Från Bredskäret utskeppades brädor som flottades nerför ån från Sävar såg och lagts upp i brädgårdar söder om kajen, som anlagts vid Herrgården. Virket lades i pråmar och bogserades ut till skutorna.

Sågning i Sävar och utskeppning i Skeppsvik fortsatte ända fram till och med 1889 då brädgården ödelades av eld. Efteråt flyttades verksamheten till Sandvik. Sävarån blev 1890 allmän flottled ända från sjön Lossmen ovanför Ekträsk till utloppet i Skeppsvik. För att ån skulle bli allmän flottled måste man bygga tre timrade fästen, samt en närmare 40 meter lång stenkista för att hålla timret borta från fiskebodar osv. Bommar som hindrade timret att tränga in i vikar utplacerades. Inom dessa byggdes sorteringsmagasin. Sortering av timret var inte det lättaste. Man var beroende av bland annat vindsortering. Som betydde att flottningen måste ske kvälls- och nattetid, då vinden ofta var svag och sydlig. Isförhållanden och landhöjningen var andra orsaker som innebar vissa nackdelar.

Det första sorteringsverket var beläget vid Buskögern i Sundet.År 1913 ersattes det med ett nytt mellan Buskögern och Bjästerudden. Timret drogs i så kallade ringbommar till Räftbron för att sedan i yttre fjärden i ringband bogseras till Sandviks sågverk. En kanal byggdes även 1913 av Sandviksbolaget några hundra meter söder om Skeppsviks herrgård genom näset till Ytterfjärden. Ett buntverk fanns i kanalens mynning, som nu är igenfylld. Landhöjningen och uppgrundningen gjorde att sorteringen måste flyttas. I början av 1930-talet grävdes en ny kanal alldeles intill Herrgården och ett nytt modernt buntverk anlades. Dessa anordningar togs i bruk 1936 och därvid upphörde flottningen under Räftbron.