Skriverier från 2007
Veboa
Bohuset
Brygghuset
UngdomsgårdenJuladagen går mot sitt slut och jag vill passa på att säga God Jul till alla som brukar titta in på Långåsas hemsida. Jag brukar ju intre tynga ner sidan med flera stora bilder men nu var jag bara tvungen för vi har ju haft en sådan fantastisk rimfrost här.
Vädret har varit gynsamt för tillväxt av iskristaller i en hel vecka, och dan före dopparedan var det som allra mest. Vi höll på med julstöket hela dagen men tog oss ialla fall tid att gå ut och uppleva vintern när den är som bäst. Det var gråväder hela dagen men så bröt solen igenom några minuter och då passade Stina på att gå ut och knäppa lite kort. Hon är ju utbildad fotograf och vet att ljuset betyder allt för hur en bild ska bli. Bilden från Ungdomsgården tog jag någon halvtimma senare när molnen dragit sitt gråa täcke över oss igen.
Stina och Kalle kom hem hit i lördags. Kalle åkte tillbaka till Skövde på julaftons kväll men Stina stannar till på fredag. Vi firade traditionell jul med Inger och Ingvar men utan några fler gäster vid julbordet i år.
Det var väldigt stillsamt och fint, och hade vi fått behålla rimfrosten så hade varit en riktig sagojul men så blev det inte. När vi åkte till kyrkan för julbön på förmiddagen så rasade det från träden, och när vi kom ut ur kyrkporten så var skogen helt ren igen. Många små björkar som stått nedböjda kunde räta på sig igen men några hade fått toppen knäckt och det låg mycket smågrenar under träden.
Idag har det knappt dagats, vi har inte sett en tillstymmelse till minsta lilla solstråle. Sol på Juldagen är ett bra tecken inför kommande årets höskörd men det enda den har lyst med idag så är det sin frånvaro.
Detta till trots så måste vi ha förtröstan inför det år som kommer och jag vill önska alla ett Gott Nytt År!
Äntligen - en tonårsdröm har gått i uppfyllelse, att få bli omslagspojke.Det finns inget som går upp emot " the thrill that will get you, when you get your picture, on the cover of the Rolling Stone" i varje fall om man får tro Dr Hook and the Medicine Show.
Nu blev det inte "Rolling Stone Magazine" men det får väl duga med "Vi Skogsägare" den går ju ialla fall ut i 98 000 ex.
När man passerat 54 så är det bara att acceptera att man aldrig blev någon rockstjärna. Lucy Jordan insåg redan vid 37 års ålder att hon aldrig skulle få åka sportbil genom Paris med den varma vinden i sitt hår.
Bilden togs den 5 november av Pär Fornling. Nu i veckan kom pappertidningen och någon artikel ligger redan ute på tidningens hemsida, med tiden kommer hela nummer 6-2007 att hamna där. Klicka på bilden så kommer du till hemsidan och kan läsa om vad händer med skogen när vägar och ledningar breder ut sig över landskapet.
Jag har varit dålig på att rapportera vad som hänt här under hösten men tiden har bara runnit iväg och nu är det snart jul.
Stina och Kalle ska komma hem hit på lördag. Kalle stannar till julafton och Stina en hel vecka. Det ska bli roligt att få träffa dom några dagar, och vi får försöka fira jul utan medverkan av Stubbafolket.
Under andra halvan av 1800-talt emigrerade hundratals Barkerydsbor till Texas. Historien om Sven Magnus Svensson och hans broder Johan i Långåsa kan man läsa om hos Nässjöbygdens Genealogiska Förening.
På den tiden var det ett väldigt stort steg att ge sig av och bosätta sig i ett annat land. Idag har vi helt andra möjligheter att kommunicera med varandra över hela jorden men nog kan det kännas i ett modershjärta när dottern och svärsonen ger sig av.
Stina och Matt är framme i Skottland nu, de har varit hos hans föräldrar, Sam och Joanna, några dagar. Ikväll ska de bege sig in till Glasgow för att söka sig en bostad. Allt de äger och har finns inpackat i skåpbilen, den får stanna kvar i Fountaihall tills de hittat en bostad, sen ska den säljas.
Visst låter det härligt att kunna packa med sig allt och bara dra, det är den frihet som hör ungdomen till. Sen är frågan var gränsen går mellan frihet och rotlöhet. Jag har ju också stuckit iväg från Långåsa, men med vissheten om att det finns kvar och det är här som rötterna finns.
Stina har ordnat till en liten gästvåning i stora huset som de kan återvända till om längtan till de Småländska rötterna skulle bli för stark.
Farbror Sven hade en garderob på tredje våningen i det huset ända tills vi flyttade hit i mitten på åttiotalet. Då flyttade han ut sina sista grejor men inte längre än till sin nyuppförda skogshuggarkoja i Högåsahagen. Säg inte utan att det är viktigt med rötter och de växer sig starka här i Långåsa.
Stina är inte den enda dottern av Långåsa som bosatt sig i Skottland. Annie Nyander har lägenhet i Edinburgh och hela världen som arbetsfält.
Vad är det som gör att de hamnar i Skottland, flickorna?
Nu är den slut, sommaren som aldrig riktigt började. Det kanske ser somrigt ut på bilden ovan men det är mera höstligt än det ser ut. Det har inte varit rätt år att måla hus men nu har jag ialla fall lyckats få klart den gavel som såg riktigt trist ut innan. Det slog mig när jag tog denna bilden att jag borde tagit en på hur det såg ut före också men sånt kommer man ju ofta på i efterskott.Förra fredagen var det Batte och på lördagen var det hög och klar höstluft och jag kunde måla allt det vita en andra gång. På måndagen när jag skulle göra klart det röda så var det så kallt och blåsigt att jag måste ha öronlappamössa för att kunna vara på ställningen.
Är det inte en fin ställning med eget trapphus och allting, dessutom är den nästan lagligt uppsatt! Det krävs mycket för att uppfylla arbetsmiljöverkets alla föreskrifter. Förra gången jag målade gaveln var 1999, året då Fabien var här, då byggde vi ställning själva men det får man inte göra nu, inte om någon annan än bara jag sjäv ska gå upp på den. Kalle var ju hemma och hjölpte mig skrapa lite, och till och med Ingvar har varit uppe och strukit lite rödfärg. När man har 82-åringar som vill hjälpa till är det bra med trapphus på ställningen. Tack snälla arbetsmiljöverket för att ni tänker på allt!
Jo hösten är här med allt vad det innebär av kulturaktiviteter och dylikt. Gunilla har två utställningar på gång, en på Konstgrafikerna i Jönköping, och på Pinnen ska det bli vernissage nästa lördag den 8 sept. Den 17 sept börjar Sunrise för terminen och hela programmet finns på www.sunrisemusic.se
Framåt slutet på månaden drar det ihop sig till spelning med gamla rockbandet igen. Denna gången är det bara rep, inget gig. Det verkar vara svårt att få till spelningar och ska det ta trettio år mellan vare så lär det nog aldrig bli någon mer!
Denna helgen var det "ätaruntfest" i Äng med omnejd, det var ett mycket lyckat evenemang och jag kan vittna om att Grupptrycket fortfarende har några trogna fans bland Ängaborna. Lite kusligt att se, dock, att Gunilla och jag var äldst bland 100 deltagare!
Första juli och hela juni har passerat sen jag senast skrev något här på sidan. Första halvan av juni var torr och extremt varm. Vi blev strålade med ultraviolett ljus, det kändes som att det skulle bli en riktig torrsommar. Men sen vände det och nu har vi översvämningar här på Småländska Höglandet!
Långåsa ligger ju på toppen av Höglandet så från oss rinner vattnet åt alla håll, vilket gör att det skall mycket till innan vi får översvämningar här, men bara ett par mil norrut så har det varit riktigt besvärligt.
Det kraftigaste regnet fick vi här i gårkväll. Det hade skvätt lite till och från hela dagen och på eftermiddagen drog det ihop sig till åskmoln och framåt tidiga kvällen brakade det lös. Blixt och dunder, regn och hagel. Några smällar var mycket nära här och en av dom tog en telefon för oss som vi missat att dra ur. Regnet var blött, kallt och mycket, hagelkornen talrika, stora som ärtor och låg kvar hela kvällen.
Det är mäktigt med åskväder även för oss som har upplevt värre än detta. För de sex små kalvar som går här och betar var det nog det första i livet och de blevo mycket förskräckta. De är lite rädda av sig för sist när jag piskade en kudde så blev de så rädda att de sprang rakt igenom stängslet. Nu när det åskade hade de sprungit igenom fyra staket, visade det sig idag på morgonen.
Gunilla och jag tog en promenad efter ovädret men då såg vi inga spår på vägen trots att de måste ha sprungit där, regnet hade sopat bort allt. Idag när jag var ute och tittade till fåren så kunde jag inte se några kalvar i Löda men väl hål i staketet.
Jag antog att de sprungit hem till Kalvahagen där de varit tidigare och mycket riktigt, där hade de varit och brutit ner stättan på samma ställe som när jag piskade kattens kudde. Sen kunde jag spåra dom genom att det långa gräset var nertrampat, och här och var flög det upp flugor som bekräftelse på att de de där. Jag följde spåren över Brännerisgärdet och över staketet in på Mellangärdet.
Längs bort på Hästafällera hittade jag dom, där hade de blivit stoppade av stenmuren vid Sventalycka. Då gällde det att vinna deras förtroende och få dom med sig med lock och åter lock. Att försöka med pock är ingen idé när de varit skrämda för då skulle de bara börja springa igen.
Efter en timmes övertalning hade jag lyckats få in dom i Kullahagen och kunde gå hem för att få mig lite frukost.
Efter frukost ordnade jag med vatten och satte ut en mineralsten. På eftermiddagen hade de hittat fram till vattnet och saltstenen var, som synes, mycket uppskattad.
Här ovan förkommer namnen på några av våra hagar och åkrar. Namnen anväds allt mindre nu för tiden. Arrendatorerna kan inte lära sig alla namn på alla skiften som de brukar. Inte ens mina egna barn känner till alla namn.
Det är en kulturskatt som, till stora delar, kommer att gå i graven med vår generation. Kanske kan man rädda något genom att använda dom på nätet.
Pröva med att googla på "Hästafällera"!!!
I går var det morsdag och jag tog med mig mina föräldrar ut på en biltur. Vi gick naturstig vid Komstads ängar och sen blev det middag på Ljunga Park i Sävsjö. Men detta var bara den sista i raden av alla firningar av Inger. Hon fyller ju 80 i år och redan på rätta dagen, 8e, började firandet med att hennes kusiner kom hit på lunch.
Sen har det varit både grannaskutt och musikalbesök med barnbarnen innan farbror Sven och min kusin Claes kom på besök i fredags. Sven är ju en trogen besökare här på Långåsa men Claes och Anna har nog inte varit här på femton år.
I tjugo år har Stina varit inne i utbildningsväsendet men idag kan man väl ändå säga att hon är befriad ifrån skolan i och med att hon försvarat sitt examensarbete för en opponenet direkt influgen från Tate Modern i London. Nu är jag den stolte fadern till en filosofie magister i fri konst, med allt vad det kan innebära!
Onsdagskvällen den 5e maj 1982 ösregnade det i Göteborg. På Ullevi spelade IFK mot Hamburg SV i första finalmatchen i UEFA-cupen. Jag minns inte detta för att jag är en inbiten supporter till Änglarna utan för att det var kvällen före vårt hemliga bröllop. Min far hade fått för sig att han skulle komma ner och se matchen men det hade inte passat så bra med våra planer. Så denna gång var det välkommet med lite oväder.
Vi hade bokat tid hos lagmannen tidigt på morgonen för vi skulle åka till Kreta på semester/bröllopsresa. Regnet hade försvunnit det var en solig och blåsig morgon när vi dök upp på Börshuset med några vänner som vittnen och lilla Stina som brudnäbb. Viss förvirring utbröt i kansliet för dom hade glömt att kalla in någon dommare som kunde läsa för oss. Sekreteraren fick rusa iväg och rycka loss en nämndeman från en pågående förhandling. Men gifta blev vi och det gick fort och lätt. På trappan utanför togs det bilder med polaroidkamera, dessa skickades till föräldrarna för att informera dom om det stora som hänt.
Efter akten bjöd vi våra gäster på frukost på Pettersons konditori. När personalen insåg att det var ett bröllopsfölje de hade som gäster kom de och stack ner ett brupar av plast i tårtan.
Sent på kvällen var vi framme i Aigos Nicholais på Kreta. Flygresan hade gått bra men bussfärden var lång och Stina hade lätt för att spy på den tiden, så vi var inte så fräscha när vi sent omsider steg in på vårt trånga hotellrum.
25 år har gått och vi har genomlevt större prövningar än denna bröllopsnatt. Vi ser inte så unga ut längre men ibland kan vi se nästan lika glada ut. Även om den mest aktiva delen av livet nu ligger bakom oss, inte framför oss som på bilden ovan.
Siverbröllopsnatten skall firas vid Långåsagölen där vi skall grilla räkstjärtar o getostknyten, smälla av en liten flaska Champagne och sova gott i vindskyddet. Det gäller att passa på och ta vara på det som är värt något här i livet, som att sova under bar himmel innan myggen kommer. Se vidare i årets vårtal som finns här.
Jo vi har ju firat Valborg på Kullen som traditionen bjuder. I år var det väldigt fint väder och alla körsbärsträden stod i blom. Idag börjar även löven slå ut och det har börjat snöa lite av vita blomblad. Det passar väl bra på en silverbröllopsdag, att vårt eget Nangiala fylls av körsbärsblomskonfetti!
Annandagpåsk, och därmed lite sent att önska glad påsk, men vi har varit så upptagna med att fira en glad påsk så det är först nu som jag fått ro att sätta mig vid datorn.
Vi har haft trevliga människor på besök och solen har strålat på oss så därför har man gärna gått ut på promenader även om det varit lite kyligt.
På skärtorsdagens kväll kom Axel och Emil från Toulouse hit. Den dan kom de inte längre än från Borås, men i alla fall. Axel var ju i Sverige senast i höstas för att hälsa på pappa Anders och den gången hade han Mattias med sig. Denna gång var det Emils tur att få följa med och träffa farfar.
På långfredagen kom nästa gäng, det var de glada göteborgarna Lasse, Magdalena och Kerstin som anlände. Även Ulv i Stubben kom över och vi ordnade en liten fest med anklever från Frankrike och räkor från Västkusten.
På påskafton promenerade vi alla ner till Äng för att "göra stan" och fynda på överskottslagret. Vi köpte bland annat leverpastej och skosmörja på burk. När vi kom hem hade Kalle och Mija dykt upp. De fick ett olivträd som gemensam födelsedagspresent av Gunilla och mig. Kalle fyller ju år den 13e och Mija redan den 3e.
De stannade till kvällen då även Ulv kom hit igen och vi hade en stor påskbuffé. Påskdagen var det allmänt uppbrott och våra gäster gav sig av hemåt igen. Framåt kvällen var det slut med det vackra vädret och det började falla lite blötsnö. Att det skall komma ett bakslag i vädret vid påsk hör ju liksom till traditionen så även det kändes riktigt bra.
Idag har vi suttit här och filosoferat, Gunilla och jag, över alla påskar som vi firat. över åren som går och alla människor som varit hos oss. Det är roligt att folk vill återvända hit och att Långåsa kan få vara en fast punkt i fler människors liv än våra egna.
Det är ju det som man kan göra för andra människor som betyder något, det som man gör bara för sig själv är det ju ingen som kommer ihåg när man själv är borta.
Anders Emil Axel Gunilla påskdagen 2007
Marianne och StinaSå har vi då varit i Malmö igen. Inte bara för att möta våren utan även för att närvara på Stinas vernisage. Hon går ju ut Konsthögskolan nu i vår och som avgångsstudent skall hon ha en separatutställning. Den öppnades i lördags kväll och då var de stolta förädrarna där tillsammans med några av våra vänner som följt Stina genom alla år.
Utställningen var ganska sparsmakad. Den bestod av två ändliga och en oändlig video, den senare var mer som en rörlig tavla, samt ett verk bestående av fyra par av foton. Bland fotona fick Långåsa vara med på ett hörn då farfar och farmors vardagsrum ställdes ut mot en vy från Island.
Utställningen är på Galleri Peep och pågår ett par veckor till. Våren pågår i hela Malmö och förväntas vara några veckor längre.
Det var tolv grader varmt och gott om krokus inne i stan, men utefter motorvägen låg det mera snö än vi har här hemma i Småland. Det måste varit mäktiga drivor som den sista snöstormen dragit ihop mellan Malmö och Helsingborg.
Gunilla skulle börja jobba på eftermiddagen så vi lunchade hos henne innan jag fortsatte upp på Höglandet.
När vi var i Värnamo nåddes jag av budet att Göran i Alarp har lämnat det jordiska för alltid. Han hade fallit ihop på söndagseftermiddagen hemma på köksgolvet, det var hjärtat som inte orkade mera.
Sedan många år drev han en maskinstation och hjälpte traktens bönder med olika körslor i jordbruket. På vintern stod han för snörjningen på många av traktens vägar.
Alarp blev hårt drabbat av stormen Per så i år har Göran även fått köra mycket i egen skog. De var lagom klara med det nu när våren kom och det är dags att köra ut med gödseltunnorna.
Ni som är trogna läsare av min hemsida känner nog igen Görans namn. Han hjälpte mig med att rulla ensilage och köra flytgödsel under alla år som jag var mjölkproducent. Det var en trygghet att veta att Göran i Alarp fanns för han ställde alltid upp om det skulle behövas.
Men nu finns han inte hos oss mer och saknaden är stor i hela bygden.
Nytt år ny storm. För två år sedan var det Gudrun som drog in över Södra Sverige och förra helgen var det Per. Gudrun slog ner 75 milj m3 skog Per tog "bara" 12 men det är ändå lika mycket som det senaste århundradet näst värsta storm. Den inträffade 1954, då var jag ett år, nu har vi haft två sen jag fyllde femtio. En till och det är omöjligt att skylla på slumpen längre, utan alla måste inse att vi fått en klimatförändring.Långåsa har blivit ett landmärke fattigare då den stora granen som alltid stått vid vägkanten nedanför Vedkastarlandet fick lägga sig för Per. Den var stor och mäktig redan i min barndom men nu fick den ge sig. Den var helt upprutten, antagligen fick den sina rötter skadade när byavägen byggdes om på 50-talet.
Ett sådant träd har bara affektionsvärde, inget ekonomiskt värde, men jag har 500 andra träd som måste tas om hand för att rädda vad som räddas kan. Så för Långåsas del har Per varit väl så sträng som Gudrun med att ge oss sysselsättning.
I år är det extra viktigt att den stormfällda skogen kommer ut snabbt då vi kan förvänta oss stora svärmningar av Granbarkborren som kan massföröka sig i vindfällena.
Gunilla tog bilden på mig vid stubben i lördags förmiddag, nu har vi ett helt annat landskap här. Under söndagsdygnet föll det ett par decimeter snö så nu är det visserligen väldigt vackert men det tar ungefär dubbelt så lång tid att hugga upp ett träd i detta väglag.
Just för tillfället tänker jag glömma hela eländet och sätta mig för att glo på Guldbaggegalan en stund!
Igår, trettondagen, sjöng vi ut julen i Barkeryds kyrka. Vi var ett gäng basar från manskören som fick hjälpa kyrkokören med att få det rätta trycket i de låga registren. Efter kykotjänsten hade vi soppbjudning för Gunillas konstnärskollegor med respektive, det blev en mycket trevig kväll.
Nyår firades med grannarna i Mållebo och på tolvslaget var vi uppe på kullen och tittade på fyrverkerier. Horisonten var upplyst åt alla håll så det måste finnas pengar både i stad och på landet, så mycket som man ser sig god till att spendera en sådan kväll.
Vi hade tur med vädret på nyårsafton, uppehåll och ganska klart om än något blåsigt. Nyårsdagen var hemsk, massor av regn. När jag kom ner till mitt lilla hygge nere vid sjön efter nyår så hade vattennivån stigit med en decimeter bara över helgen.
När det blåser och regnar som mest får man lust att göra som katten, bara ta det lugnt!
