PAIN
TUSEN JÄRN I ELDEN
Peter Tägtgren är åter dubbelaktuell, i februari släpps HYPOCRISY´s åttonde studioplatta ”Catch 22” men först skall han ha release av sin tredje PAIN platta – ”Nothing Remains The Same” - och det är den konsentrationen faller på när Slave To Metal lyckas få en kort pratstund med en alltid lika stressad Peter.
Att få det att klaffa med en intervju med
Peter är inte helt lätt, det märker både jag och PAIN´s skivbolag Stockholm
Records. Till slut föreslår jag att jag ordnar ihop det själv, jag har ju ändå
pratat med honom en handfull gånger tidigare. Så en signal slås till det
Tägtgrenska hemmet och hans studio Abyss belägen i Pärlbo en bit utanför
Ludvika. Men han sitter i mixning utav SUSPERIA´s nya platta och vi bestämmer
att jag skall ringa upp en vecka senare. Så blir fallet, men mixningen har
dragit ut på tiden och vi får skjuta på det ännu en vecka. En vecka senare är
jag åter på tråden och en ursäktande Peter och jag lyckas äntligen sätta upp en
tid för en intervju. Det blir så klart på den enda tiden på veckan som han inte
jobbar – sen söndag kväll. Tägtgren är som vanligt hur trevlig som helst och
man kan inte annat än unna honom hans framgångar de senaste åren. SUSPERIA´s
platta är klar och nu skall framtiden se lugnare ut. - Det blir ett band till sen skall jag ta det jäkligt lugnt. Säger Peter. Men lugnare och lugnare vet jag inte om jag kan hålla med om, lite andra prioriteringar skulle man kunna säga. Men det kommer jag tillbaka till lite senare. Vi börjar istället med att ta ett snack om varför ”Nothing Remains The Same” har dröjt så? Själv fick jag hem ett förhandsexemplar med tio låtar i September. - Det har varit lite strul åt alla håll, det har varit lite andra grejer emellan och sånt. När vi pratades vid i våras så pratade Peter om en release i April men som sagt en del har hänt sedan dess men ingen ny PAIN platta har synts till i skivhyllorna! - Jag har skrivit, skrivit och skrivit mer…det förhandsexemplaret som du har innehåller inte alla låtarna utan på skivan kommer det att vara med ett gäng till. Men du blev i alla fall nöjd med den till slut då? - Ja, absolut. Det är det bästa jag har gjort tycker jag! Peter låter mer än måttligt nöjd över skivan och man hör på honom att han är väldigt nöjd med plattan. Men han håller inte med mig om att den är lite hårdare och mer i debutens riktning än vad förra ”Rebirth” var. - Nja, jag vet inte. Jag tycker nog inte det. Själv tycker jag att det emellanåt finns en del spår av vad som kom på den hårda debuten. Vilket i sig är en platta som många som inte är hårdrockare verkar ha missat totalt. Det beror enligt Peter på att han numera ligger på ett större bolag. - Jag tror nog först och främst att det beror på Nuclear Blast sen så kan det nog ha med att göra att den inte är lika kommersiell. Mina visioner om att Stockholm Records skulle ha planer på att återutge debuten, verkar faktiskt besannas. - De har faktiskt köpt rättigheterna till den, men det är ingenting som dem kommer att försöka trycka ner i halsen på folk utan mer att dem ville ha den. Så att den kommer komma ut i handeln igen med ett nytt bolag tryckt på ryggen skall nog inte vara omöjligt. Men vi lämnar debuten och beger oss direkt fram igen till det stundande januari släppet ”Nothing Remains The Same”, vars första singel blev ”Shut Your Mouth” som snurrat en del på radion, en singel som Peter faktiskt själv valde ut som första singel. - Ja, jag valde den. Den är lite annorlunda. Inte så mycket techno över den. Något som Mr. Tägtgren har använt en hel del på ”Nothing Remains The Same” är stråkar. - Jag har ju en massa stråkar på de andra skivorna också men då är de ju från en synth. Men nu när jag skrev så blev det bara mer och mer melodier på stråkarna och då kände jag att jag ville ha en riktig stråkorkester. Så jag använde mig av en stråkorkester från Stockholm. Stråkar kan låta både skumt och kryptsikt för en del, men något som verkar vara lite kryptiskt för mig är då titeln – ”Nothing Remains The Same”… Peter tänker länge sen kommer det… - Hmmm, Man vet ju inte hur det går, om det kommer gå lika bra som med ”Rebirth”, man vet ju aldrig hur det blir… inget varar ju för evigt. Som sagt man vet inte hur det blir… Omslaget på plattan skall även denna gång bli något i fotoväg. - Det är helt enkelt jag naken med änglavingar. Men det är inte det man sett på Stockholm Records hemsida utan på omslaget så sitter han på huk och det faller som snö från himlen. Något som Peter även lyckats prestera på nya skivan är en cover på inte helt okända BEATLES. Peter skrattar när jag tar upp ämnet… - Det är ju helig mark!!! Det får man ju inte göra…, plus att låten i sig passade otroligt bra att göra om till PAIN version. Jag har ju alltid gillat BEATLES. Peter verkar ganska bestämd över vad han vill med sitt PAIN och det är kanske därför han har valt att inte dra in några andra i bandet utan kör sitt ”one man race”. För fortfarande finns inga som helst planer på att utöka sättningen. - Nä, det hela bygger ju på att jag skall sitta i studion och flumma. När är det du pysslar med PAIN då??? - När jag får någon ide så springer jag ner till studion (som är belägen på egen mark förf. anm.) och jobbar vidare på det. Jag har ju två studios, en där jag spelar in grupper som kommer hit och en där jag sitter och spånar i. Och han har fått lite blodad tand, för förra plattan ”Rebirth” sålde riktigt bra. - Det gick absolut bra, över förväntan. Då måste du känna dig väldigt nöjd med Stockholm Records som bolag då? - Ja för fasen, de är kanon här på Sverige marknaden. De har ju bara hand om Sverige. Men utomlands så är det Universal som har hand om det hela och där är det mer kaos. Kaos!? Vad är det som är kaos? - Det är så jävla invecklat, de kör ju sitt egna race i varje land och det är så jävla svårt att få plattan släppt! Man lär sig ju av sina misstag… Det är nog ett problem med stora bolag, de blir liksom för stora för att kunna sköta grejer som de skall. - Ja, det tror jag med. Säger en ganska besviken Peter men något som får honom på gott humör igen är när jag börjar prata om den stundande Sverige turnen som drar i gång nu i januari. - Det skall bli kanon. Vi har ju bara varit ute i Europa förut och bara kört något strögig här i Sverige. Då känns det med andra ord ganska toppen att komma ut nu då! - Ja, fy faan vad gott det skall bli. Det skall bli skitroligt. Eller… det vet man ju inte i och för sig, det kanske inte kommer något folk, det kanske går helt värdelöst! Peter börjar att skratta lite tragikomiskt. Festivaler är även det något som lockar framöver och han berättar glatt att han hoppas att det skall bli en del i sommar. Vid sidan av allt det här med PAIN så är han också aktuell med sitt ”ordinarie” band HYPOCRISY som skall släppa sin åttonde studioplatta i februari. Så även HYPOCRISY skall ge sig ut på en turne. - Japp, i mars och april bär det iväg, det skall också bli himla kul. Då är det kanske inte helt konstigt att man läst att han skall trappa ner på studioarbetet! Han har ju producerat över hundra plattor nu. Hur kom sig då detta val? - Jag vill satsa på de två band jag har och det är ju inte skrivandet som är problemet utan mer det att det är svårt att åka på turne och få tiden att räcka till. Jag vill kunna packa ihop och dra på turne när som helst – det kan man ju inte nu!!! Det saknar jag och det är det jag vill kunna göra i framtiden. Appropå att det aldrig har varit något problem med att hinna skriva låtar så undrar man ju vad det blev av hans planer på att skriva låtar åt kända ”mainstream” artister likt Max Martin och co.? Detta var ju något man läste om i tidningar för ett par år sedan… - Det har gått segt det med. Jag har fått konsentrera mig på att göra klart skivan, allt blir så halvdant annars. Jag har skrivit lite grann och får väl se om någon vill ha det. Det är för tidigt att säga. Det blir i alla fall lugnare i framtiden då… - Lugnare och lugnare… jag skall då i vilket fall som helst bli mer egoistisk! Än en gång skrattar han och avslutar med att hälsa till alla att han vill se dem på spelningarna. - Det skulle ju vara roligt om det kom folk på spelningarna… Peter och jag pratar vidare en bra stund om lite helt andra saker som berör hans musik och kanske så kommer jag hålla det hemligt, kanske inte, det får tiden utvisa. Till dess får ni hålla tillgodo med ”Nothing Remains The Same” och ”Catch 22”. Peters två giv denna gång…
Daniel Eriksson
|
