CANDLEMASS

EN BLICK I BACKSPEGELN

   ”Epicus Doomicus Metallicus” (-86), ”Nightfall” (-87), ”Ancient Dreams” (-88) och ”Tales Of Creation” (-89) har alla en sak gemensamt. De är alla odödliga klassiker signerade Svenska CANDLEMASS. Under en kort period tog svenskarna herreväldet över vad som skulle bli en helt ny genre – Doom Metal. Efter debuten var släppt tog Messiah Marcolin över mikrofonen efter Johan Langqvist och kom att bli den karsimatiske frontman som alla förknippar med namnet – CANDLEMASS. Men efter ”Live” (-90) fick mannen med den stora ölmagen sluta tvärt. Slitningarna och turerna hade varit många. Alla blev trötta på varann och splittringen var ett faktum. Bandets ledargestalt - bassisten och låtskrivaren Leif Edling fortsatte med diverse musiker, men inget blev vad det en gång var. Tio år senare skriver bandet ny historia…

   År 2001 blev en nytändning och när Sweden Rock Festival kom med förslaget om en reunion började alla så smått tänka på det och vips så stod Leif, gitarristerna Mats Björkman och Lars Johansson, trummisen Jan Lindh och inte minst Messiah i replokalen igen. Det var inte tänkt att bli så stort. Nu i efterhand med klassikerna remastrade, en DVD, en liveskiva, turne, festivaler och förhoppningsvis ett framtida nytt studioalster i haserna vet vi alla att detta blev den revival alla hade väntat på. Vad hände egentligen? Mr. Munkkåpa himself – Messiah Marcolin - slog en signal till Slave To Metal kontoret för att reda ut allt.

   - Ursäkta att jag ringer lite sent. Min fru påminde mig, jag satt och spelade bas och glömde bort tiden. Hon kom och frågade mig om det inte var intervju idag och det hade jag helt glömt bort.

   Ja så kan det vara om man är en man som för tillfället har häcken full av jobb. CANDLEMASS har haft ett hektiskt år och Messiah som sitter i sitt hem i Sigtuna har minst sagt haft mycket att stå i sedan återföreningen blev ett faktum. En återförening som ingen trodde var möjlig.

   - Det började med att Leif satt och pysslade med remastrarna och i samma veva berättade han att om vi fick något erbjudande så kunde han tänka sig en återförening. Han har alltid varit emot det tidigare. Så vi hade ett möte och snackade om det när vi fick ett erbjudande från sweden Rock. På det mötet så tog jag upp det att om vi skulle spela utomlands så ville jag att vi skulle ha en riktig manager och så. Det hade vi aldrig haft förr.

   Så Leif har alltid varit emot en återförening. Varför?

   - Jag vet inte riktigt. Men han fick väl sig en tankeställare när han satt och pillade med remastrarna, vilka han gjorde ett kanonjobb med.

   Remastrarna som ges ut utav Powerline/GMR är en fullspäckad historia. De fyra kultalstren har alla fått sig en rejäl ansiktslyftning och omvandlats till dubbelcds fullmatade med live, demo och intervjuspår. Som om inte det vore nog så har även bandets gamla videos slängts med, varav Jonas Åkerlund varit med och regisserat i sin begynnelse som videoregissör. Coolt, mist sagt!

   - Det finns mycket att skratta åt när man hör och lyssnar på dem.

   Men åter till mötet…

   - Så jag sa att jag kunde kontakta King Diamonds manager Ole Bang. Det föll väl ut och vi kom ut på festivaler nere i Europa och vi fick inte en enda dålig recension. Så det har varit roligt.

   Alla vi som bevittnade bandets kanongig på Sweden Rock Festival vet att det är sanning han talar – att säga att det var riktigt jävla bra är nästan att ta i underkant.

   - Ja, det var riktigt kul. Ändå så var vi lite ringrostiga. Vi gjorde ju en releasespelning på Daileys i Stockholm och så gjorde vi två spelningar i Grekland, det var allt som vi gjorde innan. Men det var jättekul och vilken publik det var…

   Varför föll lotten på Grekland utav alla länder när det kom ”förhandsgig” på tal?

   - Det har väl med förr i tiden att göra. Varje gång vi var där så var det total hysteri. Vi var där igen nyss med ENTOMBED och DARK TRANQUILLITY, då sålde vi ut, för fjortonhundra pers utan problem! Det var kul – för alla drog ju dit sina fans. Det är ett entusiastiskt folk där nere.

   Det är nog många fler än jag som undrar vad Messiah har pysslat med under åren som gått då han inte var med i CANDLEMASS? Vad skedde mer än sjungandet i MEMENTO MORI?

   - Jag har pluggat till ljudtekniker. Det är väl det stora som har skett.

   Har du varit sugen på en återförening under dessa år. Har tankarna kommit upp någon gång?

   - Jo, det är klart dem har. Men man vill ju inte göra om sina misstag. Det är ju ingen större hemlighet att vi har en del spänningar i bandet. Men nu har det funkat bra.

   Men att osämjan skulle ha varit orsaken till splittringen –91 vill inte Messiah medge direkt.

   - Nä, det var väl många olika faktorer. Men det avgörande för mig var när arbetet på ”Chapter IV” (släppt –92 med Thomas Vikström på sång) påbörjades. Jag hade varit på semester och de andra hade börjat att repa in materialet. När jag kom till studion och la lite ”slasksång”, vilket man brukar göra till en början, så fick jag höra av våran dåvarande manager att Leif tyckte att jag skulle sjunga på ett annat sätt. Alltså helt ändra min sångstil. Det försökte dem med redan på ”Tales Of Creation”. Då vart jag fly förbannad och slutade helt enkelt. Visst hade det varit på gång under ett par år. Vi turnerade mycket och det gav stora slitningar i bandet. Man gick varann på nerverna. Vi tackade ju aldrig nej till någonting.

   Men Messiah har följt vad Leif och nya kompaniet slängde ur sig och tycker att det var rätt ok. Även om det alltid är svårt att bedöma som ex. medlem.

 - Visst har jag lyssnat på de plattorna. Leif är en jävligt duktig låtskrivare men i mina öron så låter det ju som ett helt annat band. Man känner ju igen vissa grejer som är typiskt Leif. Men det var ju lite ovant att höra på de nya grejerna.

   CANDLEMASS förknippas väl av de flesta med din röst?

   - Det har väl blivit så. Men det är ju ändå Leifs låtar som är det speciella tycker jag. Det var ju samma sak när jag hörde ”Epicus…” för första gången. Det var ju bland det bästa man hade hört. Så jag influerades en hel del av hur Johan sjöng. Jag gillar det där att Leif skriver låtarna och jag försöker bibehålla hans vision i det hela. Vi fem ihop funkar jävligt bra ihop.

   De vill inte begå samma misstag igen, det är något som Messiah ofta kommer tillbaka till. Därför har bandet lagt upp en ny strategi.

   - Vi har spelat mycket på helger istället för att köra en lång turne. Dessutom så har vi kört en lyxvariant och använt stor del av gagerna till att flyga istället för att åka i en sketen van. Det har funkat jävligt bra.

   Väntade ni er denna respons när ni satt där i replokalen och småpratade om en återförening?

   - Nej! Vi hade ingen aning.

   Ni har ju blivit större än någonsin och verkar ha vunnit många nya fans.

   - Ja faktiskt så verkar det ju så. Det är lite konstigt. Vi visste ju hade bra med publik i Grekland, men att det skulle vara sådan här respons på hemmaplan hade vi ingen aning om. Se som på Sweden Rock – där gick vi ju verkligen hem.

   Vad är då hemligheten bakom succén?

   - Jag vet inte riktigt hur nya band beter sig på scen och så. Själv ger jag ju allt, för det är ju liksom det som är meningen för dem som går på konserter. Man måste få med folk. Det gäller ju att röja.

   När jag frågar Messiah om var han finner all sin energi och hur i helvete han orkar hålla på så här möts jag av ett gott skratt…

   - Tja du, det undrar jag med ibland. Jag är ju ingen atlet direkt!!!

   Är det känslan av att stå där som ger dig denna energitripp?

  - Ja det kan man säga. För jag dricker aldrig något innan spelning, för det behövs liksom inte. Visst jag är nojig över att glömma texter och sånt p.g.a. alkohol, men det känns inte som att det behövs något sådant innan.

   - Det är också hedrande när man hör att man inspirerat andra musiker. Som när vi var på Wacken och MY DYING BRIDE kom fram och pratade med oss och berättade att de gillade oss skarpt. Det är ju hur coolt som helst…jag menar, jag är ju en fan av dem med!

   - Vi är ju inte fem deprimerade gubbar heller. Vi har ju väldigt kul tillsammans.

   DVDn som nu släppts med bandet dokumenterar också hur kul dem har och har haft ihop genom åren. Det är live konserten som blev skivan ”Live” plus massvis av klipp genom åren och allt sträcker sig ända fram till sommarens festivaler. En DVD som Messiah är väldigt nöjd med.

   - Jag har bara sett den en gång och det blev kanonbra. Den sammanfattar ju liksom hela våran karriär.

   Och nu släpps även en liveCD med bandets spelning på Klubben i Stockholm senast.

   - Det var helt utsålt. Det var nästan så att vi skulle gå av scenen ett tag. De hade stängt av luftkonditioneringen, jag vet inte om det var DVD filmarnas eller för P3 Live´s (japp spelningen sändes även på radio sen…) skull, och det blev så fruktansvärt varmt där inne så att det bara rann svett om väggarna. På slutet fick dem ju i alla fall på skiten igen – det var ett sånt tryck där inne så man kan knappt fatta det än?

   Visst… DVDer och live skivor i alla ära. Men det kan bli för mycket av det goda. För vad alla väntar på är ett nytt studio alster och om allt går i den riktning bandet vill så är det inte alls en omöjlighet.

   - Det är våra planer. Leif håller på och skriver låtar.

   Hur kommer det att låta tror du?

   - Vi provade faktiskt ett nytt riff nere i Grekland och det lät fantasktiskt bra. Det blir ”Nightfall” stuk.

   - Men man skall inte ropa hej ännu…

   - …vi har planer på det här. Men det gäller att få till det där sista. Alla är ju överrens och vi vill alla ha Ole som manager och så. Så det skall nog hålla framöver.

   Men planerna på en ny skiva fanns inte med vid återförenandets början?

   - Nä. Det har växt fram i.o.m. att det har gått så bra och att vi har haft så kul.

   Men visst har bandet bråkat, det såg alla vi som såg på Ikon på SVT för ett tag sedan.

   - Ja, vi blev lite osams om vad vi skulle använda för backdrop på Sweden Rock. Det är lite kul att se på. Jag fick ge med mig… Men sen dess så har jag och Leif inte kommit ihop oss. Vi har lagt ner gammalt groll.

   Kommer det att hålla denna gången?

   - Ja. Om saker och ting blir som vi har planerat. Min stora grej är detta med att jag vill att vi skall jobba med Ole. Så att vi får ordning och reda på saker och ting. Det är viktigare än vad folk tror – det här med att vara ute och spela på ett bra sätt. Vi är ju inte tjugo längre…

- Alla band gör sina misstag i början och det känns som att vi har gjort det nu, så nu är det bara till att hoppas att vi gör allt rätt framtiden istället!

 

Text/foto Daniel Eriksson