THE ALMIGHTY

 

SCOTLAND YARD

 

Här I Sverige är de relativt okända, men hemma bland de brittiska öarna är de mer kända. THE ALMIGHTY´s sångare, gitarrist och frontman Ricky Warwick ringer upp Slave To Metal för att ta ett snack om bandets sjunde studioalbum ”Psycho-Narco”. En platta som fortsätter i den på senare tid   punkiga hårdrocksstig bandet redan trampat upp .

THE ALMIGHTY har aldrig riktigt fått den uppmärksamhet som bandet såväl förtjänar. Det är bara i England som bandet slagit på allvar och man skall inte glömma att bandet är veteraner. Första plattan ”Blood, Fire & Love” kom redan –89 och då var det partyhårdrock som gällde. Sedan följde i tur och ordning ”Blood, Fire & Live” – ja de släppte redan en live som platta nr. 2 -, ”Soul Destruction” kom -91 och när de kom till –93 års ”Powertrippin´ ” så började saker och ting hända. Kanske mycket på grund av att Ricky på den tiden var gift med Vanessa Warwick från Headbangers Ball som drog många hårdrockare till MTV på den tiden. Hon spelade bandet flitigt och det ledde till att saker och ting började hända. De besökte också Sverige samma år tillsammans med IRON MAIDEN. Punkiga ”Crank” från – 94 slog ännu hårdare fast inte i lilla Sverige och när bandet gjorde ”Just Add Life” – 96 så hade bandet nått stor status där hemma. Men faktorer gjorde att bandet splittrades och revanchen blev förra årets självbetitlade album som är ett av bandets bästa album so far. Nya ”Psycho-Narco” damp ner i brevlådan innan man ens han suckta efter ett nytt verk och de har lyckats överträffa sig själva denna gång, med ett album fyllt av tung hårdrock med en stark punkgrund. Detta mina vänner är något för er som älskar RAMONES.

   Så Slave To Metal beslutade sig omgående för att boka en intervju med ett utav tidernas bästa band – Skottlands THE ALMIGHTY, som förutom Ricky består av den ständigt trogne och enda kvarvarande originalmedlemmen förutom frontmannen själv- trummisen Stumpy Monroe, gitarristen Nick Parsons och nye bassisten Gav Gray.

   ”Tjenare grabben hur är läget?”

   Det är så klart Ricky som i andra änden av luren lägger till med lite artighetsfraser och efter en stunds slösnack så glider vi in på nya plattan.

   ”Den är som en samling av alla våra influenser genom åren. Jag är fruktansvärt nöjd med den”

   Det är ganska coolt att prata med en Skotte livs levande, Ricky låter precis som någon tagen ur ”Den Ofrivillige Golfaren”, som någon ölpimplande filur pratandes med Lasse Åberg på puben ”The Laughing Duck”. Vilken brytning, det är som det skall vara!

   Både jag och Ricky tycker att det är bandets bästa skiva. Jag går tillbaka lite och undrar så klart varför bandet lade av efter ”Just Add Life”?

   ”Vi lade av i tre år. Vi bestämde oss för det utav många olika anledningar, men som det brukar bli så började vi höra av varann efter ett år, vi var ju fortfarande vänner. Det blev att vi började prata om att starta bandet igen. Så jag och Stumpy drog igång igen.”

   Då tog ni också och bytte skivbolag till inte helt okända Sanctuary?

   ” Ja, jag litar inte riktigt på skivbolag, men Sanctuary har hittills varit bra. Vi känner ju folket där och det känns skönt. De är lätta att nå på telefon och de styrs inte av något annat bolag utan sköter sig själva.”

   Till nya plattan valde dem således inte helt okända Daniel Rey som producent, han har ju t.ex. spelat in ENTOMBED´s utsvävande ”Same Difference” men det som står högst på hans meritlista är ju bla. MISFITS, WHITE ZOMBIE och inte minst RAMONES.

   ” Han är en cool snubbe! Han är ju en legend så det kändes skitbra att vi fick honom som producent.”

   Var det att han sysslat med RAMONES och det punkiga som fick er att välja honom?

   ”Nej, inte egentligen, han har ju gjort mycket tunga saker och det var väl därför vi valde honom. Han är ju en riktig rock n´roll producent. Vi ville ha en amerikansk producent som har lite nya ideer. Lite från den hardcore scen som finns i New York.”

   Men RAMONES är ändå några som Ricky håller varmt om hjärtat.

   ” Jag verkligen älskar dem.”

   Det i sin tur resulterade i att Ricky skrev en hyllningslåt till Joe Ramone som hastigt gick bort för ett tag sedan, låten heter ”Witness Relocation Programme” och finns med på nya ”Psyco-Narco”.

   ”Ja, Joe gick bort under tiden som vi spelade in plattan och det kändes verkligen tragiskt. Så jag kände att det var på sin plats.”

   Texterna som Ricky skriver grundar sig i hans liv och leverne.

   ” Mina texter är som en journal eller en dagbok om mitt liv. Det är om vad jag tänker och vad som händer i min omgivning. Inte bara om mig själv utan även om mina vänner. Jag vill att texterna skall säga något. Jag skriver alltid personliga texter.”

   Förutom hårtslående hårdrock och personliga texter så har Ricky även fått ner två inte helt okända personer till att gästa på plattan. Den ena är Joe Elliot från DEF LEPPARD och den andre är Andy Cairns från THERAPY.

   ”De är några av mina bästa vänner. De hänger med oss jämnt och kom ibland ner för att lyssna i studion. Dörren står alltid öppen för folk när vi spelar in, är det något speciellt så får man väl kicka ut dem. Så både Joe och Andy kom ner i olika omgångar och lade lite sång.”

   Innan förra skivan så slutade gitarristen Pete Friesen bandet, han hängde aldrig med när de började igen utan ersattes av Nick Parsons.

   ”Pete kände aldrig för att hänga med när vi startade igen. Nick kände jag från hans tidigare band, men jag kände han inte personligen. Jag visste bara att han var en bra gitarrist och låtskrivare.”

   Innan denna plattan så slutade även bassisten Floyd London och fick således ersättas av Gav Gray.

   ”Ingen gillar mig och Stumpy!!!!!!!”

   THE ALMIGHTY´s lugna frontman börjar skratta.

   ”Det är det som är orsaken… Nä han kände inte för att turnera mer. Han har helt slutat med musik.”

   ” Vi hade en audition och Gav utmärkte sig från mängden.”

   Så nu så är det bara du och Stumpy kvar. Men det funkar antar jag?

   ”Ja, vi är gamla polare sen ca tjugo år tillbaks. Vi gick i skolan ihop. Stumpy har en spelstil som gör THE ALMIGHTY speciella. Med Gav och Nick så är vi som ett nytt band med att gammalt hjärta.”

   Men har du någon kontakt med dina gamla medlemmar fortfarande??

   ” Ja absolut, både Pete och Floyd är mina vänner och det finns inget gammalt groll emellan oss. Vi splittrades ju som vänner. Floyd har varit och tittat på oss ett par gånger och så…”

   Som jag berättade tidigare i denna intervjun så är bandet som störst hemma vid öarna men utanför har de inte lyckats något större.

   ”Vi är störst här, men vi har varit i Tyskland och spelat en del.”

   Men staterna då? Har ni satsat där?

   ”Nej, det har varit svårt pengamässigt att kunna turnera där på ett tag. Men jag hoppas att vi skall kunna spela där i framtiden.”

   Två veckor efter intervju tillfället så är det dags för Ricky och hans mannar att ut på vägarna igen.

   ”Vi skall runt här i Skottland, England och dessa trakterna ett tag nu, det blir ett par månader. Sen så blir det väl övriga Europa i mars och framåt.”

   Blir det ett stopp här i Sverige då?

   ”Jag hoppas det, det var många år sedan vi var hos er.”

   Sist så pratar han gott om mig för att jag visat intresse för bandet och vill passa på att hälsa alla nordiska fans.

   ”Jag vill tacka alla våra fans i skandinavien och jag hoppas verkligen att vi kommer till er och spelar snart.”

   En person som redan sedan tidigare betytt mycket för mitt musikaliska intresse har än en gång satt djupa spår. Jag kan lugnt konstatera när samtalet är slut att jag än en gång har pratat med en lugn och övertrevlig musiker. Ricky och hans ALMIGHTY är värda all uppmärksamhet i världen. Våga upptäcka dem, gå köp ”Psyco-Narco” – en given platta i var mans metalliska hårdrockssamling.

 

Daniel Eriksson