Bilhistoria.
Hur man skaffar en "raggarbil"...
Det började med att jag som ung och dum vikarie satt och kuckilurade i en vaktlokal i Uppsala. Turligt nog så fanns en person vid namn Åke som mer eller mindre basade över vaktverksamheten. Denne Åke tittade mer än gärna in i vakten (ett sätt att slippa ifrån chefen antog jag) och satt och pratade länge om allt möjligt. Jag fick höra alla historier om Åkes vilda och fartfyllda ungdom och om alla möjliga och omöjliga motortrim han uppfunnit eller stött på. Åke ljög väl och överdrev ganska mycket, men intressant var det verkligen. Det dröjde inte länge förräns det här med amerikanare var på tapeten nästan varenda gång som Åke dök upp.
Den ena fart eller hästkrafthistorian efter den andra gjorde mig sugen ,och i desperat behov av ett häftigare åk är min sura Ford Escort åttifemma (LX) med rosthål överallt.
Men det dröjde faktiskt ett halvår till innan jag en dag råkade sitta på jobbet och bläddra i en biltidning som någon köpt. Då såg jag den, en amerikanare med en grill som bara var ursnygg! En sån ville jag ha! Jag ringde ett nödsamtal till Åke, som svarade nåt i stil med att "ja för fan, man lever bara en gång" eller nåt sånt. Bilen var en gulbrun Cadillac DeVille 79 som var till salu nere i skåne för ungefär 25000.
För säkerhets skull rådfrågade jag Åke i ett mail också, och här är svaret på det: Åkes mail.
Åke kan verkligen säga de rätta orden, så jag bara kastade mig på telefonen och ringde ner till skåne. Bilen var såld och jag dog lite.
Men skam den som ger sig. Efter några ex av gula tidningen kom jag en 75ans Cadillac Eldorado på spåren.
Denna Eldoradon fanns nere i ett parkeringshus i Stockholm, och gubben som ägde den jobbade på posten. Priset var ungefär 35000, aningen för mycket för mitt tycke. Den var guldfärgad med vit skinninredning (galon alltså) och AC'n låg i skuffen.
Det blev ingen affär, för dyrt. Men nu på senare tid har jag sett en likadan eldorado, och den var inte snygg enligt mig.
Nästa objekt dök också upp i Gula Tidningen. "Cadillac" stod det kort och gott. Men eftersom man ändå inte visste hur de olika modellerna så ut, så spelade det ingen roll.
Gubben som svarade när jag ringde på annonsen var "en riktig lirare" , eller hur man nu ska beskriva någon av den modellen. Flummig raggare kanske passar in också. Han bodde i ett hyreshus i Tensta. Alla hyreshus såg förresten likadana ut, så det var inte lätt att hitta.
Hans namn låter jag vara osagt , men nämnas kan att han gillade grovsnus. Cadillacen, en röd med silvertak stod ute i hans ruta i det gemensamma garaget ute på gården. Några blöta fläckar på golvet bevisade att där hade han bytt bromsar både fram och bak förra veckan.
Bilen var ..stor..! Herregud, är cadillacar såhär stora!? Det var väldigt mörkt i garaget, så han startade och körde fram till ett hörn med bättre belysning. Den var fin i lacken, och han sa att någon måste ha lagt sin hand på motorn eftersom den gick så bra.
Självklart kunde jag inte tacka nej till en testsväng. Men jag satt på passagerarplatsen, det räckte gott för mig! Jag märkte att inredningen vad riktigt dålig, alltmedan Leif pratade på. Han sa att han sålde bilen eftersom hans fru vägrade att åka med i hans bilar, och att han ändå brukade köpa sig någon raggarbil då och då. Denna Cadillac hade han bytt till sig mot en BMW som han hade velat ha 38000 för.
När han gasade på så hördes ett tuff-tuff-tuff-ljud från motorn, men "det var bara en packning som behövde bytas", och det lät ju enkelt. Värmen funkade inte, och fönstret på min sida saknade fönsterlist i bakkant. Men det var bra drag i motorn och bromsarna tog bra.
När testsvängen var över tackade jag för mig och sa att jag skulle hem och tänka på saken, eller "ha ångest över" som kanske beskriver saken bättre. Nästa dag ringde jag och diskuterade priset eftersom jag tyckte inredningen var så dålig. Jag fick ner priset till 22000 och det blev affär! Nu var det dags för det svåraste: Att övertala farsan att komma med ner och hämta bilen.
Pappa Lasse var inte glad. Jag tror inte han sa ett knyst på hela vägen.
Efter att pengarna bytt ägare så skulle jag för första gången köra Cadillac. Det gick, men livrädd var jag, tänk om den skulle skära ihop mitt i en korsning? För säkerhets skull så körde farsan bakefter. Det började regna på vägen hem och jag märkte att jag bara hade en torkare, som satt på passagerarsidan! Dessutom sjönk bränslemätaren oroväckande snabbt. Jag tog vägen över Skattmansö hem, och jag minns att det var precis vid backen efter kvarnfallet som jag märkte att fläkten och värmen inte fungerade.
Nästa morgon då jag vaknade tittade jag ut på bilen genom fönstret, så tänkte jag: Hjälp..! Hur ska det här gå??
Men det har gått bra! Och det blir nästan roligare och roligare!