Jag skrev om en fyr. Jag känner nåt speciellt för fyrar.. 

Ni vet säkert vilken fyr jag tänker på? Har ni kollat bland 
mina bilder på lunar så vet ni. 

Bengtskär.

Nordens största (inte högsta) och väldigt väldigt okänd, 
mest för att den ligger så ogästvänligt till. Den ligger 
på en holme allra längst ut mot havet, och den holmen 
är inte mycket större än fyren.. 

Vi befinner oss i Åbolands skärgård, i södra Finland. Inte 
alls långt från Hangö. 

Jag minns när jag var liten, runt fem år. Och pappa och 
jag var ute i vår lilla båt och besökte holmar. Vi gick 
i land på en som heter Bötskär, lite speciell på det sätt 
att den är väldigt hög, och ger en enorm utsikt. Vi satte 
oss längst upp och tittade i kikaren.. 
Då såg jag en liten suddig siluett lång långt bort, och 
frågade pappa var det var. 
-En fyr, svarade han. 
-Vadå för fyr? 
-Bengtskär. 
-Vem har byggt den? 
-Vet inte. 
-Hur kommer vi dit? 
-Vi kommer aldrig dit. 

Sen dess har den där fyren varit speciell för mig. Det var 
en femårings syn på evigheten. Bengtskär, så långt bort 
att man aldrig kommer dit, och bortom den finns bara hav och 
inget mer. 
Den ligger för långt ut för att den ska finnas med på 
båtsportkorten, så seglare är sällsynta där ute. Fågelvägen 
är det bara fyra landmil till Bengtskär från sommarstugan sett, 
men i en liten båt är det en lång väg att åka. Och allt beror 
på väder. 
En bit åt öster ligger en annan ö vid namn Morgonland, också 
en ensam ö, rätt stor. Bara namnet säger en del. När jag var 
fem så gjorde jag en flaskpost som jag skulle kasta i från 
Morgonland då jag väl kom dit. Det gjorde jag också, femton 
år senare.. :o) 
Fyren är döpt efter holmen Bengtskär den står på. Bengtskär 
fick sitt namn efter en sägen (en av otaliga, det finns TJOCKT 
om sägner från dessa utöar) En skeppare Bengt sägs ha blivit 
skeppsbruten där tillsammans med sin guldkista, och folk från 
Vänö hade seglat dit och slagit ihjäl stackars Bengt och tagit 
hans guld. 
Fyren har en brokig histora. Nyårsnatten 1900 gick amerikaångaren 
”Helsingfors” på grund där, och en fyr beslöts byggas där. 
År 1902 var den klar, och var den största fyr som byggts. Nästan 
70 meter hög, och med en mycket imponerande fyrbyggnad gjord i 
granit huggen direkt från Bengtskär. Fyren ger ett mycket massivt 
intryck. Fyren har en inbyggd mistlur med maskineri i källaren, 
och som kunde höras fyra mil. 
Jag blev mycket besviken då jag fick veta att maskineriet inte längre 
finns kvar. 

Fyra familjer bosatte sig på Bengtskär, men evakuerades när 
första världkriget kom. Två ubåtar sköt på fyren, men inget mer. 

När andra världskriget kom höll det på att gå illa. Hundra ryska 
soldater anföll en mörk natt. Finnarna försvarade ön tappert och 
blev till sist av med ryssarna. Runt 100 man stupade. Alla kulhål 
vittnar om det än. Dagen efter bombades fyren, men den höll. 
Otaliga skeppsvrak och några flygplan ligger där runt nu.. 
Slaget om Bengtskär är tyvärr också rätt okänt. 
Mamma kommer fortfarande ihåg ljuden från när dom bombade den 
natten.. 

Att vara fyrvaktare var ett speciellt jobb. Det gällde att leva med 
havet och fyren, och inte ha nåt imot att vara ensam. Ibland 
var det fart, och en kamp på liv och död. Fyren utgjorde trygghet 
för alla dom fiskare som fanns där. 
-Med avgasröret pekandes på fyren kommer man hem, sa morfar. 

Jag har läst memoarerna från en fyrvaktare, och jag är faschinerad 
över hur ett sånt jobb var. Jag skulle ha passat som fyrvaktare.. 
Tid både för lugn och ro, växlat med blodigt allvar. 
Det smugglades mycket där runt, sprit, Estländare, och oj oj. 
Fyrvaktarna var utlämnade åt havet och vädret, och de väsen som 
finns där, sjöjungfrun och gubben med glasbyxorna som är speciell 
just för bengtskär. 

En utmärk bok i detta ämne är ”Utöar” av Benedict Zilliacus som 
är väldigt intressant. 

På 70-talet automatiserades fyren, och övergavs. En övergiven 
fyr blir ett sjöspöke. 
På För kanske 10 år sen var jag dit första gången. Jag stod i 
fören på morbror Bengts båt och bara tittade. Den blev bara 
större och större ju närmare man kom, till den var alldeles 
enorm. Kontrasten mot det tomma havet är otrolig.. 
Fyren var öde när vi var dit.. kändes som om ingen varit där 
på 100 år.. Fönsterluckorna klappade i vinden och allt var i en 
enda röra inne i fyren. Man ser Estland från fyrtornet förresten.. 

Tiden försvinner på nåt sätt när man sitter där. Tornets 
massiva granitväggar kontra havet... man får en speciell 
känsla när man är där.. 
Ja, jag är väl lite knäpp ;o) 

På 90-talet renoverades fyren, och återställdes till sitt 
ursprungliga skick. Den går att besöka nu, och övernatta 
på, officiellt. Det står en kulspruta innanför entren, bara så ni 
vet. Det är en bit av utställningen som finns där, om Bengtskärs 
historia. 

Och det har skrivits en bok om allt, av Paula Wilson. I år 
hittade jag en flaskpost, ikastad från bengtskär av hennes 7-åriga 
dotter. Jag skrev ett svar till henne såklart. 
Det var en teckning i brevet. En annan teckning av henne finns i boken.. 


Konstnärer brukar ofta vara på bengtskär för att få inspiration, men en 
del av dom klarar inte av att vara ensamma en längre stund utan att få 
hemlängtan. Jag undrar hur länge jag skulle klara av att vara ensam där? 
Hela sommaren förmodligen... och jag skulle trivas. 


På 98-års brandkårsfest vann jag andra pris 
(Vi blev för övrigt diskade i slangsprutartävligen pga 
för låg promillehalt) i lotterit: En tur för två till bengtskär. 
Jag fick gå upp på scenen och läsa upp vad jag vunnit. 
-Vem ska du ta med dig då? Frågade en god vän vid namn Krister. 
-När jag har en flickvän ska jag ta med henne, sa jag. 
Och priset har jag kvar.. i en låda.. ännu en dröm.. 


De’ni! 

Gonatt. 
/Pelle