CALLENISH CIRCLE

 

CIRKELN ÄR SLUTEN

 

   Ett band som gått från klarhet till klarhet är åter här. Hårdare än någonsin, argare än någonsin. Från gammal hederlig PARADISE LOST metal till AT THE GATES mangel. CALLENISH CIRCLE – cirkeln är sluten!

 

   I Holland lever och verkar gitarristerna Ronny Tyssen och Remy Dieteren, bassisten Roland Schuschke, trummisen Gavin Harte och sist men inte minst den enda riktiga originalmedlemmen – sångaren Patrick Savelkoul. För de flesta är bandet säkert relativt okända, men CALLENISH CIRCLE firar i år tioårs jubileum som band. Nu släpps deras tredje platta ”Flesh_Power_Dominion”, deras första platta på inte helt okända Metal Blade. Ett bolag de har tre plattor kvar att släppa på. För undertecknad är det riktigt kul att få ta sig en pratstund med sångaren Patrick – vilken för övrigt är promoansvarig på Hammerheart Records – då vi hållit livlig kontakt via mail under ett par år.

   - Tjenare Daniel! Kul att vi äntligen får pratas vid!

   Efter en rekordelig pratstund om allt och ingenting så drar vi igång att prata om bandets tredje giv,  ”Flesh_Power_Dominion”.

   - Vi är skitnöjda med skivan. Det blev ju nio egna låtar och två covers på plattan. En på en NAPALM DEATH låt och en på en GOLDEN EARRING dänga.

   Bandet ger nu ut sin fösta platta för Metal Blade, vilket Patrick är mycket nöjd över. Att lämna Holländska DSFA Records där dem låg innan var ett lätt beslut. Inget funkade som det skulle enligt Mr. Savelkoul.

   - Vi signade med dem i början av –99, de var då ett mycket lovande skivbolag med många bra band och de gjorde bra PR för banden i sitt stall. Tiden gick och till slut så skulle ”Graceful…Yet Forbidden” komma ut. Men inget hände, ingen PR, inga recensioner, ingen distribution, ingenting! Vi hade ju hoppats mycket och lagt en hel del pengar på skivan själva. Så vi började klaga på dem och dem kom hela tiden med dåliga ursäkter.

   Det är en uppgiven Patrick som pratar och han pratar på sin holländsk klingande engelska så det visslar om det. Det är inte lätt att få en syl i vädret.

   - Det var bara en massa bla. bla. och till slut blev vi jävligt arga. Så vi tog tillbaka våra rättigheter över skivan och erbjöd andra bolag att släppa den. Det blev norska Edge Runner som fick släppa den här i Europa. Sen så har vi skickat runt den skivan för att hitta ett nytt bolag. Metal Blade var jätte intresserade och vi skrev på en fyra plattors deal med dem i oktober i fjol.

   - DSFA har idag tappat många av sina lovande band. WITHIN TEMPTATIONS säljer ju skitbra för dem. Hela 40.000 ex. har de sålt av sin senaste bara i Holland. De skall släppa ny singel och sånt nu men de skall också lämna bolaget. Det känns faktiskt som att jag skiter hur det går för bolaget! De har bara kostat oss en massa pengar.

   Metal Blade däremot har redan gjort sina nya gossar lyckliga.

   - Metal Blade är ju en helt annan historia. De har redan betalat tillbaka allt vi har lagt ut plus en del extra. Allt vi lagt på porton, turneer etc. Bara de senaste två veckorna har jag gjort över 125 stycken intervjuer – det säger ju en del. Förr kanske vi fick tre intervjuer bokade när vi släppte skiva. Nu har vi inget att klaga på.

   Men känns det inte lite vågat att skriva på för hela fyra plattor? Ni har alltså tre till att göra för dem!

   - Det är lång tid, men jag vet inget annat bolag som skulle kunna göra samma arbete lika bra för CALLENISH CIRCLE. Vi har ett bra förhållande med bolaget och vi har snackat med andra band på bolaget och de är också nöjda. Metal Blade har inte bara en massa bla. bla. skitsnack utan det händer saker också! Man märker ju i intervjuer och sånt att band på andra bolag verkar ha dåliga förhållanden och inte så bra kontakt med sina bolag.

   Och Patrick vet vad han pratar om, för han jobbar ju själv på ett skivbolag, så han börjar lära sig branchen.

   - Ett bolag vill ju tjäna pengar på det dem signar. Det är ett sammarbete där man hjälper varann.

   Men vi går till musiken istället för en stund. På förra skivan ”Graceful…Yet Forbidden” drog jag paralleller till gamla PARADISE LOST, SENTENCED och IN FLAMES. Numera finns fortfarande IN FLAMES elementen kvar men uppluckrad med mera thrashmetal toner från svenska band såsom AT THE GATES och ARISE. Musiken har blivit aggresivare och mer pang på. Det är något mitt intervjuoffer håller med om.

   - Musiken kanske inte har ändrats så mycket, men jag håller med dig om att det är mer agressivitet nu. På förra plattan lade vi kanske lite olika ideer på en låt och sen lite andra ideer på en annan. Men nu har vi försökt att inte spreta så, utan göra det mer enetligt. Det är en bättre balans nu, det finns några extremt snabba, någon lugnare och ett par medel snabba låtar. Det var väl inget vi planerade innan. På våra demos och första skivan var vi mer ett doomigt deathmetal band. Så för varje skiva har det väl blivit tyngre och brutalare. Nästa skiva kommer säkert bli ännu tyngre, men det är ju inget vi planerar i förväg utan det blir mest bara så.

   - Sen så har ju allt bolagsstrul gjort sitt i skrivande processen. Det blir väl kanske automatiskt mer aggresivitet då.

   ”Graceful…Yet Forbidden” var inspelad i Holland, med Henri från GOD DETHRONED som producent. Men nya skivan är inspelad i Tyskland hos Andy Classen i hans Stage One Studio.

   - Vi är fortfarande nöjda med hur förra skivan lät, men vi ville gå vidare och testa något nytt. Vi är jättenöjda med resultatet. Det nya ljudet passade våra låtar suveränt. Det är massivt och med mycket kraft men ändå ett rent ljud. Vi ville inte förlora de små detaljerna i musiken. Så som det känns nu så kommer vi troligtsvis att återvända dit igen med nästa skiva?

   Omslaget har DARK TRANQUILLITY medlemmen Niklas Sundin stått för. Ett hårt och stilrent omslag.

   - Det är mer modernt och futuriskt än vad förra omslaget var. Det förra var mer klassiskt. Nu fick vi se en del Niklas hade gjort och fastnade för honom direkt. Vi gav honom lite riktlinjer och efter ett par veckor var det klart. Det blev skitsnyggt!

   Jag kan inte annat än att hålla med.

   Patrick är den enda original medlemmen från det riktigt tidiga dagarna i bandets historia.

   - Ja, det stämmer. Det var jag som startade bandet. Då hette vi GENOCIDE och spelade mest covers av BOLT THROWER, NAPALM DEATH och PARADISE LOST. Sen kom Ronny med och en del line-up ändringar har skett sedans dess.

   - Det är oundvikligt att inte göra en del ändringar genom åren. En del tappar lusten och en del kommer man inte överrens med. Men dagens sättning är skitstark.

   Gitarristerna skriver den mesta musiken och det enda Patrick har gjort på skivan är en text. Kan ses som lite lite för att vara sångare och frontman?

   - Du undrar varför jag inte skriver mer som sångare?

   Patrick börjar asgarva.

   - Det har bara inte blivit så. Ronny skriver ner sina tankar bra. Jag har mycket ideer, men får aldrig ner det. Sen så har jag hand om hela vår management bit, alla intervjuer och allt annat. Så min tid räcker aldrig till.

   Nu till den riktigt roliga biten…

   Bandets första skiva släpptes av Hammerheart(!!!!), japp ni läste rätt. Bolaget Patrick numera jobbar på. Varför lämnade de då det Holländska bolaget som numera börjar bli rätt stora?

   - 1996 var ett helt annat år. Vi var unga och oerfarna. Bolaget hade bara släppt tre skivor före oss. Så de erbjöd oss en deal på en platta. Våran demo hade sålt över tusen ex. och vi hade blivit hyllade i pressen. Så det fick bolaget att våga släppa en skiva med oss. De hade stora förhoppningar på oss, vi var nog däremot inte riktigt mogna för det. De hade ingen stor budget för oss. Och både vi och bolaget var besvikna så vi gick skilda vägar. Vi var missnöjda med deras PR.

   - Då var det bara blackmetal som gällde. Vi kom helt enkelt helt fel.

   Ni hade aldrig planer på att återgå till hammerheart nu då, innan ni skrev på för Metal Blade?

   - Det var nog aldrig något vi funderade på, men vi får ofta frågan. Jag jobbar ju där sedan två år tillbaks och vill inte blanda in mitt vanliga jobb med bandet. Mitt jobb och min hobby är helt skilda saker. Sen så är det inte säkert de hade varit intresserade. Det var inget jag ville skulle ske heller för den delen. Han som jobbade som promotor tidigare blandade in sitt egna band och det gick åt helvete.

   Finns det då några fördelar med att jobba på ett skivbolag när man själv har ett band?

   - Jag tror att man blir mer realistisk. Efter att jobbat ett par månader på Hammerheart så hade jag lärt mig mer om musikindustrin än vad jag hade lärt mig på de senaste fem åren jag hade spelat musik. Man vet vad som händer och hur arbetet går till. Förr var det mer en dröm. Men när man jobbar med det, då blir det mer realistiskt. Man kan även se det från andra sidan. Man ser var möjligheterna finns och var fällorna gömmer sig.

   - Man vet att man måste jobba häcken av sig även om man ligger på Metal Blade. Man blir inte rik av att spela musik inom denna genre. Man lär sig det och då blir man inte besviken. Man blir inte rik och berömd! Det är tyvärr något som många tror.

   - Även om man säljer merchandise etc. så blir man inte miljonär!

   En lång skrattsalva följer.

   Och han har sett hur tiderna har ändrats genom åren.

   - När vi spelade in våran första skiva så var alla intresserade av blackmetal, nu är det brutal deathmetal igen. Trender kommer och går. Men allt annat har ändrats, förr satt man och gjorde all PR för hand, på skrivmaskin, med brev och vanliga porton. Numera skickar man mass-email. Nu kan jag nå ut till tiotusen pers med ett tryck på datorn. Jag hade nog kunnat köpt mig en bra begagnad bil för pengarna jag lade ut på porton förr i tiden.

   - Det är nog den stora skillnaden på förr och nu.

   Nu skall bandet ut på turne med fyra svenska band – VOMITORY, AMON AMARTH, SINS OF OMISSION och DIABOLICAL!!!

   - Det skall bli en kul upplevelse att åka ut med fyra svenska akter. Det blir en Europa turne. Vi fokuserar oss först och främst på Europa. Vi vill bygga oss ett namn här först, sen så får vi se om det blir någon USA vända. Det är för tidigt att säga nu.

   - Det blir inget med Wacken och sånt i år. Skivan kommer lite för sent för att vi skall hinna bli bokade till de stora festivalerna. Men vi får satsa på det nästa år.

   Kommer ni till Sverige då?

   - Nej, det är helt otroligt! Det är fyra svenska band och vi skall inte spela hos er. Men du vet nog varför många band skippar Sverige.

   Han menar den döda marknad vi har här.

   - Men jag hoppas att alla kollar upp våran skiva och att vi får möjlighet att spela hos er i framtiden.

   Vi småpratar vidare en stund och efter ett långt samtal, som säkert fått någon annan att sitta och vänta på en intervju, lämnar vi samtalet.

   Jag antar att många redan nu har blivit sugna på att lysssna på CALLENISH CIRCLE, det har jag också blivit under intervjun, så nu åker ”Flesh_Power_Dominion”på igen…

 

Daniel Eriksson