Baltzar Knölcke, biografi

När organisten Bauermeister i Ystad år 1729 insjuknade och avled, föranledde detta provspelningar av en ny organist till stadens kyrka. I juli 1730 kvarstod två kandidater: Johan Caspar Winckler från Helsingborg och Baltzar Knölcke från tyska Holstein. Den förra kunde endast tänka sig tjänsten om lönen var högre än de 150 daler silvermynt som han hade i Helsingborg, medan Baltzar Knölcke hade blygsammare ekonomiska kravkrav. Efter kortare överläggning antogs Knölcke som organist och stadsmusikant i stad och kyrka.

Då änkan till den förre organisten Bauermeister hade släktingar i Holstein var det hon som hade ombesörjt att Knölcke kom till Ystad. Mer än rätt ansåg hon nog därför inte att det var, att hon fick den unge musikantgsällen Knölcke som ny make och därmed få en tryggad försörjning av henne och hennes barn. Kanske ovetande om giftemålets innebörd, gifte sig Knölcke med änkan som förväntade sig större delen av musikerns inkomst som tillfallandes henne.

Baltzar Knölckes uppgifter var de samma som de flesta andra stadsmusikanters runt om i Skåne. Vid större högtider skulle tornblåsning ske, om onsdagarna undervisade han i skolan och han hade huvudansvar för musiken i kyrkan. För att klara tornblåsning och kyrkomusik med flera instrument höll sig Knölcke med tre gäseller, en uppgift som förväntades av varje stadsmusikant.

År 1739 utlystes ånyo tjänsten som organist och stadsmusikant i Ystad, då Knölcke hade fått tjänst som domkyrkoorganist i Linköping. Efterträdare blev Christian Wenster som var verksam i Kristianstad och sedermera i Karlshamn.

Verk för klaver

Pieces pour clavicin kan ha komponerats i samband med att Knölcke lämnade över platsen som organist i Ystad till kollegan Christian Wenster. Påskriften talar åtminstone om att kopian var menad som en present från Knölcke till Wenster. Verket omfattar tre satser och alla har för den tiden den typiska danssatsformen, där reprisen blir en omstart för inledningsmotivet i dominanttonarten. Då alla tre satser har har snabb karaktär ger verket snarare intrycket av en kort svit; de tre satserna bör nog inte härledas till den nya italienska konsertsinfonians tredelade form. Sammanhållande för de tre satserna är dock f-tonaliteten.

Divertissement och Raillerie följer båda den förut omtalade danssatsformen. Verken torde tillkommit under Knölckes Linköpingstid, då de samlingshandskrifter som respektive verk förekommer i, härstammar dels från Heinrich Christoph Engelhardt i Uppsala, dels från läroverksamlingen i Härnösand.

Tillbaka till:

>> Försäljning, >> Projekt, >> Biografier