THYRFING

JÄVLAR ANAMMA

   Svenska Vikinga metallande THYRFINGs sångare Thomas Väänänen finns med på en telefontråd nereifrån deras bolag Hammerhearts hemvistelse Holland. Han är mer än lättad över att få prata med en med det vettiga språket svenska.

   THYRFING har aldrig tidigare varit ett band som har tilltalat mig något större, men med nya vaxet ”Vansinnesvisor” (Hammerheart) har bandet nyanserat sitt vikingaskålande. Men det handlar inte om nyanseringar och kompromisser utan mer om en naturlig utveckling kombinerat med en svintung produktion.

   - Detta är den mörkaste platta vi har gjort hittils, det är därav titeln ”Vansinnesvisor” kommer ifrån. Det känns som ett stort kliv denna gången. Vi har helt enkelt blivit bättre, vi planerar ju aldrig i förväg hur vi skall låta utan det är först när man börjar skriva materialet som man får ett hum om det. När vi gick in i studion kände vi att det var mörkare material än tidigare och därför anpassade vi produktionen därefter.

   Denna gången vände sig inte bandet till Abyss och Peter Tägtgrens bror Tommy. Istället riktade bandet sina blickar mot Uppsala och Daniel Bergstrands Dug-Out. Över Bergstrand har THYRFINGs – som även inkluderar Peter Löf (synth), Kimmy Sjölund (bas), Patrik Lindgren  (gitarr), Henrik Svegsjö (gitarr) och Joakim Kristensson (trummor) – sångare Väänänen bara lovord att säga.

   - Han är fruktansvärt duktig. Han är helt manisk till sitt arbete, han kan ställa trumljud i flera dagar och experimenterar med det mesta. Det är extremt kul att jobba med en person som brinner så för det han gör.

   Var detta en av anledningarna till att ni valde honom, att det helt enkelt skulle passa till ”er nya stil”?

   - Egentligen inte! Det var bara det att vi ville prova något nytt. Vi ringde och snackade med honom och han verkade vettig.

   Men att det skulle vara hela sanningen är en lögn. Thomas avslöjar att det i ett tidigt skede fanns planer på att återvända till Tägtgrens residens ute i de mörka skogarna.

   - Det är lite dumt att säga men från början hade vi tänkt att återvända dit, just för att ”det funkade ju så bra sist”. Men som tur var så var Tommy fullbokad, annars hade vi ju vänt dit igen – nu blev ju sammarbetet med Dug-Out himla lyckat. Inget ont om Abyss.  Tommy är världens trevligaste kille. En riktig jävla dalmas och hur rolig som helst att umgås med. MEN han är liksom ingen producent – mer en person som ”rattar” ljudet åt en. Danne däremot lägger sig i varenda liten detalj hela tiden. Man kan få lägga om ett ord typ tjugo gånger innan han är nöjd.

   I bakgrunden hör jag folket på skivbolaget svamlar runt och antar jag… jobbar. Thomas är på strålande humör, eftersom han uttrycker det ”-äntligen får tala med en svensk” och fortsätter berätta om deras planer när jag för på tal - Om dem tror sig återvända till Dug-Out även nästa gång det är dags för skivinspelning?

   - Förmodligen. Vi är fruktansvärt nöjda och vi känner alla i bandet att vi även i framtiden vill ha en producent som lägger sig i det man gör. Som hela tiden pushar på och säger att man kan göra det bättre och kommer med bra förslag. Personligen så tycker jag att vi skriver bra material och då känns det bra med någon utestående som kommer med åsikter och pushar på det där lilla extra. Så troligtsvis så kommer vi att hamna i Dug-Out igen.

   THYRFING blir ofta beskrivna som ett vikingametalband. Jag tar upp ämnet med risk för att -vad jag tror skall ske – bli halshuggen. Döm av min förvåning när Thomas glädjs åt att jag beskriver dem som vikingametal. Det brukar inom genren vara taggarna utåt, men inte när det gäller THYRFINGs frontman.

   - Den benämningen tycker jag passar oss utmärkt. Kollar man på andra band som man kan kalla för vikingametal så har vi MOONSORROW, gamla BATHORY, MITHOTYN etc. etc.  Jag tycker att vi passar in alldeles utmärkt i det gänget även om vi nu inte direkt låter som något av de nämnda banden. Det är väl snarare att vi har samma känsla, det episka och det här urnordiska.

   - Det är precis som du säger. Band gillar inte att hamna i en viss genre, men jag har inget emot det. Då är det jobbigare när folk jämnför en med vissa band som man själv inte tycker att man har något gemensamt med.

   THYRFING har inga begränsningar utan skriver både på engelska och svenska. Men vad är då lättast att sätta sig ner och skriva universalspråket eller är det vårat fornnordiska språk som lättast ångas fram ur lungorna?

   - Svenska faktiskt! Det blir så. Jag läser mycket böcker och de är ju på svenska. Man får rätt mycket ideer från böcker och sånt. Så jag skulle nog säga att svenska är lättast att skriva på.

   Vad är roligast då? Att vråla på svenska eller på engelska?

   - Svenska det med.Det känns så jävla mycket elakare och rakt på sak än engelska. Det är råare. Att stå och skrika ”-Jävlar anamma!” på svenska känns mycket hårdare än att skrika ”-Fuck!” vilket bara låter tamt.

   Sverige är inte stort när det gäller hårdrockens marknad och då kommer man ju osökt att tänka på hur alla utländska fans tar det här med det svenska språket i texterna.

   - I Sverige har vi Close-Up som största metal blaska, med en upplaga på ca 15.000 ex. och det är vad de minsta tidningarna i här Belgien och Holland har. Så Sverige är onekligen en klen marknad.

   - De hängivna fansen, de som gillar vikingastuket,  vill att vi skall sjunga på svenska – det hör liksom till musiken. De blir ju vansinniga när man sjunger på engelska. Se på Vintersorg vad mycket skit han har fått sedans han tog in engelska i sina låtar. De utländska fansen blir riktigt vansinniga.

   Att de har slagit större i utlandet är nog mycket Hammerhearts hjälp. Bandet har varit det Holländska bolaget trogna sedan den självbetitlade debuten släpptes –98. ”Valdr Galga” (-99), ”Hednaland” (-99) och ”Urkraft” (-00) har alla släppts av det ständigt växande bolaget som numera stoltserar med många svenska akter i sitt stall.  Thomas förklarar varför bandet varit dem trogna genom åren.

   - De första plattorna är signade var för sig, men när vi skulle signa för ”Urkraft” så skrev vi på för två plattor. Så just nu så står vi utan kontrakt.

   Vad leder då detta till nu då?

   - Tja, det blir väl att vi väntar och ser. Dyker det upp något bra så nappar vi. Vi behöver ju egentligen inte något kontrakt förrens det är ny skiva på G. Vi har inte bråttom.

   Men hur stora är Hammerhearts chanser? Är ni hittils dags nöjda med dem?

   - Det har väl varit lite upp och ner det där. Det har varit mycket strul och förseningar och såna skitgrejer. Men nu har de skärpt till sig rejält. Det är annonser överallt, recensioner i alla tidningar och jag betar nu av en hög på över hundra intervjuer så det ser riktigt bra ut nu. Så vi får vänta och se.

   I Sweden Rock Magazine (vilken även Thomas själv skriver för) stod att läsa att bandet hade lagt ner allt vad livespelningar hette. Sist de stod på en scen var på en av förra årets upplagor av Motala Metal Festival – en spelning jag själv bevittnade. Men även de större tidningarna kan ha fel, även om nu Thomas säkert var sugen på att plocka bort felet när han gjorde layouten.

   - Det är ett halvmissförstånd. Grejen är den att vi inte har spelat live på extremt länge. Vi är sex medlemmar och det är svårt att få ihop det. Men nu har vi haft ett litet bandmöte om saken och sagt att vi skall göra något på skivan. Så lite promotion skall det allt bli för den.

   Efter intervjun gjordes blev det klart att bandet skall köra en liten Europa sväng, men annars så undrar man ju vad bolaget säger om att ha ett band som inte vill/kan spela live?

   - Vi har ju inte gjort något på ett och ett halvt år och de har inte sparkat oss ännu.

   Thomas skrattar glatt men fortsätter snart.

   - Men visst är livespelningar den bästa promotion man kan göra.

   Framtidsplanerna är redan i full färd.

   - Vi håller redan nu på med nytt material. Det var ju så länge sedan vi spelade in ”Vansinnesvisor” nu så vi har fortsatt att skriva låtar och förhoppningsvis så skall vi spela en del live som sagt.

   Vi börjar att runda av intervjun och jag måste bara till att fråga mitt intervjuoffer om de coola promotion korten med Tyresöbandet tagna på deras hemort - ståendes i en sjö indränkta i lera och även där verkar bandet vara en typ av vikingar.

   - De är tagna den första December ifjol!

   VA!!!!

- Mandomen var inte i största laget när man klev upp därifrån kan jag ju säga!

 

 

Daniel Eriksson