Det känns att en lång tid har gått sedan jag stod här senast. Handleden smärtar och skjutlinan trasslar. Men vad gör det - säsongen har börjat! Jag inleder fisket med att systematiskt fiska mig runt Jungfrun med en stor gäddfluga på tafsen. Det går inte så bra som jag hoppats, och bara två halvkilosgäddor faller för min stora glittriga fluga.
Precis när jag bytt gäddutrustningen mot mitt öringspö får jag sällskap. En pappa med son kommer ner till sjön. Det är en fin kväll, och det är synd att inte fler passar på. Det är nu på våren man har störst chans till bra fiske. Pappan tacklar upp sitt spö och börjar fiska. Sonen pratar oavbrutet, och fadern svarar tålmodigt på sonens frågor. Visst är det väl så det ska vara - att fiska på barnens villkor. Det är så vi får dem intresserade. Jag börjar fiska på kortvallen. På tafsen har jag en svart Torills Killer, en variant av Woolly Bugger, och ett säkert val i de flesta vatten som håller öring. Flugan föddes på Kolahalvöns tundra, och har givit även mig framgång där. [se bild]
Efter att ha bommat säkert fyra hugg lyckades jag äntligen, och där satt den -  årets första regnbåge. En kämpaglad, blank fisk på kilot.	Efter ännu fler missade hugg och två tappade fiskar kunde jag försiktigt kroka loss regnbåge nummer två. Något större än den första, ca 1,5 kilo.
	Under våren har det fiskats flitigt efter gädda i Jungfrun. Vi har insett att de måste bort, men aldrig kunde vi drömma om vilka monster som har simmat omkring i sjön! Förra året togs två meterlånga gäddor på fluga (vikt ca 8 kilo) samt en 10,5-kilos som togs på mete. Under våren har gäddfisket varit fantastiskt, eller vad sägs om den här sviten: 11,2; 8,0; 7,5; 7,0; 5,5 och ett stort antal mellan 3 och 5 kilo. Och ett ännu större antal mellan 0 och 3... Självklart har dessa gammelgäddor gått hårt åt regnbågsbeståndet. Nu när de är borta hoppas vi att fisket ska bli bättre. Dessutom kommer vi att sätta i fisk oftare. Vid några tillfällen kommer även bäckröding finnas med vid isättningen. <<< tillbaka till startsidan