Jag har (C) sett honom sitta bland unga
Invid dörren på hemgjord (G7) stol
Jag har hört Gunnar Vägman sjunga
Till sin gnälliga gamla (C) fiol (C7)
Jag kan (F) minnas den reslige finnen
Och hans blick under buskiga (C) bryn (G7)
När han (C) drog sina (Am) fagraste (Dm) minnen
Från sin (G7) ungdom i matina (C) byn
Det var skämtsamma låtar från logen
Det var visor han själv hade smitt
Han var gammal som bygden och skogen
Och hans hår det var glesnat och vitt
Har du lyssnat när topparna gunga
I förhöststormarnas sus
Eller hört Gunnar Vägman sjunga
Som han sjöng när han fått sig ett rus
……
Och ett moln kunde skymma hans panna
Under stråkens darrande dans
När han sjöng sina kväder om Anna
Om Anna, som aldrig blev hans