SIERRA LIMA KS06

3. mekaniserade skyttekompaniet, Sierra Lima, ingick i KS06, den sjätte personalrotationen av SWEBAT som den svenska bataljonen som ingår i KFOR (Kosovo Force) kallas. Bataljonen var en del av den brittiskledda brigaden. Kompaniets kärna kommer från P18 men det finns representanter från många andra förband i armén och vi finner även soldater och officerare från marinen och flygvapnet. Chef för kompaniet var Mj Ola Palmquist från P18 och ställföreträdare var en RO/Kn från Amf 1. Kompaniet hade två samverkansofficerare(liaision officers, LNO) , för samverkan med lokala myndigheter och byledare inom kompaniets ansvarsområde (AOR). Kn G kom från FMlog i Visby medan RO/Kn N tillhörde P18. Kompaniet innehöll flera reservofficerare.

Kompaniet rekryterades på hösten 2001 och utbildades under våren 2002 på SWEDINT i Almnäs. Den 30 maj började nyckelpersonal rotera ner till missionsområdet och den 17 juni var rotationen slutförd och KS 05 Sierra Lima:s sista soldater åkte hem till Sverige efter ett väl utfört arbete.

P10 i Strängnäs var huvudansvarigt för KS06 och därför återfann vi Södermanlands grip i bataljonens märke. Då P18 var ansvarigt för 3. Mekaniserade skyttekompaniet återfinner vi den gotländska väduren i kompaniets märke.
Kompaniet bestod av 124 befattningar och var uppdelat på fyra plutoner.
 

1:a Pluton (Vakt & Eskort) Alfa Sierra (AS) , var bataljonens vakt och eskort pluton. Plutonchef var Lt ifrån Livgardet i Stockholm och ställföreträdare var en Fk ifrån Amf 1. Plutonen bestod av en chefsgrupp och tre pansarskyttegrupper om vardera 8 man (varav två var SISU-förare). Sammanlagt hade plutonen 29 befattningar och huvuddelen av soldaterna hade Gotlandsbakgrund i form av att de gjort sin värnplikt på P18, A7 eller KA3.

Plutons huvuduppgifter var att bemanna Main gate på Camp Victoria och att genomföra eskorter inom och utom bataljonens område. Förutom ett antal regelbundna eskorter av främst serber genom albansk-dominerade områden så uppkom det med jämna mellanrum eskorter av olika karaktär. Som exempel kan Kronprinsessans besök nämnas. Det resulterade i ett stort antal VIP-eskorter. Plutonen hade en hög svansföring med ordning och reda. De var ansiktet utåt och de som besökare såg först. Detta ställde stora krav och plutonen mötte dem utan problem.

Plutonen hade tre stycken pansarterrängbilar SISU och fyra "soft skins", en Toyota Landcruiser, en VW Caravelle och två Mercedes Sprinter. Detta gav flexibilitet i att välja rätt fordon till rätt eskort.

Plutonen hade hela Kosovo som arbetsfält, och ibland även FYROM (Former Yugoslavaian Republic Of Macedonia). Det var i särklass den pluton i bataljonen som såg mest av Kosovo. Det var passande att plutonen hade Oden på hans åttabenta häst Sleipner som märke.
Plutonen var grupperad på Camp Victoria.
 

Eskort av bussar med serber

Vakt Main Gate Camp Victoria

2a: Pluton (Säkplutonen) Bravo Sierra (BS) , var en ny organisation. Dess huvuduppgift var att genomföra sök efter vapen i såväl hus som i terräng. Det fanns fortfarande gott om vapen i Kosovo även om de blev allt svårare att hitta. De som gömde vapnen var uppfinningsrika och det gällde att vara både noggrann och minst lika uppfinningsrik. De tekniker som användes var de som brittiska armén utvecklat efter många års erfarenhet på Nordirland i sök efter illegala vapen. Plutonen hade speciell materiel för att kunna söka effektivt som exempelvis fiberoptik, metalldetektorer av olika sorter men även lågteknologisk materiel som spadar och bajonetter. Chef för Säkplutonen var en Lt ifrån F17 och ställföreträdare en Lt ifrån K4.
Plutonen var organiserad på samma sätt som Vakt och eskortplutonen och hade således 29 befattningar. Även denna pluton hade tre stycken SISU men också ett antal "soft skins". Det var bataljonens enda resurs för kvalificerade sök och detta medförde att plutonen inte bara arbetade inom kompaniets eget område utan också genomförde verksamhet inom de andra kompaniernas områden. Den har även lånats ut till den finska bataljonen i Lipjan för sök vid ett antal tillfällen och den har genomfört sök i Mitrovica i den franska brigadens område. De gästfria främlingslegionärerna erbjöd då de gästande sprit, droger, prostituerade eller vad de än önskade sig. Det var inga problem!

Summan av fynden blev vid slutet av missionen 3 st Ksp M53 (MG42), 2 st Psg Zastava M76, 8 Pistoler, 81 LBW (longbarreled weapons som Zastava M70, M70 AB2 = Kalashnikov automatkarbiner, M72 Kalashnikov Kulsprutegevär, M1A1 Thompson Kpistar, Mauser 48och Zastava m59/66 = SKS automatgevär), 8 st pansarskott M80, 82 ST handgranater, 6 gevärsgranater, 2 st gasgranater, 3 st minor, 46974 patroner 271 magasin, 13 st 60mm Grkgranater.

Plutonen hade även områdesansvar för byn Ajvalija där Camp Victoria ligger vilket medförde att plutonens soldater ofta genomförde patruller till fots eller med fordon eller upprättade VCP:er (Vehicle check point). Soldaterna var mycket skickliga inom sina uppgifter och de erhöll mycket uppskattning för sin yrkeskicklighet från såväl finnar som britter. Plutonens soldater kommer främst från flygbasjägarna och flottans bassäkförband men vi återfann även pansarskyttesoldater och pansarspaningssoldater från P18 såväl som soldater från andra förband.

Säkplutonen på väg mot ett sök i Zlas i bergen öster om Pristina.

Gömda vapen och ammunition har hittats.

3:e Pluton (Granatkastarplutonen), Charlie Sierra (CS), var kompaniets största pluton med 36 befattningar. Plutonen var grupperad i Spy bar i Slivovo i bergen öster om Pristina. Den största delen av tiden fungerade plutonen mer som en skyttepluton som genomförde patrulleringar såväl till fots som med fordon inom sitt område. Plutonchef var en Lt ifrån I5 och hans ställföreträdare, en Lt , som också var ifrån I5. Många av plutonens soldater var från just I5 men samtliga Pbv soldater samt även en gruppchef var från P18. Som vanligt återfinner vi soldater även från andra förband.

Det var mycket vackert uppe i bergen och soldaterna på plutonen trivs mycket bra på Spy Bar även om bekvämligheterna var lite mer spartanska än på Camp Victoria. Man hade egna kockar där man kan nämna att hovmästaren från Kolmårdens restaurang var en av dem. Det kan vara en av anledningarna till att plutonen trivdes så bra och att många andra gärna tar chansen att åka förbi vid lunch eller middagstid! I området fanns det många små byar och arbetet innebar ofta nära kontakt med familjerna i dessa byar. Många av dem var mycket fattiga och plutonen hade gjort ett bra arbete med att kartlägga behoven av humanitär hjälp och sedan också fördela denna hjälp.

Tjänsten i bergen innebar många fotpatruller upp för berg och ner i dalar vilket gjorde att det inte var svårt att hålla sig i trim. Många av bergsvägarna var i sådant skick att man bara kan ta sig fram med terrängfordon. I vissa fall blev det svårt även med dessa då vägarna på slutt-ningarna förvandlas till forsande flodbäddar vid kraftiga regn. Plutonen hade 3 st pansar-terrängbilar, en Batteriplatspbv och en Rekpbv. Man hade tre stycken bandvagnar och ett antal terränggående "softskins."

Granatkastarplutonen hade bataljonens tyngsta vapen. 3 stycken 12 cm Granatkastare m/41.
De användes som sagt inte så mycket i tjänsten men varje chans att öva med dem togs tillvara. Med granatkastarna kan man skjuta såväl lys som rökammunition i syfte att lysa upp stridsfältet i mörker eller avskärma eller förblinda en motståndare. Plutonen var lite unik som granatkastar-pluton då pjäserna drogs av pansarterrängbilar och man hade en batteriplatspbv och en Rekpbv i organisationen. Rekpbv:en finns faktiskt bara i ett enda exemplar och det var den som var i Kosovo. Det var en specialombyggnad för just den här plutonens behov.

Plutonen hade börjat agera mot de många vedtjuvar som var aktiva i bergsområdena. Det avverkas mycket skog illegalt i Kosovo och detta var på sikt ett stort hot mot skogsbeståndet. Detta hade blivit ännu mera sant nu efter att kolkraftverket Kosovo B brann och inför vintern beräknades en redan opålitlig elförsörjning inte alls räcka till. Okontrollerad avverkning kommer snart att ödelägga de vackra ekskogarna i Kosovo och det gäller nu att hindra detta. Plutonen grep med hjälp av UNMIK-polis nyligen ett antal vedtjuvar och dessas lastbilar beslagtogs. Granatkastarplutonen var en mångsidig och användbar pluton som alltid imponerade oavsett vilken uppgift den fick.

 

Två pjäser och Bplpbv.

Fotpatrull i bergen.

SL Signal Center  

PBV:erna på kompaniet användes mycket begränsat men det genomfördes ofta övningar för att hålla både körfärdigheter och skjutfärdigheter vid liv. Det fanns två skjutplatser där man kan skjuta 20 mm automatkanon. Den ena var en gammal nedlagd gruva där man helt enkelt skjuter rätt ner i dagbrottet och det andra var ett litet, men tillräckligt bra, skjutfält precis vid camp Victoria.

Packgruppen löste mycket skiftande uppgifter och var verkligen en grupp med många strängar på sin lyra. Den bestod av 6 befattningar men av dem var två kockarna på Spy bar. Packgruppen hade alltifrån lastbil till hjulastare som fordon för att lösa sina uppgifter.

Spaningsgruppen bestod av sju befattningar och chef var en RO/Lt från Amf 4. Dess uppgifter var att inhämta underrättelser till kompaniet som kan användas till att planera verksamhet som större checkpoint-operationer, sök-operationer eller jakt på vedtjuvar. Spaningsgruppen hade flera olika fordon att välja på. Både en SISU och flera "soft skins". SISU:n var i likehet med övriga SISU beväpnad med en tung kulspruta och gruppen hade i övrigt förutom Ak 5 dessutom Ak 5B, Psg 90, Ag 90 och Ksp 90. Spaningsgruppen uppträdde mycket självständigt och löste ofta uppgifter under flera dygn utan kontakt med resten av kompaniet.

Allmänt om Sierra Lima

Kompaniet hade också tränats för andra uppgifter än de ett militärt förband oftast löser. Ett exempel på detta var den intensiva träning i kravall-hantering som bedrivits såväl hemma i Sverige som på plats i Kosovo. Det koncept som används var det brittiska "Public order"- konceptet som utvecklats för att hantera upplopp i Nordirland. I detta koncept spelar stridsfordon en stor roll som avskräckande instrument och komplement till batonger. Det brittiska konceptet var väl utvecklat och medger att man kan verka på flera olika steg på våldstrappan utan att omedelbart ta till dödligt våld för att försvara sig. Träningen upplevdes som mycket motiverande. I synnerhet då britternas erfarenhet visar att man måste träna truppen att hantera att element folkmassan kastar brandbomber på soldaterna. Dessa färdigheter kom aldrig att tillämpas men bara träningen i sig var ett välkommet avbrott i den vanliga tjänsten.

Kompaniet började i halvtid i allt större utsträckning ha verksamhet inne i Pristina vilket är en storstad. Formellt låg staden inom britternas område men då britterna kom att minska sin närvaro i Kosovo kom det svenska ansvaret i deras områden att öka. För att förbereda sig på de annorlunda förhållandena i storstaden kontra bergen och lära av britterna medan de var kvar genomfördes under två månader patruller med britterna inne i Pristina och Säkplutonen lärde sig sök i urban miljö.

När så ett halvår gått och det var dags att lämna över till KS07 så hölls fanan lika högt som under missionen i helhet. Materiel och erfarenheter lämnades över på lika bra sätt som vi fått motta dem av KS05.

En mission är dock inte bara glada miner och skratt. Personalproblem, konflikter och olyckor förmörkar i många fall vardagen. Alla soldater och befäl visar sig inte alltid vara änglar och föredömen. Ju lugnare det är i missionsområdet desto mer tveksamma initiativ tas av uttråkade soldater och även befäl. Batstabsmedlemmar anser kanske att det mest kritiska är att ingen bär träskor till 93-shortsen och T-shirt trots att detta faktiskt är tillåtet. 180- nycklar slarvas bort eller åker med hem på leaven.
Leave-whiskyn korkas upp mitt i natten innan man åkt på leave och en jätteförbjuden spritfest organiseras. Någon får den lysande idén att supa en kamrat under bordet på mässen så denne får dryga böter. Slarv, felbedömningar och missförstånd orsakar olyckor där bara turen medför att ingen blev allvarligt skadad som då EOD:s Mamba välte nerför en bergsida och rullade mer än 10 varv eller då PL bärgningsbv 4012 körde in i en bergsida, välte och lade sig upp och ner på en starkt trafikerad smal väg (Route Rat).

Personligen är det dock för mig inte frågan om huruvida jag skall åka ut igen utan om när. För chefer är det mycket utvecklande att få utöva ett utdraget långsiktigt ledarskap med ett eget förband under skarpa, men inte krigsliknande, förhållanden. Alla på kompaniet är stolta över det vi uträttade och över våra gula namnbrickor. Detta är det bästa jag gjort i gröna kläder förutom att leda ett stridsvagnskompani!

Av: Mj Ola Palmqvist  

Kravallträning

Kravallträning med molotovcoctails.

Lt Westin och Mj Palmquist under en stund av besvikelse/ilska?