1999 års skriverier
Långåsa Kulle nyårsafton klockan tre om eftermiddagen. I Sibirien har redan klockorna börjat slå över till nollnoll.
Åtta timmar senare har vädret slagit om, det har blivit mildare och det far en och annan blöt snöflinga genom luften. Vi tillbaka i tältet för att få fyr i kaminen och tända på millenniebålet.
Efter en halvtimma av rykande har det tagit sig såhär pass bra.
Det är varmt och gott inne i tältet, på kaminen står en panna Glühwein och puttrar, utanför knuten kan man få kaffe och millennietårta.
Det kommer mer och mer folk, med sig har dom fyrverkerier och Champagneflaskor.
Febril aktivitet råder, fyrverkeripjäserna skall sättas ut,och man skall hinna hälsa på alla innan 1900-talet är slut.
Det känns som det inte bara är årets sista timme utan även den kortaste.
Detdär med eftertanke och meditation får vi ta nästa år för plötsligt så är hon bara där, Margaretha Krook sorlet tystnar, klockorna ringer och tillsammans har vi tagit steget in i 2000-talet.
Tack alla som var med och gjorde detta till det bästa millennieskiftet vi fått uppleva.
Nu är det mindre än ett dygn kvar tills det nya millenniet börjar rulla in över vårt klot.
Här i Långåsa är vi väl förberedda, diseltanken är full och ett tält är rest på kullens topp.
Jag hoppas innerligt att alla i hela vår värld är lika väl förberedda som vi, då skall det nog gå bra dethär åxå.
Numera blir dock inte Julen lika god som den var förr men det beror inte på att Julen blivit sämre utan på att allt det som inte är Jul har blivit så mycket bättre.
För hundra år sedan var det något fantastiskt att få en bulle med russin i, men nu är det svårare att imponeras när vi kan äta skinka närhelst vi vill.
Än idag finns det många människor på vår jord som skulle imponeras av en gryta risgrynsgröt.
Om Du klickar på Julgranen ovan så kommer Du till en sida där Du kan skänka en skål ris till dom som inget har. Gör det!
Tredje advent, och tredje vintern. Trots Ingvars spådomar så gick den första snön av och så även den andra. Inatt kom den tredje, blöt och tung hänger den nu i trädens toppar. Enligt SMHI är det inte fråga om snö utan regn. Höglandsregn kanske man kan kalla det för kommer man under 300 möh så lägger den sig säkert inte.
Fyra stormar har vi fått uppleva, även om de varit mera beskedliga här än på andra håll i landet så har vi varit strömlösa i sammanlagt ett dygn och det har blåst ner ett hudratal träd.
Jag önskar att snön regnar av granarna innan det blir kallt igen för annars blir dom väldigt ömtåliga för mera snö och blåst.
Luciafirandet är i full gång, i fredags började det i Barkeryd och igår kröntes Ängs Lucia. Vid denna högtid medverkade Ängs Manskör en kör med anor sedan 1934 men som sovit törnrosasömn i ett halvt sekel. Nu har den fått nytt liv och jag måste säga att jag är imponerad av hur bra dom sjöng. Jag hoppas att vi får höra mera av dom. Varför inte på Långåsa Kulle vid något festligt tillfälle?
Nästa festliga tillfälle på kullen blir nyårsafton. Stormarna har gjort sitt bästa för att flytta på rishögen som vi lagt upp där men det skall nog gå att få eld på den. Enligt planerna skall den tändas klockan 23 och sedan blir det servering av varma drycker fram till midnatt. Alla som kan ta sig dit upp är välkomna att vaka ut detta millenium tillsammans med oss.
Så har den första snön kommit, jag kan inte säga att den är efterlängtad men i natt så kom den.
Har du sitt, han ligger in i varenda buske, han kommer å ligga te våren säger Ingvar och har därmed förutspått att snötäcket har kommit för att stanna.
Vi får väl se hur det blir med den saken men man måste i alla fall säga att i år har vi haft en mild och fin höst. Och lång har den varit, på tisdag är det Klemens och då är höstens tid defenitivt förbi.
Tack vare det goda vädret har jag kunnat slutföra höstens sysslor utan att fördärva kroppen. I fjol fick jag gå till chiropraktorn när jag var klar med plöjningen.
Till hösten sysslor räknas även älgjakten. Här har skjutits två kalvar i Törsbolaget, den först i älgaveckan och den andra i lördags. Nu skall det inte jagas mera har dom sagt fast man vet aldrig med jägare, det finns ju ändå en stor kvar på licensen och spårsnö är det och allting...
Vad som är helt säkert är att vi inte fick se Leoniderna. Vi var uppe och kollade i natt men det var igenmulet över Långåsa.
I natt har vi gått över till normaltid och det var mycket lämpligt för då går vårt nyresta solur rätt, tyvärr kan man inte se solen idag och det finns ännu inga timmarkeringar men det kommer att ordna sig vad det lider.Idén att uppföra någon form av millenniemonument kom upp redan tidigt i våras. När det blev känt att komunen tänkte lägga så mycket pengar på en milleniestaty inne i stan tyckte Lasse i Mållebo att vi som bor på landet måste ordna något själva.
För att kunna glädja allmänheten bör ett monument uppföras på en något sånär offentlig plats och en vägkant är nog det mest offentliga man kan hitta på landsbygden.
Planerna diskuterades i vårt Gympagäng och vid ett styrelsemöte i våras utsågs en lämplig plats. Det var svårare att komma på en lämplig utformning, allt ifrån ett småländskt stenröse till mera högtflygande konstnärliga kreationer var under övervägande men beslut kunde inte fattas i frågan.
Ur kaos kommer klarhet och så en dag stod det klart för mig att det var ett solur vi skulle uppföra. Det visar på tidens gång samtidigt som skuggan kan peka ut olika byar här i socknen. Dessutom, praktiskt genomförbart till rimlig kostnad, inte det minst viktiga för en äkta smålänning.
Igår kom visaren på plats, samtidigt som man i staden avtäckte en gravsten över mänsklighetens mörkaste århundrade restes här en stång som skall visa solens gång över en levande landsbygd.
Stina dokumenterade arbetet i bilder och dom kan ni se här.
Vårt millennieprojekt fortsätter och nyheter presenteras först och främst på denna sida.
I torsdags var det höstdagjämningen och dagarna börjar bli kortare. Visserligen är det fortfarande sommarvärme men måste vi ha kvar sommartiden för den skull?
Nu är det så mörkt på morgonen att jag måste skjuta fram mjölkningen lite för att inte riskera någon trafikolycka när kossorna ska gå hem från betet.
Det känns fel att stalla in djuren så länge som det är gott väder och det fortfarande finns bete att tillgå.
Nu börjar även höstens studiecirklar och övriga föreningsaktviteter dra igång.
Gunilla och jag har börjat dansa Argentinsk Tango det kan man göra på Norrboda Folkets Hus onsdagar kl. 19:30, arrangör är Tangoklubben Alegría.
Torsdag och fredag i månadsskiftet kan man få uppleva Bonde i Butik på Hemköp i Nässjö.
Tisdag 5 okt. kl 20:00 börjar vi med ryggympa i gymnastiksalen Ängs skola. Instrktör den första gången är Ulla-Carin Ramde LRF Hälsa Sverige.
Torsdag 7 okt. skall jag sälja några fina stutar på auktionen i Jönköping. På kvällen blir det nog styrelsemöte i BarkerydNässjö LRFavdelning, ordförande kommer att höra av sig till ledamöterna.
Måndag 11 okt. börjar älgjakten varför alla aktiviteter som inte är helt livsnödvändiga avstannar.
Måndag 18 okt. är alla medlemmar i SÖDRA välkomna till ägarmöte i Barkeryds församlingshem kl.19:00.
Mot slutet av den veckan är det lantbruksELMIA i Jönköping.
Så rullar det på det lugna livet på landet.
Betrakta så till sist denna akvarell som Gunilla gjorde i Provance, måhända är livet lugnare där!
Nu har det gått sju veckor sen Sju sovare, och på det hela taget får man säga att det varit en period av vackert väder. Endel regn har vi fått men inte mer än vad markerna har behövt. Bäst av allt vad gäller väder är dock att det var strålande vackert på "Batte", den 24:e augusti, vilket betyder att hela hösten skall bli fin.
Man frågar sig då hur lång är hösten? Jag vet inte säkert men åtminstonde fram till 14:e oktober, som förr hette Calixtus och är första dagen på vinterhalvåret, eventuellt ända fram till Clemens, den 23:e november, som är den första vinterdagen.
Tack vare det vackra vädret så mognade säden i tid, det var tort och fint, och till skillnad från i fjol, så höll tröskan hela skördetiden ut och jag var klar första veckan i september.
Veckan därefter körde vi halm i rena sommarvärmen. Det är skillnad det mot förra året då jag körde undan snöig halm i november månad.
Tvära kast mellan åren och visst börjar man undra om det ska vara såhär framöver eller vad som håller på att hända med klimatet. Är det början på en strid mellan vätxhuseffekten och nästa istid som vi upplever just nu? Inte vet jag och inte vet Fältgentianan men blommorna på marken behöver inte bekymmra sig.
I morgon är det Sju sovare. Regnar det på sjusovaredagen så skall det regna i sju veckor sade man förr, men i morgon skall det bli vackert om inte SMHI har helt fel och vi kan se fram mot sju veckor som inte domineras av nederbörd. Regn fick vi nog av i början av sommaren, hela veckan efter midsommar regnade det. Första juli hade jag bara 3 lass med hö inne och vallarna höll på att förväxa, då bestämde jag mig för att göra fler ensilagebalar. Men sedan kom det, högtrycket som vi väntat på så länge, det första riktiga sommarhögtrycket på två år.
Höet åkte in på en vecka och jag vill passa på att tacka alla som hjälpte till, särskilt tack till Mattis och Jessica som med kort varsel kom ner från Stockholm för att under tre intensiva dagar dra ut 40 lass på en dammig höskulle.
Tack för hjälpen!
Jag fick vänta med ett hölass för att vår franske praktikant skulle få se hur vi gör. Fabien har varit här i två veckor nu. Han har inte behövt vara sysslolös för att höet är inne, här finns alltid mycket att göra, men vi har även hunnit med ett par semesterdagar.
Idag har vi Johannes dag det är den rätta midsommardagen det. Solen har redan vänt och dagarna börjar bli kortare igen, men fortfarande är det ljust om kvällarna och tur är väl det för det känns som om sommaren inte har mer än börjat än.
Veckorna före midsommar är en bråd tid för oss höglandsbönder för då skall vi bärga första skörden ensilage. Man går och väntar, kollar väder och kollar på gräset, och sedan när man har bestämt sig och börjat slå då finns det ingen återvändo då måste det fungera, maskinerna hålla, vädret stå sig, och entreprenörerna dyka upp som dom lovat. Och skulle det gå fel med något så måste det fixas snabbt, fast vädret kan man ju inte fixa själv.
För mig har det gått bra, vi har fått ihop 130 balar denna veckan.
Nu är det höskörden som står på tur och så skall vi ju fira midsommar också.
Vi firar i Barkeryd, kl. 18 reses stången, Gunilla och Susanne är på plats i chokladhjulet, och allt blir säkert som vanligt!
Till sist vill jag passa på att säga tack till alla Er som uppvaktade Stina på hennes examensdag.
Idag är det Svenska flaggans dag då flaggar farfar för konungen och fosterlandet. Igår flaggade han för lilla Stina som kom hem med studentmössa på huvudet.
Klockan ett släpptes dom ut till väntande föräldrar och vänner, 1999-års studenter vid Brinellgymnasiet i Nässjö.
Vi stod där med våra skyltar och blommor och var evigt tacksamma för att det inte regnade på oss, och så kom dom som en skummande flodvåg av ungdom och svepte över oss. Efter en stunds irrande hit och dit hade alla gratulanter funnit sina föremål och alla studenter blivit blomstersmyckade.
Sedan var det dags för lastbilsflak och traktorkärror. Skålande och skrålande fraktades studenterna ett stort antal varv runt stadens centrala delar, innan vi föräldrar äntligen fick ta hand om våra ungdomar.
Här hemma i Långåsa var det pyntat med björkar och ballonger och strax dök släkt och vänner upp för att gratulera, sedan festade vi hela eftermiddagen. Jag vill tacka alla som var med och gjorde denna dag till ett festligt minne, och jag vill tacka alla som hjälpt Stina under hennes skolgång. Det har gått bra för henne, hon har fått fina betyg och till hösten skall hon börja på Ölands Konstskola.
Nu i sommar skall hon jobba med teater på Pinnen i Nässjö samt se till att hon blir klar med körkortet, så jag kan nog inte räkna med så mycket hjälp från hennes sida i jordbruket.
Kalle har en vecka kvar i grundskolan sedan skall han vara hemma hos oss fram till mitten på juli då han skall jobba på Gransnäs Ungdomsgård i Askeryd.
Skulle det vara något hö kvar att köra när Kalle åker så får jag hjälp med det av en fransk praktikant som skall komma hit den 12:e juli. han heter Fabien Bousquet och kommer från Provance.
Idag är det första dagen i sjätte veckan och även Urban som är den första sommardagen.
Som vädret är första sommardagen sådan blir hela sommaren.
Här hade vi regnskurar på förmiddagen men vackert mot kvällen så man kanske kan hoppas på en lagom blandning av sol och väta för århundradets sista sommar.
Vi är nu mitt uppe i maskrostiden, vallarna lyser gula och allt lövet har slagit ut utom askarna som nog låter vänta på sig åtminstonde till femte veckan.
Förra veckan släppte jag ungdjuren, och idag var det kossornas tur att få springa ut. Utsläppedagen är en av högtidsdagarna i ett bondeår. I år firade vi med tårta, det var lille Erik i backen som bjöd på sin födelsedagstårta. Mamma Gunilla hjälpte mig med betessläppningen även i fjol och det fick Erik att bestämma sig att det var dags att slippa ut.
Nästa helg är det utsläppe av ett helt annat slag. Klockan ett lördagen den femte släpper Lasse Swärd ut årets studenter från Brinellskolan i Nässjö.
Om allt går väl skall vår Stina vara med där. Efter lite rundfärder i staden förväntas hon komma hem till föräldrahemmet för en liten eftermiddagsmottagning. Grannar, släkt och vänner är varmt välkomna att deltaga i vårt firande av henne!
I år kom vitsipporna lagom till Valborgsfirandet.
Att hälsa våren med bål och körsång på Långåsa Kulle är en tradition med rötter i trettiotalet. På den tiden var det samling på hyttomten nere i Äng där man sjöng för "de gammle" och sedan tågade de som orkade uppför backarna till kullen för att tända bålet.
På fyrtiotalet togs arrangemanget över av den nybildade scoutkåren och vårhälsandet kompletterades med en efterfest på Ungdomsgården där byggdens folk kunde dricka kaffe och prata bort en stund tillsammans, med tiden tillkom fyrverkerier och lite andra festiviteter.
Ungdomsgården, är en gammal stuga som ursprungligen kommer från Björnholmen men som flyttades upp hit till Långåsa, jag tror det var 1939, för att tjäna som kyrklig ungdomsgård.
På den tiden fanns det mycket folk och mycket ungdomar på landsbyggden, nu är det lite glesare, men vi försöker hålla traditionerna vid liv.
Det var vackert väder på Valborgsmässoafton men på morgonen första maj snöade det lite vilket inte hindrade Göran i Alarp från att komma hit och köra gödsel på jorden, därmed kom det egentliga vårbruket igång.
På onsdagen sådde jag det första och på fredagen var det klart, det blev altså sått i nionde veckan. Jag har inte så stor spannmålsodlig men vi har i alla fall kört bort 10 kubikmeter sten far och jag.
Så är det att vara bonde i det stenrika Småland
Nu regnar det igen men vi får tro det blir bättre till på torsdag, trots att det är den trettonde, för då öppnar Gunilla portarna till årets Konstronda.
Igår var det Tiburtius, då skall björnen gå ur idet och förliden natt kallas för den första sommarnatten.
Denna natt bjöd på frost här i Långåsa och sedan kom det snö fram på förmiddagen, så nu åker man lagligt på sina gammla dubbdäck igen även om det är lite slaskigt på vägen.
Våren har tagit en liten paus, och kanske får jag rätt i min spådom att den inte kommer på allvar förrän efter morgondagens nytändning.
Vi har kommit en liten bit på vägen med vårbruket. Farfar har plöjt det som vi inte hann med i höstas och så har vi fått ut flytgödsel på vallarna. Göran i Alarp var här idag och körde det sista just när det började snöa som värst.
Vi har även gjort endel åt årsveden och jag får väl återgå till den nu i väntan på det riktiga vårbruket.
Kalle fyllde 16 i tisdags och jag firade honom med att ha avbytare på morgonen. Nu till helgen skall han och Gunilla åka till Stockholm och fortsätta firandet.
Gunilla skall titta på konst och delta i stockholm transformation.
Vad Kalle skall göra i Stockholm det vet jag inte men jag tror inte han skall gå på Skansen även om björnungarna kom ut igår precis som dom skulle, det var ju Tiburtius.
Annandag påsk, denhär påsken har väl varit den vackraste på länge. Påskafton var väldigt varm och god, sådana dagar hade vi inte många förra sommaren.
Blåsipporna har börjat slå ut och jag måste medge att det är vår, även om jag förutspådde att den skulle låta vänta på sig ytterligare ett par veckor förra gången jag skrev.
Det gör inget att man spår fel när det går på det hållet, hoppas nu bara att jag inte får fel om att det skall bli vackert efter nymånen den 16:de.
I morgon är det Wilhelm då skall man säga 13 för då börjar veckoräkningen som förr i tiden styrde böndernas sysslor under den bråda våren och försommaren.
Med Wilhelm börjar den trettonde veckan och sedan räknar man nedåt för var vecka som går och när man är nere på noll skall det vara högsommar och dags att börja slå höet. För varje vecka på vägen var det olika göromål som skulle vara klara för att man skulle hinna med allt och inget glömma bort.
Tyvärr har jag inte så god koll på vad som skulle göras de olika veckorna men jag antar att det kunde variera från bygd till bygd, allt efter som våren förväntades anlända.
Själv har jag inget gjort vid vårbruket ännu, men här är flera bönder i trakten som tagit itu med plöjningen, som bokstavligen frös inne pga den dåliga hösten och tidiga tjälen.
Kommer det nu inte någon snö eller för mycket regn så kanske det kan vara dax att sätta plogen i Höglandets högst belägna åkerjord redan i vecka tretton.
Så var dag och natt lika långa igen men någon vår har vi inte sett av ännu och vi lär få vänta på den i en månad till ungefär.
"Fyrtio martyrer", som inträffar 9:e mars, är en gammal märkesdag och som vädret är då skall det fortsätta i fyrtio dagar till. I år hade vi gråkallt och snöbyar här den dagen. Vädret i mellandagarna visade på en förbättring mot slutet av april och den 16:e april släpper nyårsnyet sitt grepp om oss.
Allt tyder på att våren dröjer tills dess, men när den väl kommer kan den bli fin för nyet den 16:e tänder redan 06:22 och förmiddagsny ger vackert väder, ju tidigare på dygnet som månen blir ny desto bättre blir vädret.
Vårdagjämningen 1976 var det som flicka mötte pojke och vårkänslor tändes i ett blåsigt och kallt Göteborg.
Hösten 75 hade jag varit på resa till Indien och Nepal, när jag kom hem kändes Långåsa lite trångt så jag beslöt mig för att flytta till Göteborg för att söka jobb eller studera. Lasse Willén, en kompis sedan Sandötiden, skulle dra iväg till Sydamerika och jag fick överta kontraktet på han lägenhet på Bangatan. Det var på inflyttningsfesten där som hon dök upp, hon som skulle bli Kvinnan i mitt liv. Det var väldigt poppulärt att åka till Latinamerika på den tiden, så redan frampå försommaren for Gunilla och Magdalena iväg. När de kom hem i december kunde de konstatera att deras pojkvänner troget väntat på dem.
Sedan har vi hållit ihop i 22 år till, Gunilla och jag, för min del är det ganska precis halva livet. Nu när barnen är påväg ut i sina vuxenliv känns det lite som att vi får börja om, inte från början men på andra halvlek.
Det var denne unge man som hittade på namnet Wirfelt, likaså är det hans förtjänst att Wirfeltanamnet haft så gott rykte i Jönköping ända fram till våra dagar. Läs mera om Gideon och hans syskon på den nyöppnade familjesidan.Så har Hem till byn dragit igång igen, det är den enda TV-serie som jag tar mig tid att titta på. Har man varit med från början så rör den en på något vis, man har åldrats i takt med både rollfigurer och skådespelare.
Då 1971 när Per kom hem med bananstocken på axeln så fanns det tre mjölkbönder i byn nu finns det ingen kvar.
Om jag ser mig omkring i grannbyarna kan jag konstatera att vi haft samma utveckling här. På den tiden fanns det i Rödja tre mjölkbönder nu ingen, i Törsbo två nu ingen, i Mållebo tre nu en, här i Långåsa fanns det två nu är jag ensam kvar.
Hade jag inte återvänt hem till byn så hade det inte funnits några mjölkekossor i våran ladugård heller.
På ett sätt hade det väl inte gjort så mycket men jag vet inte vad jag skulle ha gjort i stället, som hade gjort mitt liv bättre.
Mer är inte bättre hävdar Christer Sanne i en artikel i torsdagens DN (3/4), jag är beredd att hålla med.
Om DN haft den goda smaken att lägga ut denna artikel på sin hemsida så skulle dom fått en länk från min men härav blev nu intet.
"När Mattias kastat den hete stenen så börjar isen att ruttna och tjälen går inte djupare i jorden." Så sade man förr, och med detta menades att nu började man se slutet på vintern och det var dags att tänka på att avsluta skogskörning och andra typiska vintersysslor och börja blicka framåt, mot våren.
Även dagens bönder måste blicka framåt, mot våren, men först måste vi vända blicken tillbaka mot året som gick och upprätta årets självdeklaration. Mars månad har varit deklartionsmånad för oss småföretagare så länge jag kan minnas, men på senare år har vi fått mera pappersjobb.
Första april skall alla EU-blanketter vara inlämnade, det är en lunta som i år är tjock som en veckotidning. Får man någon dag då man kan ta sig lite ledigt från blanketter och andra bestyr kan man gå på auktion.
Mars är högsässong för bonnauktioner. Arrendekontrakten skrivs vanligen till den 14:e vilket gjort mars till "flyttmånad" och därmed till auktionsmånad.
Det lär väl bli en hel del auktioner framöver om Maggan får som hon vill i förhandligarna med EUs övriga jordbruksministrar. 30% skall mjölkpriset sänkas och för att klara det måste bönderna satsa på stora rationella besättningar, 2-300 kor per leveransplats kan vara lagom tycker hon.
I början av 50-talet hade vi nästan en kvarts miljon mjölkleverantörer här i landet, nu är bara en av tjugo kvar. Med Maggans storlek på besättningarna kan vi ytterligare reducera antalet med en faktor fem utan att minska produktionen.
På femtio år skulle då antalet leverantörer ha reducerats med 99%, en helt makalös stukturomvandlig.
Lilksom ordförande Maos "Stora språng" krävde sina offer måste även något offras vid Maggans "Sista språng".
Hemma igen efter några stormiga dagar i Göteborg. Jag har redan hunnit mjölka ett par gånger och varit en sväng åt skogen och huggit upp några vindfällda smågranar. Här har ju stormat även i Småland men Långåsa har klarat sig undan med blotta förskräckelsen, dom har haft ström hela tiden jag varit borta och inte är det så många granar som har lagt sig heller.
Filmfestivalen; I år hade den gode Dag valt ut lite knepigare filmer åt mig, men det var i alla fall en som var riktigt bra. "A Rather English Marriage" heter den och den tilltalade mig eftersom jag gillar filmer i lugnt tempo och med innehåll som rör en lite i hjärteroten. Utmärkta skådespelarprestationer utan att för den skull bli teater och en mycket god engelska.
Engelska av ett helt annat slag talades det i "Crush Proof" den utspelar sig, som så många andra bra filmer nuförtiden, i och omkring Dublin. Dublin är mycket farligare, fattigare och mera fucking än Åmål och så är även filmen. Jag kan tänka mig att Stina och hennes kompisar skulle gilla den, men för en medelålders pappa blir det lite väl mycket elände.
"Love Troika" förvaltar arvet efter "Jules et Jim" och blandar upp det med politisk kamp på liv och död. Inte dålig men anigen pretentiös, vilket inte är så ovanligt med franska filmer.
Vi såg två filmer där kameran glider in på ett utskänkningsställe och man får se vad som där utspelar sig. I den tyska "Frankfurt-millennium" under nyårskvällen 1999 och i den danska "Den blå monk" under ett flertal kvällar. Frankfurt lider klart av att vara avfilmad teater, Monken är mera film men musiken är bättre än filmen.
Den som vill fördriva tiden med en svart komedi kan se "Die Apotehkerin", den som har något annat för sig missar inget av bestående värde.
Varning för "Hålet" och "Molnet". Regn har vi haft nog av här hemma, det behöver man inte bege sig till Taipei eller Buenos Aires för att uppleva.
Till sist vill jag instämma med en av huvudpersonerna i den DDR-producerade indianfilmen "Die Söhne der Grossen Bärin"-Au, Ich habe gesprächt.
I dag kl 16:46 tändes årets första nymåne, nyårsnyet. Det skall bli tre sådana ny som nyårsnyet, så blir det kallt de närmaste veckorna så blir det en sen vår och vintern biter sig kvar ända in i april. Så sade man i varje fall förr i tiden.
Denhär tiden kallades då för "oxaveckorna" det kunde vara en besvärlig tid, det var ännu långt kvar till våren och man kanske började ana att det skulle bli svårt att få maten och fodret att räcka hela vintern ut.
Inte förrän till Kyndelsmäss (2:e feb) var det "halvforat" dvs då skulle man ha hälvften av fodret kvar för att djuren skulle klara sig till nästa betessäsong.
Nu är vi lyckligt lottade och behöver inte oroa oss för om maten skall ta slut, men det är inte fel att begrunda att denna oro inte liggre så långt borta, varken i tiden eller i rummet.
För mig ser det ut att gå bra med grovfodret i år och jag skall unna mig några dagars ledighet mitt i oxaveckorna.
Första veckan i februari är det Filmfestival i Göteborg och i år har min gode vän Dag bokat in 8 visningar tidag till torsdag. När bonden är i storstaden och kollar på konstiga filmer så kommer avbytarflickorna Gunilla och Carina och tar väl hand om kossorna.
Idag har vi varit på Kulturhuset i Nässjö på verninsage. Det är Estettreorna, Stinas klass, som ställer ut. Vi fick se konstföremål i skilda tekniker och även en inblick i hur dom jobbar fram sitt kunnande med händer och huvud.
Trettondagsafton, nytt år och dags att ställa julgranen lite åt sidan, även om det är en vecka kvar till Knut. Julfirandet brukar pågå länge här i Barkeryds socken men i år inträffar Julspelet i kyrkan, som är julens final, redan 9-10 dennes.
Tiden mellan Juledag och Trettondedag har mest bjudit på fukt och dimma denna gång och det bådar inte gott för det kommande året, om man får tro den gammla bondepraktikan. Juldagens väder säges förutspå vädret för det kommande året lite övergripande, medan de efterföljande tolv dagarna säges ge en mera detaljerad prognos för årets månader.
Här hos oss vekar det bara bli slutet av april och maj som blir hyggliga resten av året blir dåligt. Inte minst hötiden, nyårsafton och nyårsdagen, riktigt fuktigt och grått.
Nu har emellertid människans påverkan på klimatet gjort att de gammla vädertecknen allt mera sällan slår in varför man inte får ge upp hoppet, inget ont utan att det har något gott med sig.
Nyår firade vi på Långåsa kulle Gunilla och jag, och vi tänker även vaka ut detta, och in nästa, år där uppe, om vi får leva och ha hälsan.
Nästa nyår ska det ju firas alldeles exrta så därför tänkte vi slå upp Stinas armétält och ha utskänkning av varma dryker under årets sista timma, om det är årtusendets sista timma eller inte tycker jag är helt ointressant.
Man kan tända ett bål och man kan stå vid bronsåldersröset och känna att alla ens förfäder inte har slitit förgäves, för nu står jag här precis mitt i det synliga universum, och det gjorde förfäderna också, men dom visste inte att det skulle expandera för evigt.
Alla Ni som vill vara med vid detta ögonblick i tiden, hör av er.