Var och en som skapat ett konstnärligt verk har upphovsrätt till detsamma. Upphovsrätten, som regleras i 1960 års Upphovsrättslag och även har stöd i grundlagen, inträder automatiskt i och med skapandet. Registrering eller liknande behövs alltså inte. Upphovsrätt till ett verk gäller i 70 år från upphovsmannens död. Upphovsrätten omfattar dels en ekonomisk rättighet och dels en ideell rättighet av mer personlig natur.
Den ekonomiska delen av upphovsrätten ger upphovsmannen (konstnären) en exklusiv möjlighet att förfoga över sitt verk, d v s det är upphovsmannen som bestämmer när verket första gången skall göras tillgängligt för allmänheten. Därefter är det bara konstnären som får framställa exemplar av verket i form av exempelvis ett bokomslag, en illustration till en artikel m.m. I och med att konstnärens tillstånd krävs vid varje återgivning av verket har han eller hon även rätt till ersättning för användningen, alltså en ekonomisk rätt.
Upphovsrättens personliga sida innebär dels att konstnären har rätt att motsätta sig kränkande ändringar eller beskärningar av verket (se under "Bearbetning" nedan) och dels att konstnären skall anges när verket görs tillgängligt för allmänheten och när exemplar av verket framställs. När ett verk återges i en tidning eller som affisch eller bokomslag eller liknande skall alltså konstnärens namn alltid anges i direkt anslutning till verket, antingen i en bildtext eller med namnet under/vid sidan av bilden. Det räcker inte med att konstnären anges i den löpande texten i en artikeln bredvid eller som en av flera uppräknade konstnärer i en text. Det skall klart framgå vem som är upphovsman till vilket verk.
Som huvudregel har upphovsmannen (konstnären) alltså en ensamrätt att bestämma över utnyttjandet av sitt verk. Mot konstnärens individuella intresse står dock vissa andra samhälleliga intressen av att i vissa fall kunna utnyttja verk, t.ex. debatt- och informationsintresset. Upphovsrättslagen anger därför ett antal fall där upphovsmannens ensamrätt inskränks. Inskränkningarna är uttömmande angivna och skall tolkas restriktivt för att inte alltför mycket inkräkta på ensamrätten. Inskränkningarna berör endast konstnärens ekonomiska rättigheter och inte de ideella rättigheterna, d v s trots att konstnären inte kan motsätta sig en återgivning av ett konstverk skall hans eller hennes namn alltid anges i anslutning till verket samt verket respekteras. På konstområdet är det framförallt följande inskränkningar som är av intresse.
Konstverk får fritt återges i en kritisk eller en vetenskaplig framställning för att tillgodose debattintresset. Med kritisk framställning menas en granskande, bedömande och mer djupgående analys av något eller någon som inte enbart speglar betraktarens egna känslor. Med vetenskaplig framställning avses en framställning på hög nivå vars syfte är att lämna ett vetenskapligt bidrag. Framställningen skall redovisa kunskap i system och kunskapen skall vara ett resultat av metodisk forskning. Det måste vara fråga om något nytt, antingen i förhållande till vad som tidigare varit känt eller som framställningssätt. Texten bör vara försedd med källhänvisning och notapparat. Vetenskap är inte att göra någonting relativt okänt bekant bland dem som inte känner till saken. Framställningen, såväl kritisk som vetenskaplig, kan beröra vilket ämne som helst, inte enbart konst. Det primära är framställningens syfte, om syftet är att lämna ett kritiskt eller vetenskapligt bidrag. För att inskränkningen inte skall motverka upphovsmannens ensamrätt alltför mycket har lagstiftaren angivit att framställningen skall vara det väsentliga och att konstverket får återges bara som ytterligare belysning av texten. Det är alltså inte tillåtet att ta in en stor mängd reproduktioner med endast korta textmassor till. Tyngdpunkten skall ligga på texten.
För att underlätta för pressen att sprida information om aktuella händelser har införts en regel om att tidningar och tidskrifter fritt för återge verk i samband med redogörelse om dagshändelse. Det måste dock finnas ett samband mellan dagshändelsen och konstverket. Dessutom får man inte återge fler konstverk än som behövs för att belysa händelsen. Dagshändelsen kan beröra vilket ämne som helst, men eftersom det krävs ett samband mellan händelsen och det återgivna verket är det i stort sett endast dagshändelser på konstområdet som kan komma ifråga. Som exempel kan nämnas att konstverk fritt får återges i samband med öppnandet av en utställning eller i samband med försäljning, förfalskning eller stöld av ett konstverk. Pressen har sålunda inte en rätt att i största allmänhet använda konstverk som illustrationer, t ex att illustrera ett krigsreportage med konstverk skildrande händelser under krig. I begreppet "dagshändelse" ligger att det är fråga om något aktuellt, något som händer just nu. Om alltför lång tid gått mellan händelsen och tidpunkten för artikelns publicering förlorar begreppet sin betydelse och inskränkningen är inte för handen.
Med hänsyn till informationsintresset får konstverk fritt avbildas om de ställs ut, är till salu eller ingår i en samling, men endast i meddelanden om utställningen eller försäljningen (t ex i annonser eller prospekt) och i kataloger. Inskränkningen ger t ex auktionsfirmorna rätt att i prospekt fritt återge de verk som utropas på nästa auktion och museer rätt att fritt framställa utställningskataloger. Meddelandet om utställningen eller försäljningen måste komma från någon som har intresse i saken (t ex gallerister, auktionshus, konsthandlare eller andra intressegrupper) eller någon som helt frivilligt vill ge upplysningar i saken (t ex en kommun). Däremot kan inskränkningen inte åberopas av en tidning som t ex vill ge tips omen permanent utställning.
Med katalog avses en förteckning som systematiskt tar upp samtliga verk som ingår i samlingen eller åtminstone en huvuddel av dessa. Eventuellt kan tillkomma en redogörelse för samlingen samt korta upplysningar om representerade konstnärer. Däremot kan ett konstkritiskt eller konsthistoriskt arbete över en viss samling inte betraktas som katalog även om arbetet tar upp huvuddelen av samlingen. Regeln har kommit till för att underlätta för institutioner att katalogisera och dokumentera sina samlingar, inte för att göra det möjligt för museer och andra institutioner att framställa konstböcker utan upphovsmannens tillstånd.
Konstverk som är stadigvarande placerade på eller vid allmän plats utomhus får fritt avbildas. (konstverk på privat mark eller konstverk som ej är stadigvarande placerade, t ex installationer utomhus, är motsatsvis inte fria för återgivning). Anledningen till bestämmelsen är att man ansett sådana verk utgöra en del i stads- eller landskapsbilden och att det bör vara fritt för envar att återge denna med alla dess delar. Bestämmelsen är omdiskuterad eftersom den medför att skulptörer till stor del ej kan kräva ersättning vid återgivning av sina verk. I bl a Danmark görs skillnad mellan om konstverket utgör huvudmotivet på bilden eller ej. En bestämmelse med sådan innebörd har länge varit på förslag att införas även i Sverige.
Efter att ett konstverk har överlåtits av upphovsmannen får det visas fritt. Samma sak gäller för exemplar av konstverket, d v s vykort, affischer och andra reproduktioner. (Däremot får exemplar av konstverk, t ex vykort, bara framställas efter tillstånd från upphovsmannen, se ovan.)
Vid visning av skyddad konst i TV eller på film gäller andra regler. För att kunna visa konst i de sammanhangen måste det finnas ett tillstånd från upphovsmannen och han eller hon har rätt till ersättning. Ersättningsnivåer (för primär utsändning, repriser, utlandsöverföring och medverkan) och andra villkor beträffande nyttjanden av upphovsrättsligt skyddade verk i Sveriges Television/Utbildningsradion regleras i avtal mellan BUS, Föreningen Svenska Tecknare, Svenska Fotografers Förbund å ena sidan och Sveriges Television/ Utbildningsradion å andra sidan. De övriga TV-kanalerna har än så länge inte avtal med upphovsmannaorganisationerna och enskilda överenskommelser måste därför göras. I de fallen kan ersättningsnivåer och övriga villkor som gäller i avtalet med Sveriges Television tjäna som en riktlinje.
I vissa fall krävs inte tillstånd p g a lagstadgade inskränkningar i upphovsmannens rätt, nämligen 1) om konstverket är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller TV-programmets innehåll samt 2) vid information om en dagshändelse där konstverket syns. Vid rapportering från en dagshändelse är det tillåtet att visa så mycket som informationssyftet kräver, d v s endast korta avsnitt. När TV visar ett reportage från t ex en konstutställning får de således endast visa ett fåtal konstverk. Det skall även tydligt framgå att syftet med reportaget är att informera om dagshändelsen. Konstnärens namn och platsen skall anges. BUS sköter inkassering av ersättning från TV för sina och KRO:s medlemmar (genom fullmakt). Om Dina konstverk har visats på TV utan att ersättning har utgått kan Du kontakta BUS.
Det är inte tillåtet att bearbeta eller på annat sätt förändra ett upphovsrättsligt skyddat konstverk utan tillstånd från upphovsmannen. En bearbetning kan röra sig om allt från enklare förändringar till att överföra konstverket till en annan teknik. Om en bearbetning anses vara så pass självständig från originalverket att det är att betrakta som ett nytt verk behövs det däremot inget tillstånd från den ursprunglige upphovsmannen. Det anses ofta vara fallet med parodier och travestier. Även om dessa ligger nära det ursprungliga verket i sin yttre form har de ett nytt syfte och får därmed ett självständigt upphovsrättsligt skydd. Utslagsgivande vid gränsdragningen är om det nya verket ger samma upplevelse, dvs om konstverken har samma inre identitet och tankeinnehåll eller om det nya verket tillkommit utan alltför stort inflytande av ursprungsverket.
Upphovsrättsligt skyddade konstverk har även en lagstadgad rätt till respekt (se vidare ovan, ideell rätt). Det innebär att det inte är tillåtet att beskära verket eller på annat sätt ändra det.
Det är inte heller tillåtet att återge verket i sammanhang som kan vara kränkande för upphovsmannens konstnärliga anseende eller egenart. Vid bedömningen av vad som kan anses kränkande utgår man främst från upphovsmannens synpunkt och lägger till ett visst mått av objektivitet. För att undvika upphovsrättsliga intrång är det således mycket viktigt att kontakta upphovsmannen innan man t ex klipper delar ur ett skyddat konstverk för att göra ett collage. Bearbetaren får ett upphovsrättsligt skydd för sin bearbetning. Det gäller även om skyddstiden har löpt ut för ursprungsverket eller bearbetningen gjorts olagligen, d v s utan tillstånd från upphovsmannen till det ursprungliga verket. Om ursprungsverket fortfarande är upphovsrättsligt skyddat får inte bearbetaren förfoga över sitt verk i strid med upphovsrätten till originalverket. När bearbetaren t ex skall framställa exemplar av verket måste den ursprunglige upphovsmannen samtycka till framställningen och om någon annan vill använda verket måste tillstånd inhämtas från både bearbetaren och upphovsmannen till originalverket.