kom ut, så visst var jag ett fan.

   Men trots att de numera är en enad front, så bor de väldigt utspritt i landet. En bor i Dallas, en i Los Angeles, två i Florida och en i Atlanta, men åndå så funkar det.

   - Alla har ju sina fruar och flickvänner, så vi är ju uppbundna till våra orter. Men när det är dags för skiva eller turne – då samlas vi och repar.

   Och uppenbarligen så funkar det! Nya ”Thickskin” är ett bevis på det. Eller som Johnny säger som avslutning innan vi avslutar vårt samtal.

   - Gillar man rock n´roll, ja då kommer man att gilla ”Thickskin”!

 

Daniel Eriksson