Till Kungsboas Parningtiden

Föda & Jakt

Kungsboa tar många olika sorters bytesdjur. Som ung är den en aktiv jägare som tar möss, små fålar, ödlor och ibland grodor Efterhand som ormen växer tar den allt större byten. Som vuxen är den mindre aktiv och tillbringar sin mesta tid på marken. Den tar apor, kapybaror, agutier, kajmaner och navelsvin, men faller själv ibland offer för de två senare. Kungsboan är också en skicklig simmare och tillbringar en del tid vid floderna, där tar djur som kommer för att dricka. Boan sväljer att sitt offer helt. Käkarna kan tänjas runt kroppen på ett djur som är flera gånger bredare än ormens egen kropp. Om måltiden är mycket stor, som till exempel ett navelsvin, behöver ormen inte äta på flera veckor. Under alla omständigheter har den, som lika stor aptit som de flesta andra köttätare.

Miljö

Kungsboan tycker bäst om varma regnskogar, men i Peru och Argentina finns också i halvtorra savannområden. Eftersom den finns över ett så stort område varierar kungsboa avsevärt i färg, mönster och storlek, som en anpassning till sin miljö. På Hog Island, utanför Mellanamerika, är kungsboan sällan över en meter lång. I större delen av Mellanamerika blir den tre meter, medan den på Trinidad och i Venezula kan bli upp till sex meter lång. I de varmare delarna av utbredningsområden är kungsboan aktiv året om. I de kyligare delarna av Peru och Argentina kan den under långa perioder vara inaktiv. Den ligger då i en form av halvdvala, hoprullad i en hålighet.

Hur en kungsboa dödar sitt byte

En kungsboa kan inte jaga och fånga snabba bytesdjur. Den ligger i stället och väntar på, eller närmar sig långsamt ett oförsiktigt djur. När bytet är fångat slingrar ormen sin svans runt offrets kropp och klämmer åt allt hårdare tills bytet inte länge kan andas och dör av kvävning. Ormens latinska namn constrictor betyder " att döda genom sammandragningar". När offret har dött sväljs det helt med huvudet först. Nedbrytningen i ormens mage kan ta många dagar. Djuret löses dragvis upp och passerar genom matsmältningssystemet.

Fortplantning

Kungsboa har en klo på varje sida om könöppningen. Dessa klor är de sista resterna av bakbenen som deras ödlelika förfäder hade. Klorna är större hos hanar än hos honor och man tror att hanen använder dem för att stimulera honan till parning. När honan är redo för parning lyfter hon på svanen och låter hanen slinga sig runt henne varvid parning sker. Efter befruktningen stannar äggen kvar i honans kropp och utvecklas där under flera månader i tunna membran. I motsats till pytonormarna, som är nära släkt, lägger boan inte ägg utan föder levande, fullt utvecklade ungar som tar sig ut ur membranet när de föda. Det kan föds upp till 60 ungar, var och en 40-50 cm lång vid födseln. Den unga kungsboan börjar äta inom ett par veckor och växter snabbt; den kan vara över en meter lång inom några månader. Kungsboan blir könsmogen vid två eller tre års ålder och är två till tre meter lång. Precis som föräldrarna är den kan ibland söka föda även på dagen.

Kungsboan & människan

Människan är den vuxna kungsboa enda egentliga fiende. Unga kungsboor är inte lika lyckligt lottade, utan de äts av många av de skogslevande djuren såsom näsbjörnar, örnar, kajmaner och navelsvin. Men när ormen växer lyckas allt färre djur klara och rollerna blir ombytta mellan jägare och byte. I många delar av utbredningsområde ser man kungsboan som ett skadedjur. Den dödas av bybor och bönder eftersom den tar kycklingar och andra husdjur. Kungsboan jagas också för skinnets skull eftersom detta betingar ett högt pris på marknaden. En dödas för köttets skull eller helt enkelt för att de ser motbjudande ut.

Skrivit av VÅRAN FANTSTISKA VÄRLD

Christoffer Lundh

Till Kungsboas Parningtiden