Trofast
född 98-05-13
Jag började att prata om en ny hund i familjen och Christer nappade direkt. Valet av ras var inget svårt, vi hade pratat mycket om Grand Danois eftersom jag hade haft en sådan i 10 år.
Christer bestämde sig direkt för en harlekin(vit med svarta fläckar). Vi ringde en uppfödare i Gästrikland som föder upp harlekin och svarta, hennes tik hade nyss fått en kull valpar bestående av en harlekin och en svart samt en blue merle. Vi åkte dit för att titta på valparna när de var 4 veckor, vi bestämde oss för harlekinen som har ett blått samt ett brunt öga. Dom återstående 4 veckorna gick jätte sakta men vi ringde ibland för att höra hur valpen mådde.
När Trofast var 4 månader så började han skrika när han höll huvudet högt. Vi åkte iväg till djursjukhuset där de röntgade hans bogar, de upptäckte att han hade osteokondros i båda bogarna som är en sjukdom i ledbrosken på unga stora och snabbväxande hundar och debuterar från 4 månaders ålder. Ledernas yta är beklädda med ledbrosk, under benens tillväxt omvandlas brosk till ben. Vid osteokondros sker inte omvandlingen i vissa partier, resultatet blir ett förtjockat ledbrosk som spricker och det blir sår i ledbrosken.
Dom opererade Trofast på Strömsholms djursjukhus med sk. "titthålskirurgi" så det blev två stygn på vardera bog, hade dom opererat med vanligt kirurgiskt ingrepp så hade såret blivit ca 30 cm.
Väl hemma så skulle Trofast hålla sig lugn och stilla i 6 veckor men det är ju nästan en omöjlighet att hålla en valp still, de vill ju utforska allt och alla. Han rusar runt som en galning till vår fasa. Trofast fick opereras för tredje gången när han var 8 månader för brosket som hade växt ut var ärrigt, det är ju tur att man har hundförsäkring som täcker en del av kostnaden men vi har själva fått betala ca 20.000 kr.
Nu är giganten i huset nästan fullvuxen och har inte visat någon hälta, utan far runt som en tornado och möblerar om flitigt med bästa vännen Cindys goda hjälp
( 2-6 månader på korten)
