Skriverier anno 2002
Juldagen, som är julens höjdpunkt men samtidigt lite dagen efter.
Idag kan man ta det lugnt och slappa lite, det ingår i jultraditionen här i Långåsa. På julafton var jag i Barkeryds kyrka på julbön och sedan när man kommer hem så är det dags för julbord. Iår var alla stamgästerna med vilket innebär att vi var tio personer runt köksbordet, Inger och Ingvar, Sussane och Ulv, Viktor, Jonas, Stina, Kalle och så Gunilla och jag.
Som traditionen bjuder så inleds det hela med hornmusik av familjen Saxing/Nordquist innan vi griper oss jultaffeln an.
Sedan byter vi lite klappar med Stubbafolket innan de åker hem till sitt och jag går ut för att mjölka kossorna.
Detta med att sköta djuren har ju varit en integrerad del av julfirandet i alla år, jag undrar hur det skall gå nästa år,
kan man fira jul utan kossor?
Jag vill säga tack för i år till alla gammla och nya vänner som tittat in på Långåsas hemsida.
Vill ni se de lustige nissarna Mattis & Stein så klicka här.
GOTT NYTT ÅR!
Det är tredje advent vi har haft två veckor av typisk decembervinter. Rekordhögt lufttryck, mycket dis och dimma, temperaturen har legat runt fem minusgrader, några centimeter snö men bara en enda dag av solsken. Tack vare snön har det varit ljust ändå även om molnen gått lågt och dagarna varit korta.Stina och Matt har fått den vinter de önskade sig och de har fått tillfälle att pröva på livet på landet. De har ystat och bakat ostkakor och Matt har hjälpt mig med att plocka ihop massaved och han har även fått pröva på motorsågen och timmerkranen.
Var eller varannan dag får jag hämta hem en rundbale med ensilage till kossorna, och en frostig morgon när jag välte omkull en bale fick jag denna hälsning från Harald som var här och hjälpte mig i sommras. Han hade fått som uppgift att måla stora ögon på balarna för att skrämma bort fåglarna och han hade då passat på att måla dit "Liebe Grüsse" på ett undanskymt ställe. Det var en glad överraskning Ich danke vielmals.
Nu är det en dryg vecka kvar till jul men här ser redan ut som på ett julakort, massor av rimfrost som tynger träden men vackert är det. Man får passa på att njuta för till julafton ska det slaska, enligt Andersadagen.
I morgon är det Andersadagen då får vi se om det slaskar eller braskar. Just nu har vi ett par minusgrader och lika många centimeter snö. Som synes var det ingen snö igår när avverkningsmaskinen var här.
De körde tre arbetsskift och fick ner fyrahundra kubikmeter, men det var fyra granar som var så stora att maskinen inte rådde på dom. Då fick jag rycka ut med motorsågen, den sista står i ensamt majestät på bilden nedan. Det är allt bra mäktigt när så stora trän åker i backen och det kan inte hjälpas utan att man känner sig lite macho.
Nu vill jag helst inte ha någon snö för då blir det halt och besvärligt att köra ut virket. Blir det mycket snö så blir det svårt att se alla massabitarna och det är så retligt när man hittar dom långt framåt våren.
Stina skall komma hem på söndag och hon vill ha snö för hon vill visa Matt hur fint det kan vara här i Långåsa på vintern. Jag får väl skicka ut dom båda två att leta massaved i snön så kanske hon ändrar mening om hur mysigt det kan vara med snö.
Batte fick allt rätt iår också. Nu är det en vecka snart sedan Mickelsmäss men det är fortfarande soligt och varmt, vi hade 15 grader på eftermiddagen här i Långåsa idag.
Hela september har varit vacker och torr, tänk vilken skillnad mot förra året. Visserligen har vi tung jord i Långåsa men på sina ställen har gräset gulnat och det beror nog mer på torkan än på årstiden. Det växte grönt och grannt fram till valet ungefär men sedan var det som om det tappade sugen.
Nu när det inte växer mera är det dags för kossorna att gå in för året. Dom som har kalvat nu i höst står redan inne sedan en dryg vecka, och de andra stallar jag in i morgon för då skall det bli regn enligt SMHI.
Igår var det Bartolomeus och vädret var vackert, som det varit hela augusti månad. Sådan som Batte är skall perioden fram till Mickelsmäss bli. Ifjol var det skurar av regn och duggregn hela denna märkesdag och sen så fick vi tre veckor av nästan kontinuerligt regnande i september.
Iår kan vi följaktigen vänta oss en vacker september. Normalt sett är det denna tid som är skördetid för oss här på höglandet men iår är de flesta redan klara. Jag tröskade det sista för en vecka sedan och halmen kom i i torsdags.
Trots att det varit så varmt och vackert är det fortfarande grönt och frodigt ute i markerna. Vi har nämligen fått några rejäla åskeskurar och så har det varit fuktig luft som givit rikligt med dagg. Det är bara björkarna som ser lite torra ut medan gräset växer så det knakar. Kossorna har inte en chans att sätta i sig all vallåterväxt, de har fullt upp med att bara trampa ner den.
Idag firar fransmännen sin nationaldag , men här i Långåsa firar vi mest att höet äntligen har kommit in.
Den sommarvärme som kom i mitten av maj tog slut samtidigt som skolorna slutade och det var tid att börja skörda ensilage. Det blev varannandagsväder fram till midsommar och vi rullade balar i två omgångar.
Efter midsommar var det hög tid att slå höet men då började det regna och det fortsatte mer eller mindre varje dag i två veckors tid. När så värmen kom i tisdags blev det fart, och på onsdagen tog vi in 26 lass hö, så många vet jag aldrig att vi tagit in på en och samma dag förut.
På torsdagen var det klart och på fredagen hade vi den traditionella grillfesten nere vid Törsbosjön.
Ja så kan man börja tänka på något annat än hur vädret skall bli imorgon och kanske till och med ta sig tid till att njuta av den svenska högsommaren.
Annandag pingst och det snöar från körsbärsträden. På Helig torsdag var det ännu vår men nu är allt löv ute, förutom askarna, vallarna lyser gula av maskrosor och syrenen kommer att blomma vilken dag som helst.
För oss börjar sommartiden när kossorna får vara ute på bete. Vi släppte dom i onsdags och sedan natten till pingstafton får dom vara ute även på nätterna. Mina kossor gillar inte att vara installade på natten och ute dagtid, då skriker dom och klagar på mig. Nej ska dom vara ute så ska det vara på heltid och det gör ingenting om det är lite frost i gräset på morgonen.
Pingsten är tidig i år men minst lika sommrig som vanligt, vilket innebär att det kanske bara är ett par veckor kvar till första skörden av ensilage.
Varje år ser man fram mot vallskörden med glädje och förväntan. På senare år har dock dessa positiva känslor blandats upp med en viss bävan och ångest inför dåligt väder och annat som man inte kan råda över.
Med tanke på detta känns det skönt att det är sista året iår som jag står för skörden här i Långåsa, men naturligtvis är det lite vemodigt också.
Sköna maj är här och hon hälsades välkommen på Långåsa Kulle så som traditionen bjuder med fackeltåg, brasa, körsång och tal. Den stora skillnaden för mig var att iår hade jag fått äran att stå bakom mikrofonen, inte bland åhörarna.
Ni som av någon anledning inte kunde höra vad jag sa kan få en kopia av lappen som jag håller i handen genom att klicka här.
Sköna maj har redan blivit gröna maj, våren är tidig i år. Jag var klar med vårsådden den 22:e och nu står kornet redan radrätt. Nässelsoppans tid är förbi, nu är kirskålen hög och Ingvar har börjat provköra gräsklipparen.
Lövet håller på att spricka ut och får vi värmen tillbaka så kommer nog körsbärsblommorna också.
I veckan som gick har vi planterat 2000 granplantor och det finns plats för nästan lika många till på hygget men det får nog vänta tills vi har släppt ut ungdjuren. Det börjar bli varmt i ladugården så veckan som kommer får jag ägna åt att sätta upp stängsel så att de får komma ut snarast möjligt.
Samlingsutställningen är i Nässjö på vårt omdanade Kulturhus.
Gunilla visar sitt måleri på Pinnen, hon hälsar alla
hjärtligt välkomna!
Påskafton igen, och i år en vårlig sådan. Koltrasten kom på palmsöndagen, hackspetten trummar på torrgrenar och blåsipporna lyser bland fjolårslövet.
Idag har jag bultat klövervallar, vilket brukar vara det första man gör på vårbruket. Solen har lyst från klarblå himmel och jag har kunnat blicka ut över nejden och konstaterat att det är en väldigt vacker del av vår jord som man är satt att förvalta.
Förra veckan var vi ute för att fira vårdagjämningen Gunilla och jag. I år gick färden till Skåne, och efter en mödosam klättring nedför Kullabergs branter nådde vi det lilla landet Ladonien.
Gunilla hade varit där förut men inte jag fastän jag är medborgare. Det är nämligen så att alla Ladoniens medborgare lever i exil och de enda fasta inbyggarna är Nimis, Arx och så den lille Omfalos. Den senare var inte lätt att hitta, han var inte mer än en tvärhand hög.
Var det den isande vinden från Skälderviken som fått Omfalos att krympa?
Om Ladonien är ett litet land i den fysiska verkligheten så är det desto större i den virtuella. Besök Ladonien på nätet, inte behöver man klättra det är bra att klicka!
Tveka inte om att ansöka om medborgarskap.
Sverige tillåter numera att man har dubbla medborgarskap!
Årets faredag bjöd på en strålande vårsol och här i Långåsa har vi börjat så smått med årsveden. Kapning och klyvning av spisveden går i ett enda moment numera tack vare Nymans eminenta vedmaskin.
Även förra veckan bjöd på några vackra dagar och då tog jag med mig kameran till skogen för att dokumentera vad jag gjorde där.
Det har nog gått en timma mellan bilderna men kan Ni se att det har hänt något mer än att solen har sjunkit lite?
Hoppas det! För uppskattningsvis 70% av stammarna är borta på den högra bilden. Detta bestånd är ett exempel på hur det kan se ut när röjningen blivit eftersatt, och tyvärr är jag inte ensam om att ha sådan skog, det håller på att växa upp ett berg av röjningsarbete i hela landet.
Men bättre sent än aldrig, ut och röj!
För dom som inte kan eller vill vara ute och röja kan jag ge ett surftips, titta in på DNs ledarsida och klicka på Annika Åhnberg så kan Ni få läsa ett par tänkvärda artiklar om jordbrukspolitiken.
Jag fortsätter att skriva om mina sysslingar. Denna gång gäller det Bengt Novik och hans Susanne.
De har haft en liten på gång och Bengt har hållit oss informerade om hur graviditeten har framskridit via e-mejl.
Natten till den 8:e kl 2:12 kunde han ta emot ett välskapt gossebarn. Den lille vägde 3.550g och var 51cm lång.
Vi tillönskar de nyblivna förädrarna och det lilla barnet allt gott!
Senast jag skrev var det trettondedag, och förutom i fredags har vi inte sett en solstråle sedan dess. Människan behöver ljus för att må bra och tre veckor av gråväder är rent deprimerande.
Som tur är har jag haft Göteborg Filmfestival som ljuset i tunneln och i morgon bär det av dit.
För min del börjar festivalen 13:30 på Draken med How Harry Became a Tree. Jag har valt den för att jag gillar Colm Meaney, känd som den Elvisdiggande pappan i The Commitments, samt från filmer som The Snapper och The Van. Elva filmer på tre dygn ska vi hinna med, Dag och jag, så det blir nog inte så mycket dagljus nästa vecka heller.
Till sist lite familjeskvaller. Sverige har fått en ny miljöminister, hennes morfar hette Karl och var född i Vireda by.
Såhär blått var det i Långåsa idag på förmiddagen.
I år blev det allt en vintrig jul. Vi hade snöoväder på juldagen och riktigt kallt efter det. Nyårsnatten var det fullmåne, 17 grader kallt och gnistrande rimfrost. Tillsammans med goda grannar firade vi det nya året på Kullen.
Det kalla vädret är bra för skogsarbete och alla helgdagar till trots har jag kommit igång att hugga lite i en mösakant. Kalle har varit mig behjälplig och Ingvar sköter utkörningen av virket. Det är roligt när man kan jobba tillsammans, tre generationer.
Men nu är Kalle tillbaka i Nässjö för att börja skolan igen och även Stina är tillbaks. Hon kom från Berlin i fredags och fortsatte till Öland idag. Det är hennes Volvo som poserar framför de hamlade askarna på bilden. Först ville den inte starta men efter lite övertalning gick den igång och drog iväg, om än med klagande fläktrem.
Nu är dom emellertid lyckligt nere och vi kan alla sova gott om natten.
