|
|
|
|
Dikter vid åskilliga tillfällen
Nr 43 Midsommardagen 1790 med en bukett. |
|
Middagssolen hög och klar.
ögat ock det hoppet har
Att idag Johannes skådar
Floras prakt af blommor rik,
Der vår ungdom, klädd i kransar,
kring midsommarstången dansar,
följd af röster och musik.
I en så förnöjlig dvala,
Söfd på gräsets gyllne bädd,
Hördes Flora, högtidsklädd,
>>Till min gåfva och besvär,
>>Med den makt, jag dig förkunnar,
>>Att den du din vänskap unnar,
>>Dessa blommor du för är>>
Nr 58
Grafskrift öfver sekreteraren och riddaren Wargentin 1783
| Du hedersman af rena seder,
Som vid vår klagan skils från oss, Som nu vid nattens bleka bloss I jordens sköte sänkes neder. Hur ädelt var ditt lif och godt! Den lärde, gråtögd vid din kista, Knappt vågar att din runa rista: Så sällsynt var ditt snilles lott.
Så hvälf då fritt ditt trötta öga Från jordens klot och mörka pol, Att vid en oförgänglig sol Med evig lust bese det höga, Som dig så saligt undangömt! Emellertid ditt namn helt stilla Skall sväfva kring vårt låga lilla, Välsignadt, äradt och berömdt. |
 |
