|
|
|
|
Fredmans Testamente
N:o 37 Bacchus embetsbror. |
|
En drucken sätter sätter sig på sin stol:
Han blundar,
Begrundar
Om nu och i fjol,
Suckar och flåsar.
Pungar och påsar
Öppnar han, glad och nöjd,
Sjunger och trallar,
Bacchus påkallar,
Tror sig i himmelshöjd.
Så sätt dig, granne, bland de granna!
Drick ur ditt glas och töm din kanna!
Färga din panna!
Inte förbanna
Tidernas öden och qval!
Låt kärlek ditt hjerta bemanna,
om Bacchus tar fram sin pokal!
N:o 88
Invokation till Bacchus.
Kom, nöjets gud - vi vänte dig -
Kom, sitt uppå din tron!
Vårt Hjerta modigt fröjdar sig
Och gläds vid din person.
Ett tempel är dig nu beredt,
Så städadt, rent och snyggt.
All sorg och qval vi afsked gett
Och lefve sällt och tryggt.
Kom, matta sinnen, med begär
Vid fulla glasens brädd!
Den kära Bacchus hvilar här
Uppå sin blomserbädd.
Slå glasen i, drick gudens skål
Med hopp och fröjd en hvar!
Ty supa är vårt ändamål -
Blif derför, Bacchus, qvar!
Upp, dam och spel samt glädjeskri!
Schagräng, migrän, farläl!
Adjö, gå bort, melankoli!
Kom, fröjd i lif och själ!
Bort china, pulver, emulsion,
All febrars tyranni!
Hjelp oss - vi ligga vid din tron...
Kom, Bacchus, statt oss bi!
N:o 219
Välmente råd.
Jaså, min bror, du vill ej trätobrus
Utaf din ungdomsvarma hustru lida.
Nå, var om natten då vid hennes sida,
Men hela dagen utom-hus!
Till munnen jemt buteljen för,
Så skall du glömma alla öden
Och inte veta allt af döden
Förrän den stunden, då du dör!
N:o 220.
Fredmans allra sista Testamente.
Föreskrift om hans egen jordafärd.
Ack, mitt hus är tomt och öde -
Jag har mist min bästa vän!
Sjelf jag längtar till de döde
Och slår nu min dörr igen.
För mitt fönster häng gardiner,
Och ett flor kring spegeln fäst!
Sätt fram glas och karafiner
För processen och min prest!
Men, go´ vänner, hör min tanka:
Gör min jordafärd ej grann!
Blott ett litet skrank af planka,
Der min kista ställas kan!
Svep mig bara i ett lakan,
Som tillhört en viss mamsell!
Lägg en psalmbok under hakan
Och i mun en karamell!
Fäst se´n vackert på min kista
En försilfrad messingsplåt,
Der min födsel och mitt sista
Läsas kan med suck och gråt,
Skrif: >>I denna kista hvilar
>>En olycklig vandringsman,
>>Sårad utaf Astrilds pilar -
>>Amen, amen .......Sofve han! >>