Skriverier från år nollnoll!
Juldagsmorgon har glimmat över nu och stjärnhimmeln ersatts av en strålande sol. Solsken på juldagen bådar gott skördeväder för nästa års höskörd och ljuset gör att livsgnistan återvänder.Det har varit en lång mörk och blöt höst men förra helgen tog den slut och sedan dess har vi haft vinter. Här ligger lite pudersnö som lyser upp naturen men inte hindrar tjälen från att bita sig ner i marken, perfekt vinterväder, nu får vi hoppas att vintern blir lika stabil som hösten varit envis.
Vi har firat en traditionell jul om än under lite enklare former än vad som varit brukligt de senaste 15 åren här på Långåsa. Våra vänner från Stockholm kom ner till sitt Stubben i fredags och Stina kom från Glasgow i lördags och i gårkväll var vi sammlade alla i vårat kök.
I köket står julgranen. Årets gran har jag huggit i "Löda" så nu vet alla varifrån den kommer, eller?
Det är Kalle som klätt den och även fotat den med sin digitala julklappskamera.
I dagarna tre har vi firat farfars födelsedag. Det började med tårta redan på Andersdagen och fortsatte sedan med grannaskutt på fredagen som är den rätta födelsedagen. Lördag var vilodag inför släktmiddagen på söndagen.
Ingvar firades med tal och med presenter som kan hålla honom varm hela vintern, om vi nu får någon vinter i år.
Det känns som om det regnat varje dag sedan jag senast skrev, i vart fall har det inte varit många solstrålar på sin höjd ett par timmar i hela november. Detta till trots har Södra varit här och avverkat och lyckats få ut virket utan altför stora markskador.
Maskinföraren sa att det var en typisk försteskog och det stämmer bra det för enligt Ingvar så har hans mor Maria berättat att hon gått och räfsat hö på Nils-Andersaänga när hon var en liten flicka.
Jag har minnen från min barndom när jag gick där och letade efter kvigorna på sommaren och jag minns höstpromenader med svampkorg när mina barn var små gröna tomtar i bävernylonsoveraller.
Men nu är den borta och nästa vår skall vi plantera ny skog där som min farmor en gång räfsat ängshö.
Framemot nästa sekelskifte är det dags för skörd igen men någon försteskog blir det aldrig mer, om inte klimatförändringar gör att framtida inbyggare får ta fram lien och börja slå hö igen.
Så var vi hemma igen från årets semesterresa. Alla Ni som inte har fått något vykort får hålla till goda med denna vy över Dalwhinnie Distillery.
Dalwhinnie är det högst belägna distilleriet och när vi var där låg det redan lite snö på de omgivande bergen.
I tre dagar var vi ute och for i the Highlands . Det var första gången sedan 91 som vi var på bilsemester tillsammans alla fyra. Mycket vackert såg vi men det roligaste var ändå att få träffa Stina igen.
Vi kan även hälsa från den andra Långåsaflickan Annie som visade oss runt i Edinburgh.
På hemvägen fick vi se endel av det översvämmade England och då kändes det bra att vara en Highlander om inte skottsk så i alla fall smålänsk.
Idag är det Gusav Adolfsdagen, jag har inte fått någon bakelse men jag är klar med höstplöjningen.
Så har vi passerat höstens vattendelare älgjakten. Personligen är jag inte så aktiv i jakten men för Ingvar är det årets höjdpunkt. I år fick han skjuta en kalv i Sunneränga. Där är dom klara nu men här i Törsbolaget finns det en kalv kvar att fälla.För jordbruket betyder älgveckan att det är dags att stalla in kossorna och sedan är det hög tid att börja plöja.
I dag har jag plöjt på Trädgårdslyckan det gjorde jag 1959 också, kanske bara en enda fåra men i alla fall.
Det ser ut som om det var vallbrott då som nu och även om traktorn är större idag så är den av samma märke Ferguson. Föraren har också blivit större men jag tror att han kände sig större då, när han var 6 år och fick köra pappas traktor för första gången.
I morgon är det höstdagjämning och natten blir längre än dagen men vad gör det om dagarna är så fina som de varit den senaste veckan. Sol och torkeväder har det varit och jag har både tröskat och kunnat bärga halmen. Det vackra vädret skall fortsätta över helgen och in i nästa vecka så nu vill det till att suga åt sig varje liten solstråle och ladda batterierna inför vintermörkret.
Denna vecka har jag haft kossorna på östsidan av kullen så jag har kunnat se solen stiga över horisonten när jag hämtat dom på morgonen.
När dimmorna ligger över omgivningarna ser det ut som om solen skiner över en isbelagd sjö med skogsklädda öar som sticker upp.
Det är sådär hjärtknipande vackert och man känner sig priviligierad som får ha en sådan arbetsplats och inte mera bråttom än att man hinner se det.
I morgon börjar skolan, sommaren som inte ville börja går redan mot sitt slut.
Det blev ingen högsommar, det blev ingen hötid, det blev aldrig någon kvällssol på förstubron, det blev bara en lång väntan på något som aldrig kom igång men nu är förbi i alla fall.
Visst, endel hö kom in, många balar blev gjorda, väggar blev målade och ladugården skurad men den riktiga arbetsglädjen ville inte infinna sig.
Det är viktigt med arbetsglädje för som bonde är det den största glädje man har, i alla fall tidsmässigt.
Det är inte lika lätt att glädja sig åt det som inte har hänt även om det hade varit förfärligt om det hänt och det kanske var väldigt nära att det hände.
Kalle och jag blev inte överkörda av traktorn när den kom rullande nedför Markalyckan och brakade rakt in i en gran.
Gunilla och Kalle blev inte rammade av den vettvilling som kom körande rakt emot dom igår, och Stina var inte på fel ställe på Roskildefestivalen.
En annan sak som inte har blivit är fortsättningen på milleniemonumentet.
Jag har gjort vissa observationer och kunnat konstatera att soluret inte går riktigt rätt så till vida att det drar sig 20 minuter mellan december och juni.
Detta beror inte på att tiden är ur led utan på att vi inte lyckades få stolpen helt papallell med jordaxeln. Avvikelsen är nog inte större än ett par tre grader men ack så svår att korrigera.
Låt oss därför i första hand se stolpen som en vägvisare vars skugga pekar ut riktningen till olika byar i socknen.
Härmed uppmanas alla sockenbor som vill ha sin by markerad att leta upp en lämplig sten och forsla hit den, före höstdagjämningen!
Fruntimmersveckan är här, men det märks inte på vädret för det har varit samma pissväder ända sen midsommar och något högtryck har vi inte känt av på två månader nu.
1998 kom det sista höet in den 13 augusti, då trodde man att den höskörden skulle bli den värsta i mannaminne men vad gäller mognaden på gräset är vi redan lika sena nu och jag har fortfarande det mesta oskördat.
Även om det har regnat ofta så har det inte kommit så mycket som i Västernorrland och framför allt inga skyfall vilket gör att säden ser fin ut i år. Låt oss därför hoppas att vädret slår om till sjusovaredagen då får vi sju veckor vackert och slipper köra halm efter första snön i november som jag gjorde 98.
Denna dag kommer att gå till historien som dagen då bron öppnades och dagen efter den tragiska natten på Roskildefestivalen.Klockradion väckte mig som vanligt med nyheterna klockan fem. Åtta döda på rockfestival, igår var det femhundra i Indonesien men Roskilde, där är ju Stina.
Jag ringer hennes mobil, inget svar men så kommer hennes glada stämma, telefonsvararen. Jag ber henne ringa hem men rösten vill inte bära det känns som att tala till någon på andra sidan.
Halv sex, samma nyheter jag ringer igen men när ringsignalen ändrar ton och jag vet att nu kommer svararen så lägger jag på luren och går ut för att hämta korna.
Håll dig till dina rutiner Anders tänker jag, 9 999 av 10 000 har klarat sig, don´t worry men jag kunde inte be happy.
Så jobbar jag på som vanligt och tänker inte på att kossan med klövspaltsinflammation fick antibiotika igår. När jag fått igång disken går jag in för att kolla telefonsvararen hon har ringt och med lätta steg går jag ut och pumpar 750 liter mjölk i gödselrännan.
Jag har gått till Danmark! Förra helgen tog vi oss över sundet, från Lernacken till Peberholmen till fots och sedan vidare med buss genom tunneln till Kongens Nytorv. Hem tog vi flygbåten men det fanns dom som gick tillbaks också bl a Karin o Hasse från Mållebo och Inge och Anna från Hunseberg, jag får uttrycka min beundran för denna bedrift. Nu är bron stängd för fotgängare och kommer aldrig att öppnas igen, men en och annan rabiesräv kommer nog att smita över även framledes.
I Skåne höll dom på med höet så i år är dom inte så långt före oss vad gäller vallarnagrödorna. På hemvägen började det regna ungefär vid Alvesta.
Här hemma var det också ganska blött men till onsdagen hade det blåst av så mycket att jag kunde slå mera ensilage. Torsdag kväll kom Göran i Alarpoch började rulla balar men vid elvatiden blev vi avbutna av en störtskur. Fredag middag kunde vi fortsätta och nu har jag fått ihop 130 balar allt som allt.
I lördags slog jag lite gräs till hö fastän det varnades för regn till söndagen, men det kom inget och nu är även de första hölassen inne. Det är något speciellt med höet, även om det rent förnuftsmässigt är väl så viktigt med ensilageskörden så är det ändå höet som ligger bonnahjärtat närmast.
Söndagen var stora hemvändardagen här i familjen. På lördagen for Stina iväg till Hultsfred för att hämta hem sin bror från festivalen, de var hemma lagom till morgonmjölket på söndagen. Till kvällen kom så även Gunilla hem från sin vernissage på Öland, så till måndagen var vi samlade och kunde fira Stinas 20-årsdag.
Det har varit en innehållsrik vecka och hela tiden har jag haft hjälp av min franske praktikant. Han heter Hevré och kommer från Bretange. Han skall åka hem igen redan på söndag men det har varit roligt att ha honom här. Nedan syns han i samspråk med Ingvar, språkförbistring och hörselskada till trots.
Pingstafton och kvällen innan brovandringen. Vansinnigt och skönt att ta två dagars ledigt mitt i den brådaste skördetiden.
Två dagar av strålande torkväder har vi haft nu. Balarna vi rullade igår blev snudd på för torra trots att gräset var blött efter onsdagsdygnets regn när jag slog det på torsdagen.
Onsdagen var blöt och mörk men jag fick försöka glädja mig åt att jag blivit nominerad till Guldgrisen, tävlingen om bästa gårdssidan. Tack till Er som skickat in anmälningar och gå nu till ATL och kolla på gårdssidorna och rösta på den ni tycker bäst om!
Nu är det Svenska Flaggans dag, eller kväll, och det har börjat regna och regnat har det gjort från och till sedan den 19 maj och det känns som det räcker nu.
Det är dags att ta ensilget och då vill vi inte ha någon väta.
Fast det är heller inte roligt när SMHI lovar regn och det inget kommer. Det skulle ha regnat på söndagskvällen, men det kom inget, och det skulle ha regnat i natt men det kom inte förrän nu. Så nu har det gått tre dagar med uppehållsväder och inte har jag slått ett grässtrå, frustrerande. Enligt Polman skall det regna hela dagen i morgon med och nu får han säkert rätt!
Slut på bonnagnället, och fram med något roligt i stället!
Det är roligt att ha Stina hemma igen, hon hjälper mig med de dagliga sysslorna och så har jag bett henne dokumentera bondelivet med kameran.
Denna bild tog hon vid Ungdomsgården när vi flyttade kvigorna i förra veckan. Men det såg nog likadant ut för 50 år sedan. Eller för 150 år sedan fast på den tiden var nog djuren inte lika feta och granna och inte fanns det cementtegel, förresten så fanns där inga hus heller.
Frågan är hur det ser ut om 50 år, finns husen kvar, elstängslet, djuren?
Hur det går för husen vet väl Herren alena men skall djuren finnas kvar vill det nog till att det går bra för det nya gröna ARLA FOODS.
Den 17 april gick ARLA ihop med danska MD-Foods och från och med idag gör man allt för att synliggöra sin nya logtyp.
Man har lyckats, inte bara här på Långåsas hemsida, utan numera pryds även leverantör 40940s tjänstemoped av denna gröna oval med smörklick.
Äntligen har det kommit lite regn och äntligen har djuren fått komma ut.
Vi släppte ungdjuren för en vecka sedan, och kossorna fick komma ut igår.
Det är alltid roligt att släppa ut djuren, men särskilt i år när dom fått stå inne i sommarvärme och vänta på att jag skulle bli klar med vårbruk och stängsel till dom.
Kossorna fick även vänta på att husse skulle komma hem från Södras föreningsstämma, som alltid inträffar under denna bråda tid.
Äntligen skall Södra höja priset på massaved, och jag begav mig omgående ut för att hugga men det beror mer på granbarkborren än på massavedspriset.
Borren trivs i sol och värme men det gör inte de nysatta plantorna, idag har dom i alla fall fått sig ett par ordentliga skurar.
Regnet har gjort gott även på klövern som började hänga med bladen på lite torrare jordar. I Sunneränga i Flisby socken har dom redan tagit förstaskörden ensilage, det är extremt tidigt för att vara i dessa trakter.
Jag vill inte slå i maj men kommer värmen tillbaka måste vi nog ta lite ensilage före Pingst.
Detta var den kortaste vår jag upplevt, redan står Midsommarblomster i full blom.
Igår firade vi vår brölloppsdag med årets första grillkväll. På dagarna är det sommarvarmt men när solen försvinner runt knuten märker man att det trots allt bara är i början av maj. Värmen och solen driver på naturen något fruktansvärt. Om man tittar på träden ser det ut som om det gått en månad sedan i påskas men allt har kommit på två veckor. Häggen blommar och i trädgården står pionknopparna och sväller detta är inte naturligt!
Den forcerade våren jagar på oss bönder. Helst skulle man vårbruka,bygga stängsel, plantera skog, och släppa djuren samtidigt men det går inte. Man kan inte göra fem veckors arbete på två, som min granne i Broddarp uttryckte det.
Med enrakhet och med goda vänners hjälp har jag dock lyckats få klart veden, byggt hönsgård,haft en skogsdag, satt 2500 plantor och är nästan klar med vårbruket.
Ikväll har vi firat mor Inger som fyller år i morgon och så tänkte jag att jag måste skriva något på hemsidan och ursäkta mig för att den inte blivit uppdaterad på länge men man tvingas göra prioreteringar.
Bonnatidningen ATL har utlyst en tävling om landets bästa gårdssidor, och om någon av mina trogna läsare tycker att denna sida platsar där så går det bra att anmäla till:
Lena Persson, box 6044, 20011MalmöGlöm inte skriva vem Du är, bland dem som tipsat om vinnande sida lottas det ut en musmatta!
OBS före 21e maj
Så vill jag sluta som jag började, med ett förhoppningsfullt ungt par. Skillnaden är bara att detta kort är taget i år, inte för 18 år sedan, och i Thailand, inte i Göteborg.
Det är Nutcharat som var här hos oss hösten -94 som har gift sig. Hon bor och jobbar numera i Taiwan men vi hoppas att hon kan återvända till sitt hus i Nankai Thailand och sin nyäktade man så snart som möjligt.
Igår fick vi sommartid och på kvällen började det snöa!
Förra veckan var fin, soligt på dagarna men så kallt på nätterna att inte våren kom skenande i förtid. Det var nästan för varmt för att jobba i skogen men jag högg den sista veden och på lördagen började jag lite på vedbacken.
Så kom snön och alla koltrastarna hoppar vilsna omkring men farmor utfodrar dom med råmjölkspannkaka så dom kan lugnt stanna och vänta på att våren kommer tillbaka.
Själv har jag lämnat vedbacken och dragit mig in på kontoret. Det finns mycket att göra här såhär års, idag har jag lagt sista handen vid deklarationen och så har jag börjat med årets EU-blanketter.
Dom som inte vet hur en blockkarta ser ut kan få se en över Långåsa här nedan.
I år söker jag för 37,4 ha åker och beten fördelade på 38 jordbruksblok och 44 skiften.
Jordbruksblocken är gula med grön kant på kartan och varje block har en unik identitet definierad av en elvasiffrig beteckning t ex 6395-426-3447 som är blockidentiteten för det som vi kallar Flänga.
De första 4 siffrorna ger koordinater i nord sydlig riktning nästa 3 ger öst västliga koordinaten för rutan som blocket ligger i, de sista 4 siffrorna anger läget inom rutan för blockets tyngdpunkt. Tyngdpunkten är markerad med ett rött kors med de 4 sista siffrorna ovanför, detta tal kallas även för blocknummer.
Varje block kan utgöra ett eller flera skiften.Varje skifte skall ha en skiftesbeteckning bestående av blockets ordningsnummer och en skiftesbokstav.
Ordningsnummret fås ur Förteckning över jordbruksblock bokstaven får man hitta på själv, förutsatt att man hittar på i alfabetisk ordning.
Flänga har skiftesbeteckning 4A denna skall den sökande skriva in på kartan.
Jag skannade kartan innan jag skrev in skiftesbeteckningarna för sedan blir den helt oläslig.
Blockkartor har vi haft i tre år nu och varje år skall vi betala en kartavgift för dom, detta trots att de till största del bygger på de kartor som bönderna själva bekostade för att kunna söka EU-stöd åren 95-97.
Detta om kartan, sedan skall alla skiftesbeteckningar in på varsin rad i SAM-blanketten som har 28 kollumner som skall fyllas i eller kryssas för, men det tar vi nästa år.
Vasaloppssöndagen blev en mycket vacker dag i år. Redan när jag gick ut till ladugården hade det börjat ljusna och det berodde inte på att jag var sen utan på snön, det klara vädret och att våren är på väg.
På förmiddagen tog vi en termos med oss och gick ner till Törsbsjön och fikade. I lä av militärvagnen var det riktigt skönt att sitta och lyssna på talgoxarna och sola näsan.
Andra tecken på att våren nalkas är de skrikande hankatterna och att det är dags att gå på bonnaauktioner.
Vinterns skogsarbete börjar gå mot sitt slut. Efter den 15:e mars får man inte anmäla någon massaved om den skall kallas för vinteravverkad. Även massaveden är numera en färskvara med bästföredatum och som bör lagras i kylskåp.
Jag skulle ha haft ledigt från mjölket ett par dar nu men Carina har fått halsfluss så det blir att häng i som vanligt. Det är många som är krassliga nu, man får hoppas man klarar sig.
Skidlöparna kan vinna segrar i fäders spår men frågan är om vi bönder kan det, det kanske är dags för ett spårbyte.
Det hjälper inte att man springer så mycket man kan tiden löper ifrån en i alla fall.
I morgon är det fullmåne igen och det är fyra veckor sedan jag senast skrev något här på hemsidan, jag tror jag får sänka min ambition lite men i alla fall försöka hålla jämn takt med månen och förnya den var fjärde vecka.
Två veckor av nyårsnyet har gått. Den första extremt mild och även den andra mild, så det börjar luta åt en tidig vår.
Mildvädret började redan när vi var i Stockholm men där blåser det ju alltid från Bottenhavet så vi frös ändå. På lördagen dansade vi Tango på tre ställen, men sedan hade vi ont i ryggen både Gunilla och jag.
När jag kom till Filmfestivalen i Göteborg fick jag gå till Dags chiropraktor två gånger för att orka sitta och kolla på tolv långfilmer. Den film man minns såhär efteråt är den israeliska Kadosh, den kommer nog inte till Nässjö och tyvärr inte på TV heller.
Fast man skall aldrig säga aldrig för vem kunda ana att Spencer Davis Group skulle spela på Hotell Högland. Det gjorde dom, i lördags, 35 år försent och utan Stevie Winwood, men i alla fall.
Det ger mig en viss förtröstan inför framtiden när man hör att även herrar som passerat 50 kan hålla takten och vråla I´m a man.
Det tog Microsoft fyra år att få fram sin pryl, Kalle fixade sin på ett par veckor.
Igår när jag gick ut till ladugården såg jag en glödande apelsin på den gnistrande stjärnhimmelen.
Idag var där ingen stjänhimmel alls bara mjölkiga skyar med en kallvit strålkastare .
Fullmånen är föränderlig men alltid lika förtrollande och lockande.
Januarimånen har kommit med bättre väder och den senaste veckan har vi haft väldigt fina solnedgångar, sådana som man bara ser såhär års när ljuset börjar återvända.
I år ska det bli 13 nymånar därför är det första nyet ett trängeny, och vi får vänta på nyårsnyet ända till den 5:e februari. Nyårsnyet bestämmer vädret för hela vintern och våren då det säges att det skall bli tre sådana ny som nyårsnyet.
Det är härligt att jobba i skogen när det är såhär fint väder. Vi är nu klara med alla vindfällda träd och jag är tillbaka i ungskogsgallringen som jag påbörjade i november. Nu skall det bli "skogsarbete" även kvällstid då det är omstart av våra studecirklar Grönare Skog nu på måndag.
I februari drar föreningslivet igång på allvar med alla årsmöten men innan dess ska vi på en tangoresa till Stockholm och jag skall få mig några dagar på filmfestivalen.
Jag återkommer med semesterrapport när vi kommit in på nyårsnyet.
Som avslutning bjuder jag på en dagsvers som Gunilla satt och skrev på när jag kom in från ladugården i morse.
00-01-22 Morgondragningen
Över mina nyvakna ögon
ritas en silvervit tunn diagonal
som nyspunnen spindeltråd
ligger den där och utlovar
en bättre dag
och här finner jag mej
inte sitter jag på morgonplanet
sträckan Stockholm-Köpenhamn
men jag får se dess teckning
gradvis luckras upp till en remsa
av riven syntetisk vadd
utmed gärdesranden en bit längre bort
en hel höst har de ruvat där
lett uppmuntrande var gång jag passerat
dessa uppsvällda mjölktänder
kvarglömda efter sommarens fest
nu ett radband av snöbollar
uppträdda av någon skämtsam jätte
fast snart naggat dag för dag
av bondens balaspjut
somliga säjer miljöförstöring
men jag kan i hemlighet
stilla glädja mej åt de där
spåren för ögat
när de lockar mej en liten bit framåt
denna korta januariförmiddag
Nu är det Trettondedagen helgerna är slut, det känns bra. I kväll har det regnat rejält och jag hoppas att all snö och is går bort innan det blir vinter igen.
Men vintern är välkommen tillbaka, lagom kall och med lite snö.
Jag tror att vi är många som behöver ett par vita veckor.
