VÄXTHUS ODLING.

OCH

BIOLOGISK BEKÄMPNING.

Författare: Svante Johansson.

1. INLEDNING.

1.1 Syfte.

2. RAPPORTEN.

2.1 Växthustyper.

2.1.1 Sadeltakshuset.

2.1.2 Halvtakshuset.

2.1.3 Växthusmaterial.

2.2 Placering.

2.3 Odlingsteknik.

2.4 Biologisk bekämpning.

2.5 Metod.

3. Källförteckning.



1. INLEDNING.

Växthusordling är en av de roligaste och avslappnande hobbys man kan ha.
I växthuset finns det faktiskt ingen begränsning om man är beredd att investera i nödvändig utrustning och väljer kultur efter årstiden.

Tankegången bakom biologisk bekämpning är inte ny. Människorna har mycket länge vetat att det finns insekter som lever av skadedjur.

Det står klart att kemisk bekämpning har olägenheten som i vissa fall är så stora att biologisk bekämpning har blivit ett bra alternativ.




1.1. SYFTE.

Syftet med denna rapport är att ge en kort fattad inblick i växthusordlingen och växtskador som kan uppkomma. Vilka åtgärder man kan ta till för att uppnå önskat resultat.




2. RAPPORTEN.

2.1 Växthustyper.

Vid val av växthustyp bör man ställa följande krav: Det skall vara så ljust som möjligt och det skall ha lämplig temperatur. Det sistnämnda åstadkomnes om man har tillräckligt med luftningsfönster.

De flesta växthus har raka sidor och sneda tak. Solstrålarna som träffar glaset och därmed ger ljus och värme, går bäst genom glaset om strålarna träffar glaset vinkelrätt.

Vid 90 graders vinkel
(vinkelrätt) passerar 90 % ljus
Vid 45 grader vinkel passerar 89 % ljus.
Vid 30 grader vinkel passerar 60 % ljus.

Av detta framgår att växthusets form praktiskt taget saknar betydelse för ljusgenomströmningen om man inte avviker mycket från de allmänna reglerna om lodräta reglar och 30 graderes taklutning. Påståenden om att mer eller mindre sneda sidor är avgörande för ljusmängden i växthuset kan man lugnt nonchaleras.




2.1.1 Sadeltakshuset.

Sadeltakshuset är byggt med något så när räta sidor och sluttande tak. Det är den vanligaste växthusformen idag.
Taklutningen skall vara ca: 30 grader. Lutningen är av avgörande betydelse för husets fysiska förhållande. Kondensvattnet rinner ned på glasets insida och droppar alltså inte på plantorna. Om lutningen är mindre droppar kondensvattnet på glasets insida i taket ner på plantorna.




2.1.2 Halvtakshuset.

Halvtakshus betecknar hus som är placerade mot en mur. De fösta herrgårdsväxthusen var av denna typ, mot en 4-5 m hög mur. Numera är denna form inte speciellt populär. De flesta typer som finns i handeln alldeles för smala och för små, eftersom de ofta är bara 180 cm breda, och de är dessutom mycket låga. Det blir vidare mycket varmt i dessa hus, eftersom luftningsfönstren i många hus är för små, och då det dessutom bara finns ett eller två, kan man inte lufta tillräckligt. Vissa halvtakshus marknadsförs som ett slags vinterträdgårdar. Om de är tillräckligt stora och intrycket blir tilltalande kan man mycket väl använda en murmodell som kombinerat trädgårdsrum - växthus, men det är inte någon riktig vinterträdgård.




2.1.3 Växthusmaterial.

Till växthus väljer man material som släpper igenom mesta möjliga ljus. I praktiken har man tre alternativ: plastfolie, plastplattor (inkl. akrylglas) och glas.

Plastfolie.
Plastfolie, som är aktuell till hobbyväxthus, kan indelas i två olika typer. Polyetylenfolie (förkortas PE-folie) och polyvinylkloridfolie (förkortas PVC-folie). PE-folie kan användas men är inte så hållbar, och släpper ut för mycket infraröda strålar ur växthuset. Och kan därför inte rekommenderas. Man bör i stället välja en PVC-folie. Men PVC-folie har några olyckliga egenskaper som gör att man bara bör använda den undantagsvis. När folien täcks med dagg eller kondensvatten nattetid, vilket ofta medför talrika svampsjukdomar på plantorna på grund av regelbundet droppande. Dessutom är det svårt att ordna tillräcklig ventilation i plastfolie -hus. Folien skall när den används vara 0,15 -1,20 mm tjock och man bör vara beredd att byta folie minst vartannat år.

Hårda plastplattor.
Det framkommer hela tiden nya kvaliteter i fråga om hårda plastplattor till växthus, men de har för dålig ljusgenomsläpplighet. Akrylplattor är en form av konstglas som inte bör jämföras med vanliga plastplattor. Akryl har visat sig vara mycket hållbar och den har fullt tillfredsställande förmåga att släppa igenom ljus. Den enda viktiga skillnaden jämfört med glas är att daggen kommer tidigare på kvällen och försvinner senare på morgonen. Och de släpper igenom ca 80 % ljus. Akryl rekommenderas speciellt till växthus i barnträdgårdar, på skolor, vid sommarstugor och andra platser där man kan råka ut för skadegörelse, eftersom akryl tål stötar osv.

Glas.
Växthusets bästa byggmaterial är fortfarande glas. Till glasrutor på 60 x 60 och 60 x 90 cm bör man i regel välja 3 mm tjocklek, ska man ha större ytor bör man välja 4 mm, vilket man också bör ha om man vill undvika att glaset spricker alltför lätt.

Bärande konstruktion.

Trä.
Tryckimpregnerat trä är ett utmärkt material till den bärande konstruktionen, men man måste använda impregneringsmedel utan olja eller tjära, till hus av plastfolie.
Träspröjsarna skall vara tunna, men tjockleken anpassas till spröjsarnas längd och avståndet mellan dem. Skälet till att man har tunna spröjsar är att ge maximalt ljus till plantorna. De skall målas i vit hård färg, innan glaset läggs in.

Aluminium.
Den aluminium som används till växthusspröjsar har en styrka som är av stålets men bara halva av stålets vikt. Detta tillsammans med att aluminium motstår angrepp av kemikalier och luftföroreningar bra, gör metallen till ett idealiskt växthusmaterial.




2.2 Placering.

Vid placering av växthus måste man ta hänsyn till många saker.

1. Växthuset bör få så mycket ljus som möjligt.
2. Det ska helst ligga fritt och inte för nära stora träd och byggnader som kan ge skugga.
3. Avståndet till bostaden bör inte vara alltför stort.
4. Det bör finnas en vattenkran i växthuset.
5. Det är en fördel att dra dit elledninar.
6. Man bör också ta hänsyn till trädgårdens övriga funktioner.
7. Växthuset ska placeras med gavlarna mot öst - väst eller nord - syd.




2.3 Odlingsteknik.

Det finns i princip två sätt att odla i växthus: i bädd eller i behållare.

I bädd.
Vid odling direkt i växthusets bäddar bör dessa vara 40 -50 cm djupa och har en bredd på 70 -100 cm och dessa bör vara dränerade i botten. Man bör byta jord varje år, Man kan också välja att ha näringsberikad torvmull eller halmbalar tillsammans med jord. Odling direkt i bäddarna ger en annan nackdel, som är nog så väsentlig, nämligen att plantorna inte kan flyttas omkring utan måste vara kvar där de planterats.

I behållare.
Man kan med fördel odla i behållare i stället för att odla direkt i bäddarna. Denna odlingsteknik har många påtagliga fördelar: det blir bara en begränsad mängd odlingssubstrat som skall bytas ut varje år, nämligen 10 -15 liter per planta, och man kan sätta plantorna tätt första tiden när de är små och på så vis få plats över till andra plantor.




2.4 Biologisk bekämpning.

Det finns många djur som livnär sig på våra odlade växter. Får de gynnsamma förutsättnig kan de föröka sig i så stora mängder att de skadar växterna. I några fall kan växterna dö.

Men det finns också nyttiga djur som livnär sig på skadedjur. När det gäller skadedjuren i växthus har de många naturliga fiender. Och vi kan mobilisera några av skadedjurens farligaste naturliga fiender för att skydda de växter vi vill odla.

Biologisk bekämpning är helt enkelt användning av nyttodjur i bekämpning av skadedjur. Biologin är vårt vetande om hur växter och djur lever, och det är just den vetskapen som hjälper oss när vi vill bli av med skadedjursproblemen.

Bättre förebygga än bota. Biologisk bekämpning inriktar sig på att förhindra att skadedjuren blir så många att de försvagar växterna. Man skall börja biologisk bekämpning redan vid skadedjurens första svaga angrepp. När växterna vissar allvarliga och utbredda skador är det för sent för nyttodjuren att göra sig gällande verkningsfullt. I det läget kan det vara aktuellt att använda kemisk bekämpning i akut syfte. När sedan preparatresterna brutits ned kan man ofta starta biologisk bekämpning, som då säkerställer kulturerna.




2.5 Metod.

Jag var på bibloteket och lånade böker om växthus och biologisk bekämpning.
Som jag har sammat fört i denna rapport.




3. KÄLLFÖRTECKNING.

Kiel, Växthuset, W & W, 1983.

Petersen, Växthuset, Liber, 1983.

Hansen, Biologisk bekämpning i växthus, Lts förlag, 1986.

Back to Index Page