SHATTERED

FULL FORCE FUCKKING SHATTERED

   Än en gång är tiden inne för ett Slave To Metal band att få presentera sig. Anders Johansson skickades åter till de Dalsländska skogarna men denna gången med destination – Dals-Ed. Intervjuoffer var självklart grabbarna i thrash/deathmetalplutonen SHATTERED, ett band som är aktuella på många vis. Knappt har senaste demon”FuckKing” hunnit komma ut förrens nya planer smidits. SHATTERED har kämpat hårt i flera år och de är fast beslutna i bandet om att gå långt. Skam den som ger sig!

   Det var alltså åter dags för en bilresa i metallens tecken. I bilen snurrar dagen till ära självklart alster signerade bl.a. KREATOR, SLAYER, DESTRUCTION och TESTAMENT. Jag svänger av och in vid en bredvid vägen belägen Shell mack. Inte långt därifrån ligger det gula hus som trummisen Johan Karlsson hyr en lägenhet i. Den i slutskedet gravida sambon har för dagen tydligen flytt fältet. Kanske förstår man varför. Ganska snart efter att jag har blivit välkomnad av Johan sluter gitarristerna Jimmy Larsson och Lars Karlsson upp. Tio minuter senare sitter även hemvändande sångaren och bassiten Erik Andersson med en kopp kaffe i näven. Maskineriet kan börja…

   - Vi drog väl igång runt –96 på allvar. Innan dess så hade vi väl hållit på och småjålat lite grann under ca. tre års tid, men det var nog som sagt först –96 som vi drog igång på allvar. Vi satt väl och söp någonstans. Det är väl det troligaste eftersom jag inte kommer ihåg var grundiden kom ifrån.

   Den skäggprydde trummisen försöker dra sig till minnes, Jimmy och Erik som också var med på den tiden håller med – det var nog under alkoholfyllda former alltihopa startade.

   - Jag är säker på att det var hemma på ditt rum vi kom på idén i alla fall. Säger Erik och riktar sig mot Johan.

   En nickning tillbaka bekräftar. På den tiden var det endast Johan, Jimmy och Erik som utgjorde SHATTERED. Då hanterade Jimmy basen och Erik hade gitarren istället, men hade även på den tiden hand sången. I ett senare skede kom en viss Örtemark med och tog hand om basen vilket resulterade i att Jimmy tog upp guran. En sak som dock var lite ovanligt, var det faktum att bandet knappt spelade covers. Inte ens i början av sin karriär.

   - Det var allt mest eget. Vi körde väl någon TWISTED SISTER dänga men i övrigt så handlade det bara om egna låtar.

   Säger Erik, som tillsammans med Johan sköter det mesta snacket under intervjuns gång.

   - ”The Crypt”, så hette våran allra första låt. Utbrister Erik glatt.

   - Faan. Vad heter de?… Jo just det, WITHERED BEAUTY. Dem har fanimej snott våran låt. Det är rätt bra eftersom dem troligtsvis inte har hört våran låt.

   Grabbarna spelade inte något större i några band innan. De gick på högstadiet och när de väl möttes och skulle börja spela var namnet en stor fråga. Eller som Johan uttrycker det samtidigt som han skrattar högljutt.

   - Vi hette väl tusen olika saker på en dag och till slut så blev det – SHATTERED.

   Namnet byttes varje vecka och en gång i tiden hette de t.o.m. SVARTEPORT. På den tiden var de, precis som namnet påvisar starkt inspirerade av blackmetalscenen.

   Jag vänder mig direkt till Jimmy för att försöka få in de övriga i samtalet. Varför har det alltid satsats på ett kort? Varför har det inte figurerat några sidoprojekt genom åren? Smått sömniga Jimmy vaknar till liv.

   - Vet i faan!?

   Blir det korta svaret innan Erik bryter in.

   - Det har väl inte direkt kommit upp så många andra erbjudande.

   - Nej, precis!

   Svarar Jimmy instämmande.

   - Det är ju bättre att lägga all energi på en grej och få det hundraprocentigt än att göra tio halvbra grejer. Tillägger Johan.

   Demos har det gjorts en del genom åren. De enda som räknas som oficiella är ”Forgotten…” (-00), ”Serenade Of Sadism” (-01) och under 2002 hanns både ”Seductors Manual” och ”FuckKing” spelas in. Men redan innan dessa så cirkulerade det en del mindre inspelningar.

   - Vi spelade in första gången –98/99 någongång. Då blev det fyra låtar inspelade.

   Berättar Erik glatt.

   Första riktiga demo blev som sagt ”Forgotten”. Men då var både Erik och Örtemark borta ur bilden. Erik flyttade till Uddevalla och Örtemarks medverkan rann helt enkelt ut i sanden, hans spelglädje och energi försvann vilket gjorde att de andra slutade ringa honom. På demon provade Johan på att vråla och resultatet blev över allas förväntan. Samma duo satte sedan ”Serenade Of Sadism” till världen. Efter det har medlemsbytena varit lika många som kalsongbytena.

   - Eftersom Erik fortfarande bodde i Uddevalla och vi ville ut och spela live och ha ett fullt fungerande band så blev det oundvikligt att inte dra in fler medlemmar. Är man två pers så funkar ju det inte så jävla bra.

   Johan börjar reda ut turena kring medlamsbytena och utvecklar.

   - Vi sållade bland Eds ungdomar och fann en långhårig…

   Alla börjar skratta, men han fortsätter snart igen.

   - Vi drog med Karl Kronlid på sång. Men det lät inget vidare och det gick åt helvete.

   - Men det lät rätt så bra till en början. Inflikar Jimmy.

   - Jo, det gjorde det allt. Men han hade lite problem med takter och sånt. Svarar Johan sin bandpolare.

   Sen så fick ni med en bodybuildarkille vid namn Henrik ”Henka” Nilsson på ett hörn?

   - Ja, men han vågade väl aldrig komma och repa. Han var jämnt förkyld eller hade förhinder. Så han blev ute ur bilden lika fort som han kom med. Johan får än en gång de övriga i sofforna att skratta.

   Sen så kom Lars med på gitarr. Ett helt naturligt val när Johan började leta efter grabbar som kunde lira metal.

   - Jag kom ju på det att det fanns en kille som gillade metal och som jag lirade lite ihop med under gymnasietiden. Typ två gånger eller nått…

   - Ja, precis. Då kontaktade dem mig. Lars bryter sig in i samtalet för första och enda gången.

   Men även en bassist behövdes och då fann dem Petter Magnusson som var med en kort sejour i sättningen.

   - Det var väl genom våran manager och din skrivarboss Daniel som tipsade om en metalkille vid namn Petter som bodde i Dals Långed.

   Sen så fylldes sättningen ut med hemflyttande Erik. Nu var bandet plötsligt fem man starkt.

   - ”Seductors Manual” hade spelats in och responsen hade blivit relativt bra så vi frågade Erik om han ville hoppa med och hjälpa oss med en spelning. Pratkvarnen Johan drar än en gång igång, men lämnar över till Erik.

   - Jag tvekade inte det minsta utan hoppade med igen.

   Men ack den glädje som varar för evigt… Det funkade allt mindre bra med Petter i bandet och till slut blev det kicken. Johan fick slå en pling.

   - Det funkade inte alls. Utan jag fick ringa och prata med honom och han förstod direkt och tyckte att det var lika bra att vi gick skilda vägar.

   - Han var aldrig intresserad av att repa utan var mest ute och söp. Att han sedan helt hade skitit i planerna på att ta körkort, gjorde ju inte saken bättre. Då han bodde ett par mil ifrån oss. Det var mest problem med allt tycker jag.

   Erik tog således upp basen igen och tyckte att det var allmänt skönt.

   - Helst skulle jag bara vilja spela bas. Men jag får ta sången med.

   Men nu känns line-up´n i alla fall stabil?

   - Ja, för faan. Det är mycket enklare med en pers mindre. Säger alla glatt i mun på varann.

   Men det är mer än line-up´n som har ändrats genom åren. Inte minst stilen. Från att ha gått från hårdrockig döds/thrash till att bli mer renodlad thrash/deathmetal.

   - Och nu är det väl på gång att ändras igen. Avbryter Erik.

   Lite mer melodier?

   - Ja, precis. Jag tror vi behöver det. Lite ren sång och sånt.

   Johan tar till ton.

   - Det blir väl lite mer som ”Second Me”, - sista låten på ”Seductors Manual” demon. Jag skall väl prova sjunga bakgrundssång bakom trummorna även live. Det måste hända lite. Bli lite roligare.

   Alla har lite olika bakgrund musikaliskt och alla har de inspirerats ifrån olika håll. Mest naturligt så klart är att Johan börjar.

   - Tja, för min del så är det först och främst min släkt, de håller alla på med musik på ett eller annat sätt.

   - För min del så var det kompisarna som fick mig att börja spela. Säger Erik.

   Jimmy började spela gitarr i mellanstadiet och har en mycket musikintresserad farsa.

   - För min del så blev det mycket musik redan som liten. Mycket tack vare min far kan man säga.

   För Lars så var det samma sak som gällde. Ett brinnande intresse för hårdrocken.

   Ingen utav dem har något större till övers för musikskolan. Utan de har snarare lärt sig på egen hand.

   - Nä. Där får man ju inte spela det man vill. Utan det blev väl så att man satt hemma och plonkade för sig själv. Berättar Erik.

   Bandet har väldigt bred smak musikaliskt. Johan är thrashkung. Det skall vara mycket SLAYER och sånt men även mycket death. Men han har lugnat ner sig något med åren.

   - Vet i faan vad det är. Kanske att man snart skall bli farsa?

   Lars gillar det mesta. Likaså Jimmy, men han berättar att det för det mesta är klassiska heavy metal band såsom IRON MAIDEN, W.A.S.P., MÖTLEY CRUE och RUNNING WILD som spisas hemma på skivtallriken. Erik å sin sida erkänner att han är mesigast i gänget. Där går det ner allt från hårdrock till rock och vanlig pop.

   Alla är dock överrens om åt vilket håll det blåser åt för bandet.

   - Det går helt klart framåt. Säger alla i kör.

   - Man märker i låtmaterialet att klassen har höjts hela tiden. Speciellt senaste halvåret. Säger Johan.

   - Vi har försökt bli lite mer avancerade. Gå ifrån standard, ”vers, refräng, vers”, systemet. Inflikar Erik.

   Låtarna skrivs mycket hemma innan de tas till replokalen där dem byggs upp tillsammans. De som är hemma åker ut till replokalen och ”pusslar”.

   Responsen har varit bra. Första demon ledde till att bandet nu skall vara med på VOD Records samlingen ”Voices Of Death Part 5” plus att den resulterade i en hel del bra recensioner och intervjuer i diverse tidningar. Andra demon fick väldigt bra respons i pressen och på tredje demon ”Seductors Manual” började det gå riktigt bra. Bandet fick vara med på 2000 Decibel Festivalens demo scen i Bengtsfors i fjol. SHATTERED blev t.ex. intervjuade i P3s musikjournalen och dessutom spelade de ”Second Me” på bästa sändningstid. Något som säkert många hårdrockare bara drömmer om. Close-Up är t.ex. en av alla de tidningar som hyllat SHATTERED. Tja. Vad säger man? Det verkar blåsa åt rätt håll.

   - Spelningen på festivalen var en riktigt höjdpunkt. Påminner Erik sig om.

   - Ja, annars så brukar det ju mestadels vara polare som står och diggar på giggen. Men nu var det alla möjliga, en massa man aldrig sett förr. Så det var jävligt kul. Tillägger Johan.

   - Det är kul när det kommer fram folk och säger att det var jävligt bra och man inte har en aning om vem de är! Svarar Erik.

   Något annat som är kul är demoomslagen som på de senaste två stoltserat med bandets maskot Seductor. Jimmy berättar historien om hur han föddes och vem hans skapare är.

   - Det var väl jag och Johan som diskuterade det. Sen så var det en gammal klasskamrat till mig vid namn Pål Langöe som fick äran att sätta det på pränt. Så vi frågade honom och berättade hur vi ville ha det, så fixade han till det.

   Kommer han att hänga med framöver? Johan ger ett svar.

   - Vi får väl se vad bolaget som signar oss säger…

   Förhoppningarna i övrigt är att komma ut och spela mer. Ett par spelningar är inbokade i vår.

   - Just nu känns det viktigare att komma ut och spela än att få skivkontrakt. Säger Erik och de övriga instämmer nickandes.

   - Men vi har även planer på att spela in en ”EP/bättre demo”.

   Vi slöpratar en stund och det börjar bli dags att bege sig hemmåt. När jag sitter där i bilen förundras jag över killarnas brinnande engagemang. Det kommer att ta grabbarna långt. När jag en månad senare får ett meddelande från managementet att en studiotid för ”den bättre demon” är bokad i Trollhättan med IMPIOUS gitarrist Valle Adzic bakom spakarna – så tror då jag att det kommer blåsa ännu mera åt rätt håll i framtiden.

 

Text: Anders Johansson   Foto: Åsa Geland