REVOLVER

 

NAILED TO THE GUN

 

   Vad gör man om man är från Tyskland och varken har några klara låtar, bassist eller sångare? Jo man bokar ju såklart en studio i Sverige!

 

   Detta var precis vad trummisen i SUCH A SURGE – Carsten ”Antek” Rudo och Lutz Buch, gitarrteknikern i samma nämnda band gjorde. På vägen fann de Henrik Schwaninger som kunde hantera basen. Men efter många auditions gav dem dem upp letandet efter en sångare. Ingen passade in och de kom att tänka på ett avsomnat svenskt band vid namn SLAPDASH vars sångare Jens C. Mortensen helt skulle passa in till deras ENTOMBED/MOTÖRHEAD liknande garage musik. Så de ringde helt sonika upp honom och frågade om han kunde tänka sig att vara med. Han hade inte hört talas om detta projekt tidigare, men va faan – det var lika bra att haka på tåget. Då Sunlight och Tomas Skogsberg redan hade bokats så fanns inget att vänta på. Om detta och mycket mer ringer en försenad Jens upp från skivbolagets kontor i Stockholm för att prata om.

   - Jag har precis kommit upp, jag försov mig något grymt i morse. Jag kom in här för typ trettio sekunder sedan.

   Jens bor i Södertälje och det är ganska sen förmiddag, varvid han tagit sig in till Zombas kontor med pendeltåget. Slave To Metal har första intervjun med REVOLVERs sångare och han är på gott humör.

   Vi börjar med att dra ihop en liten sammanfattning om bandet. Jag låter Jens berätta.

   - Som band är vi väl ett år gamla. Det är ett år och två månader sedan vi spelade in demon och det var då vi blev ett band.

   Bandet är som sagt tyskt och Jens kom med sent i planerna.

   - Ja, herregud! Studion var ju redan bokad och allting. Allt startade väl för fem år sedan. När Carsten och Lutz hade en ide och en önskan om att kunna åka till Stockholm och spela in med Skogsberg. En rak rock n´roll skiva. Som sånt dem lyssnar på, typ. ENTOMBED. Men som alltid så är det ju tid och pengar det handlar om. Så ifjol så tog trummisen ledigt från sitt ordinarie band SUCH A SURGE – ett band vi aldrig har hört talas om här i Sverige!

   Jens lägger till med ett vrål skratt.

   Det är ju ganska knäppt att boka studio och planera allt utan att ha sångare tillägger jag rappt.

   - Jo, det var ju därför jag hakade på. När dem ringde två veckor innan inspelning och berättade hur läget låg till, så tänkte ju jag att dem är ju faan inte riktigt kloka?, så där gör man ju liksom inte? Det var ju helt fel – så det här måste jag ju bara hänga med på!

   Och Jens kände inte ens till Carsten och co. innan!

   - Nej, nej, nej, absolut inte. Första kontakten var två veckor innan. Så kom dem upp helgen innan vi skulle in i studion.

   Hur kände dem till dig?

   - Dem höll på i fyra månader med auditions och allt annat nere i Tyskland. De ville ju ha någon som kunde tänka sig att lägga ner tid på det. En annan viktig aspekt på det hela var att dem ville ha en sångare som kunde sjunga utan att låta tysk! Där var det en jävla sållning har jag hört. De lät tydligen HELLOWEEN hela bunten!!!

   Humorskrattet i Jens kommer fram än en gång.

   Vart tog då eminenta SLAPDASH vägen? Det är då en fråga som mer än jag har grunnat på?

   - Jag vet inte riktigt? Vi dog tror jag. Vi var i studion och hade börjat med våran uppföljare till debuten. Så tog ju vågen slut. Alla skulle ju låta KORN och när skivbolaget ringer och frågar om vi hade hört KORN och ”-Kan inte ni låta så?” Då blir man liksom nej, nej, nej, nej!!!!

   - Så vi lade bandet på is. Men vi har spelat in lite för ett par månader sedan. Mange och Lasse har hört av sig så jag åkte till Västerås och lade tre demo låtar. Lasse spelar ju bas i CARNAL FORGE nu. Så trummisen och gitarristen i CARNAL FORGE var med och spelade in. Det blev tre riktiga thrash låtar. Det var skitkul, det var mest för det. Vem vet, vi kanske släpper det själva i framtiden?

   Men åter till REVOLVER. Man undrar ju hur i helvete man lyckas spela in en demo och sedan en skiva utan att ens hunnit repa?

   - Det var pang på in i studion. På demon fanns det tre låtar – det var dem de hade. Jag skrev texterna på plats. Planen var ju bara att spela in en demo och sälja den nere i Tyskland till vänner och bekanta. Men med tanke på att ”Antek” var stor på den tyska marknaden så var ju det redan ute innan ens något var klart och plötsligt blev det prat på att signa till Music For Nations.

   Han ni repa något inför plattan då?

   - Nej, det blev ju så jävla bakvänt alltihopa. Första gången vi repade med färdiga låtar var precis innan vi skulle ut och spela med HARDCORE SUPERSTAR. Så det var ju när skivan och låtarna var klara.

   Men nöjd med skivan det är han, trots att allt gick så fort.

   - Med tanke på tiden det har gått på så är jag kanon nöjd. Det är klart att det alltid finns saker man skulle vilja ändra på så här efteråt. Men så är det ju alltid! Nä, jag är störtnöjd!

   Den skumma titeln kommer från ett skämt i studion. Jag låter Jens berätta.

   - Som vi garvade. Allt handlar om ett internt skämt som gick för långt. ”The Unholy Mother Of Fuck” kommer från första låten på skivan – ”Broken Glass”. Det var ont om tid och vi hade bara två dagar kvar i studion. Jag satt i köket och skrev på texten. Jag behövde ett nödrim på ”Luck” och det blev ju ”Fuck”, men hur faan får man in det liksom? Så när jag läste vad jag skrivit, så stod det ”The Unholy Mother Of Fuck” och jag frågade Tomas och de andra om det var rock n roll att sjunga så och de bara garvade så vi tog helt enkelt och behöll det i texten. Sen så döpte vi demon till det. Och när det var dags för titel på skivan så var det ju ingen som tänkte på det, så när omslaget var tryckt – det var först då vi märkte att skivan hade fått samma titel.

   Musiken beskrivs som en blandning av ENTOMBED och MOTÖRHEAD av skivbolaget. Bolag brukar inte ha rätt i vanliga fall, men här har de då slagit huvudet på spiken i sin beskrivning.

   - Jo, sen så får man skriva in sina egna favoriter emellan.

   Det är garagerock!

   - Ja, det är inga larviga fyra minuters solon och sån skit. Det var ju ”Antek” och Lutz original plan. Man skall kunna stå i en bar och stampa och veta exakt när refrängen kommer.

   SUCH A SURGE är ett band som då inte jag känner till så Jens förklarar lite kort för läsarna om vad det handlar om.

   - Det är Crossover. Lite funk, hip-hop, metal.

   Hur kommer det sig då att de ville ha ett sidoprojekt med rock n roll vid sidan av då?

   - ”Antek” har precis som Lutz och Henrik spelat i dödsmetallband tidigare. Det var väl helt enkelt detta de ville testa att göra. Något tokigt!

   Nöjda med Skogsberg är de också. Något de är ganska ensamma om i dagens läge.

   - Ja, för faan. Jag tycker han har fått till ett ganska rakt och rent ljud. Lite metal produktion.

   Ja det är onekligen bland det bästa han lyckats gjort i studion! Lägger jag till med.

   - Coolt, det skall jag faan i mej hälsa honom!

   Skivans sista låt ”1987” är en riktigt flummig instrumental sak. Något som får Jens att börja skratta än en gång när jag tar det på tal.

   - Du vet hur det blir när skivbolaget vill ha fyrtio minuters musik på skivan. Du kan ju ta och räkna lite kort på fingrarna hur långa våra låtar är!

   - ”Antek” och Lutz stod och improviserade och jag hittade samplingarna, jag hoppas att de är med på svenskpressen.

   Att det blev 1987 som skulle bli årtalet för titeln, är något inte ens Jens fått fram ett riktigt svar på.

   - Lutz sa lite kryptiskt att det var ett bra år. Sen såg han jätte fånig ut.

   Och REVOLVER är faktiskt det första tyska bandet på Music For Nations.

   - Ja, är inte det lite konstigt. Jag är inte tysk men jag är rätt stolt ändå.

   Säger Jens med ett glatt skratt till följd.

   - De ville signa oss direkt. De hade bättre koll på oss än vad vi själva hade.

   Bandet hade lyckats göra sig ett namn.

   - Alla medlemmarna i SUCH A SURGE gjorde lite olika saker under sabbats året och de är så pass stora där nere att vi hade nog kunnat spela in vad faan som helst och folk hade ändå varit intresserade. Det var en jävla tur det blev rock!!!

   Bandet var ute med HARDCORE SUPERSTAR i en vecka nere i Tyskland. Något som han ser tillbaka på med glädje.

   - Det var så himla kul!

   - Nu skall vi ut igen och turnera. Vi sticker femte eller sjätte mars och då är vi ute till mitten av april nere i Tyskland.

   Men något nytt är inte på G!?

   - Jag har ingen aning? Det skall ju sjunka in lite. Alla har olika syn på när och var? Det blir inte i Sverige nästa gång i alla fall, det är så jävla grått och trist här, det är vi överrens om.

   Så ni sviker Tomas som ni är så nöjda med?

   - Honom får vi väl ta med! Han kan behöva lite sol.

   Humorn slår till igen hos Jens.

   REVOLVER har också blivit den stora delen i Jens liv.

   - Detta är väl det närmsta ett jobb jag har.

   Med dem orden avslutar vi intervjun och för den som känner för att rocka loss i baren så är det bara till att vrida på ”The Unholy Mother Of Fuck” högt som satan i stereon för bästa effekt.

 

Daniel Eriksson