Telefoni i USA

Den stora skillnaden jämfört med Sverige är att man har mycket större valfrihet i USA och att det är mycket billigare. Normalt ansluter man sig till ett lokalt bolag och erhåller antingen Unlimited Service eller Measured Service. Unlimited Service innebär att man betalar mellan 13 och 20 dollar (beroende på vilken stat man bor i) per månad och kan då ringa obegränsat antal lokalsamtal utan extra avgifter. 13-20 dollar per månad motsvarar 260-320 kronor per kvartal, att jämföra med Telias kvartalsavgift på 320 kronor + öppningsavgift på 30 öre + trafiktaxa på 12 kronor per timma. Measured Service innebär att man betalar en lägre abonnemangsavgift och betalar per påbörjat samtal (motsvarande Telias öppningavgift, men ingen minuttaxa). Det finns variationer i ett fåtal stater, där man får ett visst antal fria lokalsamtal och sedan måste betala per samtal. De flesta väljer Unlimited Service.

Man väljer också om man vill ha tilläggstjänster som 3-way calling, call waiting med mera (för en liten extra kostnad). I Sverige prackar Telia på oss detta vare sig vi behöver det eller inte. Slutligen väljer man långdistansoperatör (Sprint, MCI, AT&T m.fl.), vanligen efter vilket anbud som är fördelaktigast för ens behov. I slutet av månaden får man på sin räkning automatiskt en förteckning över vilka samtal man ringt och vart dessa nummer går, förutom för lokalsamtal som alltså inte debiteras överhuvudtaget.

Det är uppenbarligen billigare att ringa i USA, men hur mycket? På långdistans- och utlandssidan är det samma system som i Sverige med trafiktaxa, men konkurrensen är mördande - runt 400 operatörer är verksamma! - och priset således mycket lägre. Den absolut största skillnaden finns dock på lokalsamtalssidan, där det är upp till 65 gånger billigare att ringa än i Sverige. Siffran 65 gånger når man om nyttjar telefonen dygnet runt, vilket är orealistiskt för de flesta. Men en vanlig internetanvändare kommer lätt upp i 20 gånger högre pris i Sverige än i USA. Mina senaste telefonräkningar, med nästan enbart lokalsamtal, har varit på 3,600 respektive 4,500 kronor, att jämföra med de 260-320 kronor det hade kostat i USA. Och så säger IT-kommissionen att det är utlandssamtalen som är alldeles för dyra i Sverige!

Diagram över kostnaden för lokalsamtal i Sverige respektive USA i intervallen [0, 50 timmar] och [0, 720 timmar = 1 månad]:

Som synes är Telias priser vad man kan förvänta vid en jämförelse med USA i intervallet 0-15 timmar per månad (den summa som ingår i den så kallade normalkorgen), men då man går utanför denna normalkorg - vilket alla användare av Internet via modem med lätthet gör - skjuter priserna snabbt i höjden i Sverige - trots att trafikkostnaderna är i stort sett försumbara. Som mest kommer man upp i 65 gånger högre summa i Sverige.

Beräkningen bygger på det medelvärde, 7.77 kr/tim, man får om man antar 52x5 - 20 vardagar och 52x2 + 20 helgdagar per år, med Telias taxa 12 kronor per timme mellan 8.00 och 18.00 vardagar och 6 kronor per timme övrig tid. Abonnemanget kostar 87 kronor i USA, och man tar alltså inte ut vare sig trafiktaxa eller öppningsavgifter. Abonnemang i Sverige kostar 107 kronor (smärre variationer förekommer i båda länderna). Telias öppningsavgifter är inte inkluderade ovan, utan tillkommer. I tabellform:

AT&T:s monopol

U.S. Department of Justice stämde 1974 det stora telebolaget AT&T i USA för att de förhindrade konkurrenter att etablera sig på långdistans- och utrustningssidan. Rättstvisten varade i många år innan man nådde en förlikning 1982, där AT&T förband sig att sälja ut sina 23 Bell-bolag, men behålla långdistansoperation, tillverkning, internationell verksamhet och forskningsresurser. De 23 Bell-bolagen delades 1984 in i 7 regionala Bell Operating Companies med ungefär lika stora tillgångar. Därmed var USA:s telefonmonopol till ända.

Sverige hade en liknande utveckling när marknaden avreglerades 1993 och Televerket ombildades i Telia. Den stora skillnaden mot USA är att man i Sverige inte främjade konkurrensen, t.ex. genom att stifta effektiva lagar om samtrafikavgifter, och inte heller brydde sig om att stycka upp Telia. Därmed hade Telia fortfarande i princip hela marknaden för sig själv, och vi har mycket riktigt sett en pinsamt långsam utveckling av telemarknaden i Sverige, speciellt på lokalsamtalssidan där utvecklingen gått bakåt med kraftigt höjda priser till följd av bristande konkurrens och dålig lagstiftning.

Till att börja med fick, enligt avtalet, de sju regionala Bell-bolagen inte syssla med långdistansverksamhet över statsgränserna, tillverka telefonutrustning och tillhandahålla informationstjänster som gula sidorna, kabel-tv med mera. Dessa hinder lyftes bort 1991, och total avreglering instiftades i Communications Act of 1996. Fortfarande får Bell-bolagen dock inte ha gemensamma tillgångar eller slås ihop, av konkurrensskäl.

Communications Act of 1996

U.S. Department of Justice lade 1996 fram ett förslag om ny telelag, som sedan antogs av kongressen. Den delen av lagen som rör censur av Internet, den s.k. Communications Decency Act, underkändes dock av federal domstol. Lagen har inte förändrat förutsättningarna för telefoni i speciellt stor utsträckning, förutom vissa avregleringar, men det är gällande lag som här citeras.

'SEC. 251. INTERCONNECTION.

'(a) General Duty of Telecommunications Carriers: Each telecommunications carrier has the duty--

'(1) to interconnect directly or indirectly with the facilities and equipment of other telecommunications carriers; and

'(2) not to install network features, functions, or capabilities that do not comply with the guidelines and standards established pursuant to section 255 or 256.

'(b) Obligations of All Local Exchange Carriers: Each local exchange carrier has the following duties:

'(1) Resale: The duty not to prohibit, and not to impose unreasonable or discriminatory conditions or limitations on, the resale of its telecommunications services.

'(2) Number portability: The duty to provide, to the extent technically feasible, number portability in accordance with requirements prescribed by the Commission.

'(3) Dialing parity: The duty to provide dialing parity to competing providers of telephone exchange service and telephone toll service, and the duty to permit all such providers to have nondiscriminatory access to telephone numbers, operator services, directory assistance, and directory listing, with no unreasonable dialing delays.

I den amerikanska telelagen står alltså klart och tydligt att samtrafikavgifter måste vara rimliga och icke-diskriminerande, så att konkurrenter inte förhindras att etablera sig eller växa. Det är främst Telias godtyckliga samtrafikavgifter som förhindrat konkurrens i Sverige. Det framgår också att man i USA inte ska behöva slå exempelvis 007 för att komma till en annan operatör, så som man för närvarande måste i Sverige (Telia tjänar naturligtvis på att det är krångligare att ringa med konkurrenter, precis som man tjänade på att låta Comviqs mobiltelefonsamtal vidarebefordras av en operatör).

Det är också Communications Act of 1996 som förhindrar telebolagen att ta ut orimliga priser av konsumenterna, och man måste tillhandahålla rimliga alternativ för både de som ringer litet och mycket. I den svenska telelagen från 1993 står endast nämnt att Telia måste erbjuda ett billighetsalternativ för de som inte utnyttjar telefonen mycket, det som i Telias produktsortiment kallas Telia Mini (lägre abonnemangsavgift, dubbel trafikavgift). Något alternativ för de som ringer mycket, exempelvis alla de som ansluter sig till Internet via modem, finns överhuvudtaget inte, och det krävs heller inte i telelagen. Följaktligen utnyttjar Telia internetboomen maximalt genom att ta ut ockerpriser av internetanvändarna, speciellt som inga konkurrerande alternativ finns att tillgå.

I USA har man insett att det tar lång tid att gå från monopol till en fungerande konkurrensutsatt marknad, och därför har man reglerat de lokala monopolen som bildades efter styckningen av AT&T. Man har också insett att internetboomen kommer att kräva prisjusteringar och nya tekniska modeller. Dessa prisökningar kommer dock att vara differentieringar av nuvarande flat rates, och tanken är att man ska lägga ut kostnaderna på internetleverantörer för att tvinga dessa att effektivisera sig genom ny teknik.

Lärdomar från USA

Telia (och riksdagen) skulle kunna ta till sig följande ord från AT&T angående avregleringen och uppstyckningen:

"The United States woke up on January 1, 1984 to discover that its telephones worked just as they had the day before. But AT&T started the day a new company. Of the $149.5 billion in assets it had the day before, it retained $34 billion. Of its 1,009,000 employees it retained 373,000. Gone even was the famous Bell logo and name, given under the agreement to the regional telephone companies, excepting only the name's use in Bell Labs. In its place was a stylized globe and the monogram "AT&T."

What AT&T had won, its officials believed, was release from former legal shackles, from the increasing conflicts between the way things had been done and a new information age. AT&T now had the freedom to pursue the technology developed at AT&T Bell Laboratories wherever it led; it could compete in the global marketplace.

If the opportunity was great, then so was the challenge. Success would require no less than the most drastic change in corporate culture ever undertaken by a major American corporation. The old AT&T -- the Bell System -- as a regulated monopoly had been largely insulated from market pressures for most of its history. Its culture venerated service, technological excellence, reliability, and innovation within a non-competitive internally-driven framework of taking however much time and money it took to get things done right. The new AT&T had to learn how to find out and deliver what its customers wanted, when its customers wanted it, in competition with others who sought to fill the same customers' needs. Although AT&T had great technological and personnel strengths upon which to build, the transition proved far more complex than anyone imagined in 1984, and, in some sense, continues to this day.

Nevertheless, many in AT&T have come to view divestiture positively. For example, they point out that the competition that accompanied it has greatly reduced the cost of telecommunications products and services while improving quality overall. Since 1984, long distance prices in the U.S. have plummeted 60 percent, driven down by the growing number of long distance companies, which now number more than 400.

Meanwhile, the U.S. telecommunications market has become one of the most vibrant and remained one of the most advanced in the world, AT&T's revenues have continued to grow and its financial resources have remained strong."

© 1996-1997 Anders Wikberg