I april 1997 påbörjade jag den resa som kom att bli starten till mitt engagemang för Guatemala. Under två månader studerade jag spanska vid skolan Pop Wuj i Quetzaltenango (Xela). Skolan drivs av ett guatemalanskt lärarkollektiv. Den organiserar också frivilligarbete för studenterna ute i byarna. Jag deltog bl a i byggande av skolbänkar och ugnar. Efter studierna arbetade jag ideellt en månad som koordinator vid skolan. Under min tid vid skolan bodde jag i en guatemalansk familj

Mötena med människorna gjorde starkt intryck. De visade stor vänlighet och öppenhet, trots att de flesta bar på hemska minnen från kriget. Jag minns speciellt en man på en bussen som sa: Jag vill att mina barn och alla de barn som kommer efter dem skall slippa det som jag går igenom. Jag vill göra allt som står i min makt att ge dem en bättre värld. Att berätta om mitt liv för dig är en del i det. Att se till att du får veta vad som har hänt här, så att du kan ta med dig det hem till ditt land och berätta vad jag har berättat för dig.

1999 startade jag Guatemalaprojektet här i Sverige och samarbetar med skolan Pop Wuj, som förmedlar stipendium till barn och ungdomar som annars inte skulle ha råd att gå i skolan. (se vidare: Pop Wuj). Jag har hittills rekryterat nio faddrar till åtta barn och ungdomar i åldrarna 11-19 år.

Mitt namn är Karin Lindgren och jag är på olika sätt engagerad i människors villkor i andra länder. Förutom guatemalaprojektet, så arbetar jag också frivilligt med Rättvisemärkt och har ett litet utbyte med en organisation i Bangladesh.