TIAMAT
TIDEN LÄKER ALLA SÅR
Svenska TIAMAT är aktuella med sitt sjunde studioalbum och sångaren, gitarristen och ende kvarvarande originalmedlemen Johan Edlund har flugits upp från Hamburg i Tyskland där han sedan ett par år tillbaka bor till vardags. Vid intervju tillfället befinner han sig dock inom landets gränser – rättare sagt på Hotell Aston i Stockholm. Slave To Metal slog en signal för att prata om nya ”Judas Christ” och om kärlek.
Självklart är ingenting så enkelt som det till en början verkar utan Slave To Metal lyckas så klart få någon annan på tråden när tidningen ringer upp. Numret kollas upp och det visar sig vara fel nummer jag fått av skivbolaget. Men en liten pling till nummerupplysningen och allt är löst. Hotell Aston och Johan finns med på linjen. - Hej, det är Johan! Det är en otroligt glad och sprallig frontman som finns med på tråden. Och han sänker alla påståenden om att tillhöra de ”miserabla gotharna”. Vi har ju setts förut så även han vet ju vem jag är och det hjälper kanske till en del. Jag börjar så klart med att fråga den kniviga frågan han fått massor av gånger tidigare under PR turnen. För det är säkert mer än jag som undrar varför bandet har delat upp plattan i fyra delar? För det är väl det dem har gjort? ”(Spinae)”, ”(Tropic Of Venus)”, ”(Tropic Of Capricorn)” och ”(Casadores)”. - Vi gjorde väl det ja, och lyckades på så sätt krångla till allting. Tanken var ju att göra allting enklare, för vi fick för oss att låtarna trots allt var ganska olika varandra. Det där schizofrena vi liksom står för. Vi ville inte förvärra det genom att kasta om låtarna och köra varannan rocklåt varannan… så vi delade upp det i fyra olika stycken så att man skulle kunna smälta det lite enklare men det verkar som vi bara krånglade till det ännu mer. Han börjar skratta och jag kan inte låta att berätta för Johan att jag tycker att det är deras starkaste släpp någonsin. - Tack!!! Vi tycker ju också det. Jag vet inte varför jag gillar denna mest, jag har ju alltid gillat dem men nu känns det som att den saknade kärleken finns där.Tycker du också att det är mer kärlek nu? - Bådeoch liksom. Våran starka sida har ju alltid varit bredden. Vi är ju inte för mycket åt något håll. Johan får svårt att få fram orden när jag kommer med påpekandet om det kan ha med hans ”glada”, ”kick som ass”, ”nu ska vi ha party!!!” soloskiva LUCYFIRE att göra. Att den gjorde att det smittade av sig till TIAMAT. - Jag tror att vi är lite… Hur vi ser ut och gör… Sådär liksom… Det känns lite roligare att spela musik nu än för några år sedan, det känns som att vi har ganska mycket att vara glada över. Vi är väl ganska positivt inställda. Det något skumma och trevande svaret tog sig till slut och jag hör på Johan att han gillar mina små knepiga frågor. Han börjar ofta på en meningen för att mitt i avsluta den, det är så hela intervjun igenom. Han är liksom sådan. Med förrförra plattan ”A Deeper Kind Of Slumber” från – 97 så kändes allt miserabelt. Johan och hans dåvarande flickvän hade precis gått isär och allt verkade vara mer än miserabelt, men dem känslorna finns inte alls med på det sättet så här två plattor senare. - Nej, det har du rätt i, det har ju alltid varit relaterat till hur våra personliga liv sett ut. Innan ”Slumber” plattan så hade vi turnerat i flera år. Typ 200 spelningar om året och det hände en hel del då, brustna förhållanden och rubbet liksom. Så det var ju ingen direkt munter sak. Ni har blivit ett gladare band idag då? - Det låter som psykoterapi, men någonstans så är det väl så. Det är väl omedvetet också…, vad man är inne på och vad man gillar. Du har alltså mer lycklig och kär idag?- Ja, det skulle man nog kunna säga. Det är också Johan som står för den mesta musiken och texterna, det har liksom varit han som skött den biten genom åren. - Ja…, det mesta kan man säga. Jag har fått en del hjälp med musiken och även en del hjälp till texterna. Men det mesta har jag ju skrivit själv. Du har väl alltid skött det mest själv?- Ja, men den här gången har de varit mer delaktiga än vad de varit tidigare. Inte bara med låtskrivandet. De har ju varit närvaranade vid inspelningarna hela tiden så vi har ju tagit de mesta besluten ihop. Bandet består numera förutom Johan av Anders Iwers (Jepp!, bror till Peter i IN FLAMES förf.anm.) på bas, Lars Sköld på trummor och den ständigt återkommande Thomas Peterson på gitarr. - Thomas gör ju varannan skiva. Säger Johan och skrattar… - Han var ju med på ”Clouds” (–92), sen var han ute på ”Wildhoney” (-94), sen kom han tillbaks igen på ”A Deeper Kind Of Slumber” (-97) och så var han ute ur bandet igen på ”Skeleton Skeletron” (-99) och nu är han med igen nu. Men han har varit med er live genom åren eller?- Det har varit lite emellanåt det med, men han har varit med mer där i alla fall. Hur har det blivit så här? - Han har väl både blivit sparkad och gått frivilligt och kommit tillbaka, det har varit lite hur som helst det där! Johan skrattar än en gång. - Det är ju rätt många år nu och saker och ting händer ju. Det har funnits tider då alla har värderat andra saker än det här bandet. Hur förklarar du den kryptiska titeln ”Judas Christ”? I infon jag fått med säger Johan så här om titeln ”- Självklart är titeln menad att dra ögonen till sig. Judas Christ är snarare ett uttalande mot hycklerin inom den Kristna kyrkan. Om Jesus hade levt idag, hade han fortfarande sett Judas som sin bror, men denna titel provocerar dagens Kristna. För mig är det som att bekämpa dem med deras egna medel.”. - Det var Anders som kom på titeln. Vi har försökt komma på något bra att svara när vi får denna fråga och det enda vi har kommit fram till är att nästa skiva skall heta ”Tiamat 8”. Det är lite lättare att förklara då. Johan har kul och skrattar gott åt deras sätt att ställa till för sig själva. Och deras omslag med en get på visar sig även det ställt till med huvudbry hos vissa. - Det har väl med vårat ursprung att göra, från blackmetal svängen. Någon sa att det påminde om det hära nya bandet… va faan heter de??? SLIPKNOT fyller jag i… - Ja Precis. Då tänkte jag som så att – Vi spelade blackmetal redan på åttiotalet och var och varannan skiva hade en get på omslaget, så dem som kommer med den lilla linken har inget att hämta. Jag tror att vi har bakgrunden nog att få ha en get på omslaget! Ni har ju funnits med lite längre än SLIPKNOT!!! - Det har vi nog gjort ja! Säger Johan flinandes. Appropå hållit på länge, så undrar då jag ifall det har blivit enklare eller svårare med åren att skriva låtarna, göra skivorna, ut och turnera etc. etc.? - Nja, det skulle ju kunna vara enkelt, man skulle ju kunna gå på rutin. Det är väl dock inte tillräckligt utan att vi försöker väl förändra en massa saker och sätta oss själva i svårare situationer. Som att byta producent och studio och sånt. Det gjorde de nu. Istället för att ta Woodhouse studion i Tyskland så valde de denna gång PUK i Danmark och Lars H Nissen som producent. Där var Johan och mixade sin LUCYFIRE platta. - Vi jobbade ju väldigt mycket i Woodhouse tidigare och alla i bandet har väldigt mycket erfarenhet av studioarbete generellt sett och nu gick vi in i en studio, jobbade med helt ny teknik och folk vi inte har jobbat med tidigare. Det var väl vårat sett att få ny inspiration. Att få en kick av det! - Våran första platta var egentligen första dödsmetallplattan som spelades in i Sunlight, sen så började vi spela in i Tyskland. Woodhouse har ju inte alltid varit på samma ställe. Men ni har inga planer på att spela in i Sverige nästa gång?- Jag kan tänka mig att vi åker tillbaka till Danmark. Jag vet att det inte är någon i bandet som vill spela in på hemmaplan. Vi vill vara fokuserade, som t.ex. att åka till PUK studion som ligger mitt ute på vischan, då är vi där samlade för att göra en bra platta. Det blir inte det här ”kl. åtta på kvällen skall någon iväg och träffa sin flickvän”. Det är inget som stör. - Det var ju därför vi slutade spela in i Sunlight. Att ta tunnelbanan in till Sigfridsplan det kändes för mycket som ett jobb. Vi vill leva drömmen om att nu får vi göra en platta liksom. Men om vi går tillbaka till det vi pratade om… Blir det lättare eller svårare? Är det därför man gör sånt här för att ställa till det lite för sig själv? - Vi vill inte att saker skall vara så förutsägbara, vi har alltid kämpat emot det. Ofta folk man jobbar med, skivbolag, distributörer, promotors… dem har kört in ett mönster som dem fortsätter i men det måste vara några ”-Vi gör någonting för första gången” för att det skall funka. För oss har det varit ganska ofta så att vi typ testat Sunlight studion och så blev det en jävla ruljangs där, sen så var väl inte vi först i Woodhouse men det är alltid svårt för oss att påpeka för skivbolaget att vi vill testa något nytt, för dem är ju det bara krångligt. En studio dem inte känner till, men sen när vi varit där, då bokas det en ett helt gäng band där. Man skall inte förglömma att TIAMAT är deras skivbolag Century Media´s guldkalvar nr.1. Deras ”Wildhoney” platta är den skiva som sålt bäst på bolaget någonsin. - Ser man på hela deras historia, de har funnits i snart elva år så är vi deras största band. Tror du inte att det kan vara anledningen till att bolaget drar öronen åt sig när man vill byta studio, att de känner sig osäkra och vill köra på säkra kort? - Jo visst gör dem det. Nu har ju vi varit där länge, vi har ju varit där längre än många som jobbar där. Vi är alla runt trettio år och släpper sjunde plattan. Så det är ganska svårt för en nyanställd tjugoåring att säga till oss vad vi skall göra. Vi är kanske inte så jättelätta att ha att göra med, men det gör vi inte för att krångla. Utan vi har någon slags vision om vad vi vill göra och vi tror att skivbolaget tjänar mest på att bara lita på oss. Vi är dem enda som vet var vi skall ta vägen. Men ni är jävligt nöjda med Century Media eller? - Generellt. Jag menar jag gjorde ju LUCYFIRE plattan på ett annat bolag och fick se hur det funkade där. En del saker var bättre och en del var sämre. Det är nog så med alla bolag. Sen går det ju snabbt i musikbranchen. När man pratar med en A&R… Jag hade ju en massa skivbolagsmöten innan jag skrev kontrakt med LUCYFIRE. Att man gillar ett bolag mer är oftast att man får bra kontakt med en person där. Det är bara det att två månader efter att man har skrivit kontrakt så är personen på ett nytt bolag. Det är en väldans ruljangs där med. Han som jobbade på EastWest ena dagen jobbar på Universal nästa dag, två veckor efter det så är han på Colombia! Jag vet inte hur man skall summera det hela? Det är väl bäst att bara gå in på business och skriva på det kontrakt som är bäst. En platta till på Century Media blir det i alla fall. - En till blir det hur som helst, det är den sista vi har med dem. Sen så får man väl köpslå! Han flinar än en gång. Han gillar att prata om musikbranchen och han verkar vara en kille med huvudet på skaft när det gäller sådana här saker. - Sen så får vi väl se om de har råd att behålla oss. Att lämna bolag är en sak men att lämna Tyskland och Hamburg för att flytta hem till Sverige har han inga planer på. - Nej, så som de senaste åren sett ut och som det ser ut nuförtiden med – man är bara på ett ställe i två, tre dagar innan man skall vidare så spelar det inte så stor roll var min säng står. Det gav jag upp i början av nittiotalet. Det blir en del raltande! Appropå raltande, det blir väl turne nu i alla fall? - Det blir det i mars. Här i Europa. Staterna då? - Vi har inga planer på att åka dit nu. Till sommaren så skall vi spela en del festivaler och mellan Europaturnen och festivalerna så tänkte vi göra en sydamerika turne. Några festivaler klara? - Inga av de större än, det dyker oftast upp när plattan släpps. Man kanske har fått bra betyg i Aftonbladet och så. Vi har ju Motor som jobbar bra på det. Kommer ni till Sverige? - Förrhoppningsvis för några festivaler men inget på den här turnen. Den Svenska marknaden är väl ganska död för att vara ärlig?- Ja, ärligt talat så är den ju det. Det är ju ingen stark marknad för oss. Det är Tyskland som gäller! - Ja det är det och resten av Europa. Vad vi än gör… om vi skulle spela på Hultsfredsfestivalen i år – vi har ju spelat där tidigare – så är det ju en sak som är säker, allt vi gör här i Sverige är betalt från det vi har gjort i Tyskland. Om vi inte hade fyra, fem festivaler nere i Tyskland så skulle det inte vara möjligt att spela här överhuvudtaget. - De andra i bandet tycker ju att det är kul att spela här, de bor ju här. Men det gör ju inte jag, ibland så kan man fundera på varför man bryr sig alls. Det är ju kul att ni inte skippar oss ändå? - Det är ju det, även om det ändå bara är några tusen plattor sålda så vill man ju ändå spela i Sverige. Vi kan ju alltid hoppas att de inte hoppar över oss i framtiden utan fortfarande tar sig tid och råd att sprida sin sköna gothmetal över vårt avlånga land. Själv hade jag turen att bevittna bandet då de headlineade 2000 Decibel festivalen i Bengtsfors i fjol. En kanon spelning som gör att man hoppas att folk får upp ögonen för dessa giganter. Mer klassiska än TIAMAT kan man inte bli. Kungarna av Goth. Till er som vill sitta hemma vid stereon rekommenderar Slave To Metal nya ”Judas Christ” som släpps 18:e februari och kan man inte vänta så kan man ju alltid skaffa hem singeln ”Vote For Love” som plåster på den eviga väntan.
Daniel Eriksson
|
Man har ju hört talas om det fenomen Johan pratar om en del.
Att band flyr storstan för att åka ut på landet och vara mer konsentrerade till
det viktiga – skivinspelningen.