Zonterapi bygger på uppfattningen att det går strömmar av energi genom kroppen.
Terapiformen utvecklades i början av 1900-talet av den amerikanske öron-näsa-hals-läkaren
Willian H Fitzgerald. En av hans elever, Eunice D Ingham, lade på 1930-talet grunden till
den zonterapi vi utövar i dag. Dessförinnan hade de nordamerikanska indianerna använt
tryckmassage. Zonterapin har också sina rötter i Asien. Zonterapin kom till Sverige 1974.
Reflexzonerna på fötterna har förbindelse med alla delar av kroppen. Eunice Ingham
systematiserade dessa zoner som svarade mot huvud, överkropp med armar respektive underkropp
med ben. På vänster fot sitter t ex punkterna för hjärta och mjäte, på
höger för lever och gall-blåsa. De organ vi har två av - t ex lungorna är
representerade på båda fötterna.
Huvudprincipen som zonterapin bygger på
är att minska spänningar och stimulera blodcirkulationen till de påverkade organen.
Terapin stimulerar också energiströmmarna som producerar nya krafter till hela organismen.
En behandling brukar ta en timma. En duktig zonterapeut
kan t ex alltid erbjuda "första hjälpen" genom tryck och massage leta sig fram till de punkter
det är problem med.
Nästan alla sjukdomar och psykiska problem kan behandlas
med zonterapi. Ryggsmärtor, huvudvärk, kolik hos spädbarn och infertilitet är några av
problem patienter söker för. Må:nga kommer enbart för välbefinnandets skull.
Då minsta skavank i kroppens organ kan märkas
på fötterna, kan en zonterapeut snabbt sätta in behandling innan patienten blir säre
och blir sjuk. Zonterapi är en av de vanligaste alternativa behandlingsmetoderna i Sverige.
Vissa personer bör inte behandlas med zonterapi,
bl a personer som använder pacemaker, gravida kvinnor, personer med hög feber, personer som har
genomgått stora operationer och personer med alla typer av organimplantat.
Behandlingsformen ä liksom kiropraktik och akupunktur
en del av det etablerade behandlingssystemet.