THEATRE OF TRAGEDY

 

AUTOMATIC LOVER

 

Efter mycket strul (som vanligt alltså…) lyckas Slave To Metal få ihop allt för en pratstund med THEATRE OF TRAGEDY´s trummis Hein Frode Hansen, som glatt sitter hemma i Stavanger och pratar i telefon med journalister från hela världen om bandets nya platta ”Assembly”.

 

   Nya promoansvariga på MNW/HOK – Jenny, får ingen lätt första uppgift. Efter att bara ha jobbat ett par dagar skall hon sätta upp intervjuer för THEATRE OF TRAGEDY. Men det visar sig inte vara någon lätt uppgift, då de från Tyskland och bandets skivbolag Nuclear Blast hela tiden rör med tiderna som ändras lika fort som dagarna inför intervjun tickar framåt. Till slut slutar Tyskjävlarna röra mer och äntligen kan en intervju bli av. Tiden för intervjun blir skittajt efter arbetsdagens slut och jag får köra som en idiot för att hinna hem i tid. Men Hein har inte lika bråttom, han ringer en kvart försent och är cool lugn, vi har gått om tid på oss – de efter får lugnt vänta på sin tur.

   - Goddag, god dag,beklagar att jag ringer för sent.

   Säger en övertrevlig Hein på härlig god norska. Hela intervjun gör han på norska (vilket i sin tur är ett skitenkelt språk att förstå, som svenska fast lite grötigare.

   Hur är läget då? Säger jag för att snabbt få igång konversationen.

   - Det är bara bra, jag sitter här och gör intervjuer på löpande band nu.

   Han skrattar så det klingar…

   Sitter du nere i Tyskland på skivbolagskontoret eller? Det är väl dit ner de brukar skicka ner er?

   - Nej, jag sitter faktiskt här hemma i Stavanger i Norge. Det känns gott att sitta hemma. De har ju tagit ner oss förr för att göra intervjuer därifrån men nu känndes det mer bekvämt att få göra det hemifrån på telefon.

   Lite strösnack senare drar igång med att prata om bandets femte fullängdare ”Assembly” som släpps i början av mars, en platta som stilenligt följer upp förra industriella ”Musique” (-00), fast ändå känns plattan mer rak och pang på rödbetan än vad ”Musique” gjorde!

   - Ja, vi ville följa upp ”Musique” på ett bra sätt, vi ville sätta mer fokus på låtarna och mindre på det teknologiska prylarna. Vi arrangerade låtarna helt annorlunda redan från grunden, med trummor, bas och enkla synthlinjer. Vi lade allt tekniskt innan vi gick på med gitarr och sång. Plattan känns mer komplett än vad de tidigare gjort. Den är mer kompakt, hård och lite mera rock i de elektroniska elementen.

   Man skulle kunna säga att den är mer hitbetonad än tidigare plattor? Lite mer tillrättalagd?

   - Ja, sättet vi byggde upp den på gjorde att det blev katchigt, plus att vi har väldigt starka refränger.

   Bandet består av förutom Hein : Vegard K. Thorsen och Frank Claussen på gitarr, Lorentz Aspen på keyboard, Raymond I. Rohonniy på sång plus den alldeles utmärkta (i dubbel bemärkelse… fniss) vokallissan Liv Kristine Espenaes som förövrigt sjunger bättre, starkare och hårdare än någonsin. Något som den gode herr Hansen håller med om!

   - Hon fick till riktigt bra sång. Det låter inte bara änglagoth utan mer riktig bitch i sången! Mer attityd!!! Alla gothbanden idag kör ju på änglastuket, så vi ville dra åt det andra hållet. Vi vill ha stark kvinnlig dominant sång.

   Vem är det som skriver låtarna? Vem är det som får till bandets numera hårda stuk? Det är då något som jag undrar? Hein har som alltid svar.

   - Lorentz, Frank och Vegard har skrivit merparten av materialet till denna skivan och gjort första arrangemanget. Sen så har vi i bandet hjälpts åt att få ihop det innan vi har gått in i studion. Raymond har alltså skrivit mindre denna gång och istället lagt sin energi på programmeringen.

   Men han skriver väl texterna?

   - Ja, han brukar det. Men nu har Liv trätt fram och skrivit 50% av texterna. Så han har överlagt en hel del till henne och det har gett det hela ett kvinnligt perspektiv. De handlar väldigt mycket om mänskliga relationer, nederlag och om att finna den rätta här i livet. Men även mycket om ren ensamhet.

   Och bandet har minst sagt en säregen stil när de skriver texter!!!

   - Det är ju som små surrealistiska historier. Raymond har ju skrivit en halva av texten och Liv har skrivit klart den andra halvan av texten. Så alla texterna har bägges perspektiv! Det är som kommunikation, som en vokal dialog anno 2002.

   En smått annorlunda teknik må jag säga!

   - Ja, vi ville testa lite nytt.

   Fram till ”Musique” lät allt som det brukade. Plattan innan den – ”Aegis” (-98) var en stark låtkavalkad i standard ”skönheten och odjuret” gothmetal. Men på ”Musique” ändrades allt, bandet gick från att vara ett gothband till att bli ett band i den mer industriella skolan. Vad var det som fick bandet att helt plötsligt ändra stil?

   - Det har ju varit en utveckling som pågick under lång tid. Vi lade till mer och mer under varje platta, mer industriellt. Förr kunde vi inte så mycket sånt, men efterhand som vi lärt oss så har vi kunnat förmedla det genom musiken. Vi ville gå lite nya vägar, men det har varit naturligt för oss. Vi har ju en bred smak och som titeln på nya plattan lyder så handlar det om en samling av olika musikstilar och många musikaliska ideer. Småsakerna har samlats för att förenas i en enda stor sak. Där finns allt från pop till thrashmetal.

   Men någon komersiell säljbar singel är inte på tal att släppas enligt Hein.

   - Vi kommer inte släppa något officiellt så, men vi kommer att trycka upp lite till radio och klubbar. Och en video och klubbsingel kommer att göras av ”Let You Down”. Sen så får vi se om vi släpper en singel för skivmarknaden i samband med turnen.

   Så det blir en video?

   - Japp, nästa vecka skall vi börja spela in. Det blir ett tema som passar omslaget och musiken. Det blir en modern, klinisk, kall och svart video. Den baseras lite på ex. älskare och sånt.

   Bandet valde denna gång att spela in med Hilli Hiilismaa (HIM, APOCALYPTICA, MOONSPELL, 69 EYES) i Finland. Dem var där i två månader och spenderade tiden i tre studios.

   - Vi var i en och spelade in trummorna, en för att spela in allt det andra och sen så var vi i Finnvox och mixade och mastrade. Vi är skitnöjda med ljudet på plattan. Det blev tungt och kompakt.

   Sist platta var de i Norge och spelade in med en man vid namn Erik Lundgren. Men bandet ville testa något nytt och valde helt enkelt Hiili och Finland för att få in en ny fläkt i bandet. Och med Hiili är de nöjda.

   - Han är otroligt tålmodig, rolig och duktig.

   Innan förra plattan slutade bassisten Eirik T. Saltrö och gitarristen Tommy Olsson. Något som bara föll sig naturligt.

   - Eirik slutade hösten –99, ett par månader innan inspelningen av ”Musique” och Tommy slutade tidigare det året. Så vi spelade in ”Musique” som ett femmannaband och nu har vi tagit med Vegard på gitarr. Så han är den sjätte medlemmen.

   - Tommy hade ett soloprojekt på gång, med goth/rock. Så han ville inte gå vidare i vår inriktning och var trött på att turnera. Så han valde att lämna bandet och vi är fortfarande goda vänner. Eirik ville helt enkelt bara ha ett vanligt ”nio till fem” jobb, få lite stabilitet i sitt liv…

   Hein börjar skratta gott åt sin sista mening och han har verkligen glimten i ögat när han pratar.

   Hur hittade ni Vegard då? Spelade han i något stort band tidigare eller?

   - Han har bara spelat i en del lokala demoband. Men det är en kompis som först var en sessions gitarrist i ett halvår, men som sedans januari ifjol är fast medlem. Det var liksom naturligt att han skulle komma med.

   Någonting som är oundvikligt att inte ta upp i intervjun är hur fansen tog ”musikombytet”, själv gillar jag faktiskt mer ”nya” THEATRE OF TRAGEDY än ”gamla” och tycker personligen att nya ”Assembly” är deras starkaste platta hittils. Men alla fans har inte verkat lika glad?

   - Det har ju varit väldigt olika reaktioner, en del har tyckt att det varit kul medan andra inte har tyckt att det var lika roligt. Men så är det med förändringar. Alla gillar det inte. I vårat fall stod det mellan att byta stil och släppa skiva eller att inte göra något alls. Det är ju ingen som tvingar folk till att köpa plattorna. Vi står ju inte med en pistol vid deras huvud. Utveckling är en viktig del av livet. Alla har blivit äldre och vi har haft en del line-up förändringar med åren. För att var ärliga för oss själva var vi tvungna att göra något nytt, inte släppa ”Velvet Darkness They Fear” (-96)-musik resten av livet. Vi vill kunna stå för vad vi gör.

   Var stilbytet en av anledningarna till att det var en annan etikett som stod bakom ”Musique” än Massacre där de tidigare plattorna släppts?

   - Före plattan hade vi hört oss för lite och vi hade redan lämnat Massacre och spelade in plattan helt av egna pengar. Det året var jävligt… Sen så gick vi runt till lite bolag och spelade upp vad vi gjort. Och hamnade på Eastwest Records i Tyskland och Nuclear Blast i övriga Europa.

   Nöjda med Tyskarna då???

   - Tja, alla bolag är ju likadana… de vill ju bara sälja så mycket plattor som möjligt. Det är inte säkert att de gillar musiken så mycket, men de har gjort ett bra jobb – helt klart.

   Men Nuclear Blast de eran stil?

   - Chefen på Nuclear Blast älskar vår elektrogoth stil, så han stöttar oss något otroligt. Det känns fruktansvärt skönt!!!

   Nu ger sig även bandet ut på turne i vår.

   - I April bär det runt i hela Europa och vi kommer till Stockholm och Göteborg i mitten av maj skulle jag tippa på. Det var ju så jävla skoj sist.

   Då var ju bandet ute med LACUNA COIL och BESEECH, det sist nämnda ett band som jag hjälper en del privat och det glädjer Hein otroligt att BESEECH har rott hem nytt kontrakt med Napalm som förövrigt drog längsta stråt till stacken i kontraktsstriden. Han ber mig hälsa bandet och väntar glatt på att få höra nya skivan.

   Men åter till intervjuoffret och bandets framtidsplaner.

   - Först skall plattan släppas, sen så blir det turne och förhoppningsvis lite festivaler typ Arvika eller Hultsfred, det skulle vara kul. Sen så blir det väl ny skiva…

   Liv Kristine då? Håller hon på med en uppföljare till sin solodebut ”Deus Ex Machina” från –98? Det borde väl vara dags va?

   - Hon håller på att jobbar lite på det men nu har hon fullt upp med THEATRE OF TRAGEDY, så den kommer nog lite längre framöver skulle jag tro.

   Det börjar bli dags för avrundning och Hein hoppas på god respons.

   - Jag hoppas att folk köper plattan och spelar den till döds. Sen så hoppas jag att du kan se till att vi ses på turnen när vi kommer till Sverige.

   Det lovar jag att jag skall försöka fixa till och än en gång har en trevlig musiker visat framfötterna i media. Skriv upp 4:e mars i kalendern för då är det dags att springa till skivaffären och köpa årets hittils mest dansanta metalskiva. ”Assembly” är på G!!!

 

Daniel Eriksson