Det är länge sedan , en liten kotte på knappt ett år upptäckte världen första gången 1953 vid hamnstaden Uddevalla. Vid varvet kunde man då ännu höra nithammarna slå mot fartygsplåtarna och asfalten kokades i stora kärl. I två år ägde jag mina föräldrars odelade uppmärksamhet, sedan kom syskonen.
Vi flyttade mycket de första åren , mest inom Uddevalla men flyttlasset gick senare även till Stockholm. Pappa var utbildad mallsnickare . Arbetet innebar att konstruera kurvmallar för plåtslagare inom varvsindustrin. Kunskapen hade han fått i sitt hemland Tyskland.  Mamma arbetade några år som städerska, undersköterska och textilarbetare.
Jodå, mina föräldrar är invandrare. De kom från Tyskland strax efter kriget.
Det var inte alltid så enkelt att växa upp som ett invandrarbarn, i synnerhet inte om man hade föräldrar som var tyskar. Den historiska skulden präglade en del av min uppväxt.  Det dåliga samvetet , för allt ont som min föräldrageneration och dess företrädre hade gjort mot judar, polacker, minoriteter och andra grupper och som inte passade in i det Tredje riket. 

Hemma var patriarkatet och Luther i högsätet. Sparsamhet och flit var en dygd, som det här med läderbrallor eller lederhosen. Jag hatade dem . De gick ju inte att slita ut ! Det gällde att växa ur dem :-)  Och det gjorde jag !  Långt senare.