Text: Evert Taube

Inbjudan till Bohuslän!     

 

 

Som blågrå (C) dyning bohusbergen (G7) rullar

i ödsligt majestät mot havets (C) rand,

men mellan dessa kala urtids(G7)kullar

är bördig jord och gammalt bonde(C)land.

Dit (C7) tränger (F) Skagerack med blåa (C) kilar

och strida (D7) strömmar, klara som kri(G7)stall,

och lummig (C) lövlund står med björk och (G7) pilar

och ask och ek vid ladugård och (C) stall

 

Kom Rönnerdahl, till Ängön nu om våren!

Nu häckar ejder, gravand, mås och trut!

I vildrosbuskarna och björnbärssnåren

har finkarna och mesarna tittut.

På slånens taggiga och svarta grenar

syns inga gröna blad, men knopp och blom

som breder över gråa gärdsgårdsstenar

ett pärlstrött flor av snövit rikedom.

 

Ja, kom och se vårt Bohuslän om våren

du, Rönnerdahl, som äger blick för färg!

Här går på vinröd ljung de svarta fåren

och rosaskyar över druvblå berg.

Här svalkar myllan lilabrun kring plogen

när Anders plöjer med sin norska häst

och skutor med kinesiskt vitt om bogen

på golfströmsgröna svall styr mot nordväst.

 

Kom ut till oss! Här kärnar Hulda smöret

och leghornshönsen värper ägg var dag.

Här blir du frisk till hälsan och humöret,

här trivs du, Rönnerdahl, det lovar jag!

Här bygger Anders båtar och fioler,

här kan du fiska torsk och spela vals

och tjusa oss med kullrande trioler

ur Anders felor och din egen hals.

 

Kom ut till stränderna, de ödsligt sköna

med slån och hagtorn, böjda djupt av storm,

med gamla båtvrak som multnat gröna,

men än, i brustna skrov, bär vågens form!

Där, mellan hav och land, på sand som skrider,

på tång som gungar, kan du ensam gå,

och leva i de längst förflydda tider,

och i ditt släktes framtid likaså.