2008 års skriverier
Igår, söndagen före domsöndagen, gick farbror Sven ur tiden.
På femtiotalet fick vi barn lära oss att säga tant och farbror om alla äldre släktingar. Eftersom farbror Sven verkligen var min fars bror så har han fått behålla sin farbrorstitel för mig.
Han föddes här i Långåsa 1922, samma Långåsa som nu, men det var en helt annan tid än vad vi lever i. Jag tror att här fanns elström då men ingen telefon. Här fanns drängar och pigor och man leve till stor del kvar i självhushållning. Sven och Ingvars morfar tog tåget till Nässjö och sålde smör på torgret på torsdagarna. Det fanns säkert andra sätt varpå det flöt in pengar till hushållet men allting måste inte köpas för pengar då, livets nödtorft tog man direkt från jorden med hjälp av sitt eget arbete och sina egna kunskaper och erfarenheter.
Det var i denna agrara urkultur som farbror Sven hade sina rötter. Fövisso lämnade han torvan för tekniken. Han blev civilingenjör och företagsledare men han kom alltid tillbaka hit till Långåsa för att jorda sig lite i sin skogshuggarkoja.
Han var här i sommras och jag minns att jag tänkte när han for att detta var måhända det sista besöket. Nu kommer han aldrig mer att dyka upp med sin slitna portfölj under armen och en påse Smögenräkor i näven. Hjärtat fylls av vemod när man tänker på sådant som engång varit en självklarhet, men som man aldrig mer kommer att få uppleva.
Han fick leva ett långt liv farbror Sven. Stora förändringar har vi fått se här på jorden sedan han såg dagens ljus. Mycket har blivit till det bättre, men inte allt.
Så var Stina tillbaka på Kulturhuset i Nässjö. Det är nio år sedan sist, då var det avgångseleverna på estetlinjen som hade utställning, nu var det bara hennes egna verk.
Dagen började med att vi fick se hennes blåa ögon på framsidan av Smålandstidningen. Jope hade varit och förhandstittat och rapporterade om sina iaktagelser för bygdens folk. Denna gång skrev han inget alls om hur Stina såg ut i håret på 90-talet och det var hon mycket tacksam för.
Stinas gammla lärare var väl representerade bland besökarna, som var betydligt fler än vad jag upplevt på länge. De mest långväga gästerna var väl våra vänner Kerstin och Sture Hennerdahl som kört ner från Örebro. Stackars Sture hade jobbat jour under natten och bara fått sova ett par timmar men det fick han ta igen när vi kom hem till Långåsa.
Direkt efter Stinas framträdande var det ännu en vernissage. En trappa upp visades foton av ett annat slag än Stinas urbana miljöer. Lennart Gustavsson från Tranås ställde ut djur och naturfotografi samt en del av sin dokumentation av Stig-Anders i Råskog, "Hästmannen." Även han var där och nedan kan han ses i samspråk med Ingvar i Långåsa.
Efter vernissagen begav sig Stna och Matt iväg hem mot Glasgow igen, men de skulle ta en sväng till Malmö på vägen för att träffa vänner där.
Vi hade lite efterfest med våra gammla vänner här i vårat kök, men nu är det tyst i Långåsa och det känns lite tomt efter en intensiv vecka.
Idag är det älgamåndagen och i lördags fyllde jag år, igen. Nu är man femtifemplus och man får vara tacksam för allt man fått uppleva under alla dessa år.
Sen jag skrev senast har det varit späckat med upplevelser. Gunilla och jag har åkt Nordsjön runt med bil och färjor. Vi har våldgästat släkt och vänner i Sverige, Norge, Skottland och Nederländerna. Vi vill tacka er alla för den gästfrihet ni visat oss och önskar alla våra vänner välkommna till Långåsa.
Jag är femtiofem, skolan i Äng är bara femtio men den vill dom lägga ner ändå. Icke för ty så firades jubileét med en hemvändardag och stor fest den 20e september. Det var väldigt roligt för oss gammlingar att se skolkamrater som man kanske inte sett sen sjuttiotalet. Det var även roligt att träffa de lite yngre som är jämnåriga med våra barn. Annie var hemma från Skottland men vår egen Långåsaflicka kommer inte hem förrän om ett par veckor. Då skall hon ha utställning på Kulturhuset i Nässjö.
Kalle var med på skolfesten och han är på gång hem till Långåsa igen, för ett tag i varje fall. Han och Mia har bestämt att de inte skall möta framtiden tillsammans utan var för sig. Denna vecka är han hemma och hjälper till med bemannings-verksamheten på Farmartjänst. Det är ju älgjakt och då behövs det extra personal även om det är kris i ekonomin.
Han åker tillbaka till Skövde på fredag för att träffa mäklaren, lägenheten skall säljas. Är det någon som behöver en mycket fin tvåa i ett centralt beläget kulturhus i Skövde så hör av er!
Tiden flyr, ett år går så fort förbi. Förra året när våra franska vänner var här så var vi så glada för att de kunde komma alla fyra. I år var det bara Axel, Andreé och Emil som kom. Mattias lämnade denna jorden den 12e juni, men han kommer alltid att finnas kvar i våra hjärtan.
På Mattias stora fest för två år sedan blev jag så rörd när jag såg de spralliga ungdomarna och hur kul dom hade tillsammans. Jag tror att det är deras omtanke och kärlek som gjort att Mattias orkat kämpa sig till ytterligare ett par år här i denna världen. Nu när han har lämnat oss så finns kärleken ändå kvar, det är den som räknas, Nothing Else Matters.
Pingstdagen och liljorna från Hultåkra de blomma här i Långåsa.
Ingers älskade liljor, som hon hade med sig hit när hon kom till Långåsa som den unga frun, de blommar nu för fullt. De moderna pingstliljorna är nästan överblommade men denhär gammla lite senare sorten kom precis i rättan tid i år.
De är lite vitare och lite rundare i formen än andra pingstliljor och så har de den karaktätistiska röda kanten på "gulan" i mitten.
Våren är lika tidig som pingsten i år. De senaste dagrnas sommarvärme har fått alla löv att spricka ut på rekordtid, så naturen tycks följa högtiderna inte almanackan.
Maj är ju den månad då man brukar släppa ut djuren på bete. I förra veckan släpptes det ut inköpta betesdjur i Mållebo. De drog till skogs direkt ifrån djurbilen. I torsdags morse vid sextiden kom de stormandes över Torket när jag var där uppe för att laga stängsel. Nio vita charolaiskvigor i en samlad tropp, det dånade i marken. Lite längre fram på morron kom de tillbaka och fick med sig min arrendators djur, elva svrtvita mjökraskvigor.
Hela gänget sprang iväg neråt Äng men när de kom ner mot Högåsa så stod Gunilla i backen där och vände dom. Hon skulle iväg till jobbet men hade hört dom när de kom dundrandes genom skogen.
Vid detta tillfälle delade de upp sig i tre grupper. Den ena av dessa, bestående av tio svartvita djur, lyckades vi få in i ladugården längre fram på förmiddagen. Övriga är fortfarande på fri fot.
Igår kväll hittade Geved Berthling den mjölkeskviga som saknades. Hon var då ensam och lite trött och rädd. Efter två och en halv timmes lock och pock hade vi lyckats få henne hem hit och nästan ända in i ladugården men så blev hon lite störd och stirrig och sprag till skogs igen.
Vi var fem personer som lagt större delen av pingstaftons kväll på detta djur, till ingen nytta. Det gäller att ha ett lungt sinnelag i hänryckningens tid!
Så var det dags att sätta fram klockan och börja leva efter sommartiden igen. Veckan som gått har varit, om inte den vintrigaste, så i varje fall den kallaste i år.
Det började på långfredagen med blåst och kyla och nattetid så har kylan dröjt sig kvar.Påsken firades med Karin och Addy i Hultåkra. På påskafton eldades det en stor brasa och på påskdagen tog vi en promenad till sjön för att se vad stormarna ställt till med under vintern. Långfredagens storm hade inte gort någon större skada i skogen, men lämnat spår efter sig nere vid sjön. Istappade hade bildats då vinden piskat upp vatten i den strandnära vegetationen, och nu kunde vi se ett islandskap som bara delvis lät sig fångas på bild.
När vi kom hem så var Susanne och Lars här. Dom hade tänkt vara i Stubben över påsken men det hade varit omöjligt att få upp värmen där så de hade flyttat till Långåsa och firat påskafton i vårat kök i stället. Visst är det trevligt med goda vänner som kan känna sig som hemma, fast man själv inte råkar vara just hemma, just då.
Stockholmarna for på annandagen och då var det tänkt att Kalle och Mia skulle komma hit men vi fick stoppa det för jag kände mig alldeles för förkyld. Det hade seglat upp under helgen och tidag och onsdag blev jag liggande i sängen. Nu är jag bättre och Kalle och Mia var här i går istället. Det är ju alltid trevligt att se barna, Mia var på så gott humör för hon hade fått ett praktikjobb som hon trivdes så bra med.
Idag har vi tagit en lång promenad och fikat ute i skogen. Det blåser ifrån söder nu, vinden var rätt vass på förmiddagen men nu är det 9 grader varmt!
Se hur glader man kan bli när man får hugga i skogen ett par dar!Anders Glader kom hit i tisdags för att få köra med sin motorsåg ett par dar. Vi gallrade i ett litet bestånd av björk och al på gränsen ner mot Högåsa. Det beståndet får nu heta "Gladers Lövkärr" han har lovat komma tillbaka för att följa kronutvecklingen.
Han fick även vara med och dra ner några stora granar som hängde ut över Rödjavägen. För att vara säkra på att de inte lade sig tvärs över vägen drog vi ner dom med vajerspelet. Då får man chansen att klänga som en apa i grenarna när man ska upp med vajern. Det var ett jobb som passade Anders, han blir nog aldrig mer än elva år inne i skallen även håret börjar gråna utanpå.
Gunilla tog kortet på torsdagseftermiddagen innan hon begav sig iväg mot Skottland. Väl där så mötte hon stormen som kom hit på fredagskvällen. Strömmen gick vid åttatiden på kvällen men var tillbaka redan vid sju på morron. Tolv timmar är minimum för att man ska få något av e.on så denhär gången fick man inget bidrag till elverket.
Idag har vi varit ute och räknat in hur många vindfällen vi fått denna gång Ingvar och jag. Det var den värsta stormen hittils denna säsong, men skadorna är nog inte mer än 10-20 procent av vad Per åstadkom förra året. Som tur är är det bara gammal skog som gått ner, gallringen som vi gjorde Kalle och jag är helt oskadd och även det som jag låtit maskingallra har klarat sig fint.
Igår var det både fettisdag och super thuesday och idag har vi askonsdagen. I år har det inte varit så långt mellan jul och fastan. Det är redan dax att börja fasta eller i vart fall att skava lite på guldkanten.
Annika Borg talade idag på morgonen om att ha rimliga förväntningar, om att inte bara lägga till, utan att också kunna dra ifrån, och att avstå.
Igår var det Pernilla Glaser som också talade om att avstå, eller om att tillhöra en generation som inte har fått lära sig det.
Jag brukar lyssna på Tankar för dagen på P1 tio i sju på morron. Oftast får man höra något tänkvärt där även om inte alla bidrag är lika bra som ovan nämnda.
Den som inte är uppe på morron eller missat programmet kan lyssna på nätet. Klicka på länken ovan och gå sedan vidare till 30-dagars arkivet.
I måndags var solen framme och även i morgon skall det bli en mellandag med vackert väder. Då kan man säkert få höra talgoxarna när man sitter i skogen och tar förmiddagskaffet. Månne våren är på gång trots att vi inte haft någon vinter att tala om. Det var några dagar för två veckor sedan som kunde kallas vinter men mer har det inte varit.
Just dom dagarna var Kalle hemma och hjälpte mig lite i skogen. Vi gallrade nere vid "Sågeplan." Kalle och jag högg och Ingvar körde ut massaveden.
"Sågeplan" heter platsen där det ställdes upp ett mobilt sågverk några gånger på 30- och 40-talet. Sågverket drevs av en tändkulemotor och betjänades av tre man. Min farfar sågade allt virket som gick åt till att bygga gödselhuset här. Gödselhuset är en tillbyggnad på baksidan av ladugården. Ladugården är byggd 1899 men denna del uppfördes på 30-talet någon gång.
Skogen som vi gallrar i vid Sågeplan planterades i mitten på 60-talet. När det var hygge där och innan plantorna kommit upp användes orådet som jaktskyttebana. Pappfigurer föreställande älg och råddjur sattes upp i en slänt som fungerade som kulfång. 80m därifrån, just på den lilla ås där drängarna rullat av stockarna till sågverket, stod man sedan och gav eld mot de uppstälda målen.
Jag minns att jag tyckte det var roligt att få vara med och skjuta, och jag var inte så dålig på att träffa heller, men detta till trots så blev det aldrig någon jägare av mig. Eller vem vet, man kanske måste tänka om, vildsvinen är på inmarsch!
