Skriverier anno 2001
Det är dan före dopparedagen och det är dags att knyta till säcken om 2001. Den största klappen i årets julklappssäck är festen vi hade på rännet i somras.
Klicka på bilden ovan och Ni kommer att få höra en irländsk reel. För att det skall fungera måste man ha ett speciellt tillägg till sin webläsare. Tillägget heter fantasi och det kan inte laddas ner på nätet eftersom det inte skall installeras på hårddisken utan i betraktarens sinne.
Idag har vi 10 grader kallt och strålande sol. Det ser ut som om vi skulle få en julkortsjul här i Långåsa. Vi tjuvstartade julfirandet redan i gårkväll med en liten "julafton" bara för Stina. I kväll tar hon tåget till Berlin för att fira jul och nyår tillsammans med sin skotte.
Jag hoppas och tror att dom får det fint där, och jag önskar att alla mina läsare en riktigt God Helg.
I morgon börjar älgjakten och idag är första dagen som kossorna inte får gå ut på bete.Så även denna granna kviga, som nu blivit en duktig kossa, hon får stå inne och drömma om utsikten från Långåsakulle tills det blir sommar igen.
Det regnade på Bartolomeidagen och därmed var det slut på det vackra sommarvädret för i år. Jag tröskade havren de sista dagarna i augusti men sedan regnade det i tre veckor så kornet blev inte skördat förrän sista veckan i september och då hade det redan börjat gro i axen.
Visst, det är trist men för oss är det ändå bara en fråga om ekonomi, inte om bröd på bordet eller inte, som det var för våra förfäder. För många människor runt om i världen är det fortfarande livsnödvändigt att lyckas med spannmålsskörden.
Denna koppling mellan liv och spannmål har satt sig i generna hos många bönder och gör att de far hemskt illa av att se skörden förfaras.
I år fick vi allt en riktig sommar i alla fall men på fredag är det Bartolomeus och då börjar hösten.
Höskörden gick som en dans och när värmeböljan i början av juli var som värst var vi ute och kryssade med Westkust. Det var sju femtioåringar från Halmstad som fått med ett femtital gäster ut på detta seglaräventyr. Vi fick ett par oförglömmliga dagar tillsammans fyllda av sol, bad, sång och festiviteter.
Tiden efter höskörden ägnas vanligen åt byggnadsunderhåll här i Långåsa. Så även i år då vi målat 33 fönsterbågar Kalle och jag samt byggt ett skärmtak på 50 kvadrat bakom ladugården. Under det nya taket står nu den gammla tröskan och väntar på att säden skall mogna.
Jag har faktiskt redan provkört den på lite sexradskorn som brådmognat i värmen. Någon andraskörd på vallarna blev det inte i år pga torkan så i år får man se till att hushålla med det goda höet.
Årets Huppigupp, resa mot okänt mål med Sussie och Ulv, gick i österled till trakterna av Mariannelund där vi bl a fick känna på Runkesten.
I morgon bitti åker jag på ännu en minisemester, denna gång i västerled till Tråvad och Sotenäset.
Så var det gjort, jag har fått kröna Gunilla som femtioåring och vi har alla fått fira henne.Min hustru och jag vill tacka alla glada gäster som var med och gjorde denna fest till ett oförglömmligt minne för oss.
Under hundra år har många skratt klingat under taket på Långåsa ränne men aldrig tidigare har så många haft så roligt på en gång.
Gunilla vill även framföra ett tack till alla som uppvaktat henne men som, av olika anledningar, inte kunde vara med på rännet.
Som en liten service till er som inte var här, och även till er som var här men kanske inte kunde uppfatta allt det fina i kråksången, finns här texten till sången som jag framförde till Gunilla.
Vackert väder är viktigt för en lyckad fest men än mera viktigt för en lyckad vallskörd. I år har vädrets makter stått oss bi, förstaskörden av ensilage är klar, den gav 130 rundbalar.
Sedan festarrangemangen avlägsnats från rännet har vi fått in 25 lass hö där, resten av höskörden ligger och väntar på det torkeväder som skall komma i början av veckan.
Det är nu slut på veckoräkningen och den 5:e inträffar Gammla midsommar. Då börjar det märkas att vi har årets ljusaste dagar bakom oss, och ljusast av dem alla var torsdagen den 21:e!
När dom kom ut från kyrkan sken solen och vinden tog i precis som idag men det lär ha varit något varmare.
Väl hemma i Långåsa igen var här smyckat med brudgranar och med björkar från porten och in till glasverandan.
Sol, vind och värme har sedan satt sin prägel på hela deras äktenskap, och kanske är det därför som de valt att fira sin
guldbröllopsdag på Öland, solen och vindarnas ö.
Inger och Ingvar tillönskas en fin bröllopsdag och ett fortsatt varmt äktenskap.
Idag är det Wilhelm och då börjar veckoräkningen. Det är 13 veckor till gammla midsommar och detta skall vara bondens brådaste tid.
Jag tycker att numera är all tid bråd, även vintern. Det fina vintervädret som vi hade när jag skrev senast höll i sig ytterligare ett par veckor och jag beslutade mig för att göra en naturvårdshuggning.
På Långåsa har vi certifierat vårt skogsbruk enligt PEFC vilket bl.a innebär att vissa områden skall skötas med naturvård som huvudsyfte. I det aktuella beståndet, som omsluter ett myrimpediment, innebar naturvårdhuggningen en hård gallring med syfte att skapa grövre tallar och mera död ved. Beståndet skall nu lämnas för fri utvecking.
Endel av virket lämnade aldrig mossen utan det fick några fiskeintressersde grabbar från Äng ta hand om. De släpade fram det till Långåsagölen där nu ett timmrat vindskydd börjar ta form.
Till den 15e mars var vi klara med årets avverkningar sedan har jag ägnat mig åt deklarationen, EU-blanketterna och åt att klyva ved. Vi är nästan klara med veden men nu har det blåst ner några nya granar så när Kalle kommer hem i nästa vecka får vi ge oss ut och hugga upp vindfällen.
Vinter härlig snöfri vinter har vi haft nu ända sedan jag kom hem från filmfestvalen i slutet av januari. Första helgen i februari var det minus 20 och sedan ösregn på torsdagen men det var bara för en enda dag.Trots en del tvära kast har vi fått tjäle i mossarna och jag har kunnat hugga sådant som varit oåtkomligt i flera år. Ett par dagar hade jag hjälp av skogshuggare från Farmartjänst. Det var "gammaldags" huggare med motorsåg sådana ser man numera sällan sedan maskinerna tagit över i skogen
Sen så blev det sportlov och Kalle kom hem och fick känna på motorsågen han också. Att snubbla omkring i rishögarna med en motorsåg på magen är en form av motion som gör gott för hela kroppen. Det tycker även Gustav Glader som är här denna vecka för att introduceras i skogshuggandets ädla konst.
Nu är det inte bara vi i Sverige som firar vinterlov det gör man även i Frankrike. Eftersom fransmännen gärna vill göra allt rejält så har dom två veckors lov och då passade Axel på att åka till Sverige med sina pojkar Mattias och Emil.
Inte hade vi någon snö att leka i men att kunna gå på en sjö var nog så exotiskt för ett par killar från en trakt där lite is på vattenpölarna är en raritet.
Får jag presentera årets förstfödda, en pigg Herefordkviga. Hon kom på trettondedagen och vägde nog 35-40 kg.Numera föds det bara kalvar som har en tjur av köttras till fader här i Långåsa. Detta kommer sig av förra årets nyårslöfte då jag offentliggjorde att mjölkproduktionen skall avvecklas innan jag fyller femtio.
Nu är det ett par år kvar till dess men en större förändring som redan har inträffat är att Kalle har skaffat sig ett boende utanför föräldrahemmet. Han har skaffat ett rum i stan och enligt vad jag hört lär ett bildreportage vara på gång på hans hemsida.
Stina åkte "hem" till Glasgow redan före trettonhelgen så nu är det tyst i vårt lilla hus, men nu stundar å andra sidan tider med mycket aktiviteter utanför hemmet.
