WWWirfelt

Idag på morgonen när jag tittade ut genom fönstret var taken vita igen. Ett tunnt lager nysnö som man får räkna med vid denhär årstiden. Det var det första bakslaget sedan snön gick av i påskas.
Man är ju van att alltid försöka utnyttja de möjligheter som vädret ger så begav mig till Törsbo för att elda upp några rishögar där. Farmartjänst har fått detta uppdrag av Länstyrelsen, det ingår i skötselplanen för de vackra beteshagarna i där. Faran för gräsbrand var ju minimal med ett litet snötäcke på marken.
Snön försvann framåt dagen men då var även rishögarna borta. När jag kom hem så hade snön på taket också förvunnit men lämnat efter sig ett grådaskigt damm på den svarta plåten, vulkanaska från Island.

För några veckor sedan var det snön som störde tågtrafiken, nu är det vulkanen som ställer till det för flyget. Folk och gods kommer inte fram som det är tänkt och det blir en väldig uppståndelse i media. Är det inte ett tecken på att tempot i samhället är för högt, och marginalerna för små, när så pass måttliga naturfenomen får så vådliga konsekvenser.

Jag vet några som inte bryr sig om varken tåg eller flyg. Dom bryr sig bara om att få tutta på mamma och hoppa högt över tröskeln ut i solen. Vi har fått tio lammungar på fyra tackor, nu vill det till att ge sig ut och sätta upp stängsel.

Tio lamm kan inte fastna på samma bild, det är omöjligt med så mycket spring i bena!

Nu har vi haft så mycket millväder att snön gått av träden och Ingvar har grävt sig fram till utomhusgranen så att vi kunnat ta ur belysningen och ta bort den.
Värsta snöovädret var för tre veckor sedan, då både blåste och snöade det så att vi blev helt inbäddade. Jag skottade av det platta garagetaket och gick och var lite orolig för de andra husen. Sen kom då första millvädret en vecka senare och snön for av alla plåttak. Det kändes skönt att ladugårstaket blev rent. Jag är åxå väldigt belåten med att vi bytte tak på ladugården då för femton år sedan. Det gammla eternittaket hade inte klarat en sånhär vinter det höll på att ge sig redan 1965. Detta är nog den värsta snövintern sen dess.
På Farmartjänsten har vi hållit på med att skotta tak hela februari och första veckan i mars. I Nässjö finns det ju många stora lagerbyggnader så det har funnits hur mycket jobb som helst. Flera byggnader har fått skador och en tälthall har rasat ihop. Jag blev åsyna vittne till detta, vi stod på en högre byggnad på samma område när det började mullra och takstolarna vek sig en efter en. Turligt nog var det ingen inne i hallen just då, det det inträffade under frukostrasten.
Det ser hemskt ut efteråt och snön har ställt till det på alla sätt för oss här i landet. Men om man tänker på hur det ser ut i Chile och på Haiti så skall vi nog tänka oss för innan vi använder ord som kaos och katastrof. Men visst vårt fina samhälle är väldigt sårbart, det snöade på sextitalet med men tågen gick ändå och all verksamhet var inte lika beroende av snabba transporter då som nu.

För mycket snö på taket

Stora drivor att ta bort

Vintern bara fortsätter och fortsätter, nu har vi "lillajul" eller kyndelsmässodagen som det heter i almanackan. Det har inte varit en millvädersdag sedan annandag jul, och kallt ända sen lucia.

Igår hade vi årets försts strömavbrott, det varade bara halvannan timme men om det kommer mera snö så är det risk för att flera granetoppar skall gå av och ramla ner på ledningarna.
Det hänger mycket snö på träden här på smålänska höglandet. Jag har inte gjort så mycket i skogen hittils i år, det är omöjligt att gallra när man inte kan se hur träden ser ut. Inte är det så roligt att få massor av iskall snö över sig heller.

Även om det inte blir strömavbrott så är det lite spännande att skriva på denhär gammla datorn. Den ordnar nämligen sina egna strömavbrott rätt som det är så jag tror inte jag skall skriva så mycket mer denna gång. Skulle det bli tyst här på Långåsas hemsida ett tag så beror det på att datorn lagt av för gott och att jag inte fått tummen ur och skaffat en ersättningsmaskin ännu.

Såhär såg det ut hos oss på nyårsafton.
Det har varit kallt i flera veckor nu och jag har ägnat mig åt att göra islyktor i den fina formen som vi fick av Susanne i julkapp för många år sedan. Det är ju inte varje år som islyktorna överlever så länge men nu hade vi i alla fall fyra stycken att pynta vårt hus med till nyårsafton.

Vi firade nyår i stllhet här i Långåsa Gunilla och jag. Nyårsfirandet började i Barkeryds kyrka och slutade med tolvslaget i P1 på Långåsa kulle. I kyrkan lyssnade vi till en konsert med Philip Wareborn och hans vänner. Det var mycket fint och vi hoppas att de kommer tillbaka nästa år. När vi kom hem tog vi oss en stund för eftertanke och meditation och sedan började vi på med att tillreda nyårssupén. I år innehöll den bland annat en bit vildsvinsfilé från Hultåkra. Ingvar var iväg till sitt älglag för vildsvinsjakt söndagen efter jul. Efter åtta timmar ute i kylan så blev det en liten kulting till sist och det bestämdes att Ingvar skulle dela den med Alsén på vars mark djuret föll.

Den söndagen var vi iväg till Göteborg för att skicka av Stina hem till Glasgow igen. Hon och Matt hade varit hos oss i en hel vecka så vi hade verkligen kunnat fira jul i lugn och ro tillsammans.
I Göteborg fick vi övernatta hos Magdalena och Lasse och på måndagsmorgonen gav vi oss av mot Värnamo, Gunilla skulle jobba på tisdagen. Det var glashalt i Göteborg och på vägen därifrån fick vi se en olycksplats där en människa mist livet och en annan blivit svårt skadad. Vi stannade i Borås för att pusta ut lite och titta i affärer. Vi fikade men det blev inte så mycket shopat där. När vi kom till Bredaryd var det dags för sen lunch och sedan besök på Smålänningens marknad. Där handlade vi lite mer än i Borås men inte förrän vi kom till Värnamo fick jag tag på den morronrock som jag letat efter hela dagen.

När jag kom hem till Långåsa på tisdagen var Ingvar redan igång med att köra ut stock från hygget, han är omöjlig den gubben. Sen körde jag ett par halvdagar och nu har vi 800 stock ute. Upplagsplatsen är full så nu kan vi inte köra mer förrän timmerbilarna varit här och hämtat några bil och släp.

Kalle har firat nyår i Geilo i Norge. Hans kompis Pierre jobbar där och nu skulle han fira sin 30-årsdag lagom till nyårshelgen. Kalle och Olle gav sig iväg på onsdags lunch och var framme till midnatt. Det hade varit -28 grader bitvis under vägen men Audin gick fint även om kopplingen blivit lite stel när det varit som kallast. De skall åka hem på tisdag och vi hoppas att även denna resa skall sluta lyckligt.

BESÖKARE
nr:

This page was spun with PageSpinner for MacOS.