Sidrubrik

JÄRNVÄGEN I HEDEMORA

Under senare halvan av 1800-talet framfördes en mängd förslag för järnvägarnas utbyggnad i Sverige. Det var naturligtvis mängder av åsikter om var spåren skulle dras, finansiering och ägandeform. För finansiering krävdes statliga räntegarantier, vilket medförde oändliga riksdagsdebatter och politiska strider. Sträckningen utreddes av mängder av kommittéer och intressegrupper. Aktiebolag för anläggning och drift av järnvägar bildades. (Det finns t ex på Gustaf Ljunggrens karta över Hedemora från 1857, en projekterad järnvägssträckning. Från staden mot

Säter är sträckningen betydligt nordostligare och går upp mot sjön Munkens västra strand till skillnad mot den nuvarande, längs Brunnsjön /TH).

Hedemora stadsfullmäktige beviljade på hösten 1873 ett anslag på 1000, högst 1500 riksdaler för att förnya de hittills resultatlösa undersökningarna om sträckning för en järnväg genom Dalarna. En kommitté bildades och den inbjöd till teckning av medel för den planerade undersökningen och man hade efter några månader garanterats 3460 riksdaler. Man beslöt då att utarbeta ett förslag om en järnväg, eventuellt smalspårig, från Askö över Hedemora och trakten av Säter till Borlänge. Sträckningen skulle gå så nära Vikmanshyttebruk och Bispberg som möjligt. I beslutet ingick också att undersöka möjligheterna att nå Siljans vattensystem.

Förslag till järnvägen upprättades på sommaren 1874 av den kände järnvägsbyggaren Claes Adelsköld. Kostnaden beräknades till den betydande summan 4 miljoner riksdaler, beroende på att många broar skulle byggas och opålitliga jordlager förstärkas. Det inbjöds till aktieteckning och Hedemora stadsfullmäktige beslöt bidraga med 150 000 riksdaler, sedan häradshövding Bovin uttalat att järnvägen vore av synnerligen vikt för orten. Ungefär samtidigt tecknade sig socknen för 200 000 riksdaler. Södra Dalarnas Järnvägsaktiebolag bildades i Hedemora den 8 juli 1875 med sammanlagt 965 000 riksdaler tecknade. Men mer pengar behövdes. Statligt stöd avslogs av 1876 års riksdag, men senare under året beviljades ett statslån på 2,5 miljoner och kontrakt om bygget kunde upprättas.

Civilingenjören och ledamoten av riksdagens första kammare A Th Wallenius åtog sig bygget sträckan Krylbo-Borlänge med bibana till Bispberg för 1 825 000 kr. Rullande materiel inköptes 1877 och efter fyra år var banbyggnaden färdig. Första tåget mellan Avesta och Säter gick den 8 november 1880. Året därpå avsynades banan upp till Borlänge och öppnades för allmän trafik den 17 oktober 1881. Tanken att nå Siljan förverkligades 1884 då sträckan Borlänge - Insjön färdigställdes. 1914 förlängdes den till Rättvik, där den sammanknöts med Gävle-Dala järnväg. Sträckan Borlänge-Rättvik var ett eget företag med namn Siljansbanan, men hade redan från början ställts under inseende av SDJ. Efter ett år övergick man till fullständig samtrafik och anslöt sig 1914 till Trafikförvaltningen Göteborg-Stockholm-Gävle för att 1919 ingå i den nybildade trafikförvaltningen Göteborg-Dalarna-Gävle.

Ovanstående är en sammanfattning av en artikel i Södra Dalarnes Tidnings Jubileumsnummer när Hedemora Stad firade sin 500-årsdag 1946. Artikeln avslutas med ett konstaterande att banans utveckling överträffat alla drömmar och att den nu är mogen för statsförvärv. Det var endast en fråga om när och till vilket pris som denna betydelsefulla ortsjärnväg skulle ingå i statsbanenätet! Staten övertog kort därefter och banan elektrifierades därmed.

I SJ: s arkiv i Värtahamnen i Stockholm, där de uppköpta järnvägarnas arkiv finns, kan man hitta många intressanta uppgifter. Statistik från SDJ AB: s räkenskaper 1882 visar att det året kördes 1 179 bantåg, som tillsammans gick 106 362 bantågskilometer, 108 248 lokomotivkilometer och 1 272 250 vagnkilometer. För att driva lokomotiven användes 1 148 965 kg kol, vilket kostade 19 553 kr och 46 öre. Kolåtgången per tågkilometer var 10,82 kg och kostade 18 kr 38 öre. Inkomsten var 2 kr 33,5 öre och kostnaden 1 kr 17,9 öre per tågkilometer. Driftkostnaden uppgick till 52,75 % av bruttoinkomsten.

Sammanlagt sändes 72 281 623 kg gods och 92 022 resande från stationerna på sträckan Krylbo - Borlänge. Av 760 939 personkilometer reste man i medeltal 20 km på 1: a klassbiljetterna och 17 km i 3: e klass. Sträckan Säter - Borlänge hade inte öppnats för trafik förrän i mitten av oktober. Rörelsematerielen utgjordes av 5 lokomotiv, 12 personvagnar och 102 diverse sorters lastvagnar.

Mera ...