Dala
Honung HB
Sedan 1980 ägde och drev vi Dala Honung strax utanför Hedemora i
södra Dalarna. Som heltidsodlare var vi ensamma i länet och en av cirka
30-40 i hela landet. Företaget hade fram t.o.m våren -01 ca 300 bisamhällen
i drift (ca 18 milj bin!) men 2003 upphörde jag med driften och företaget
såldes till Matts Olsson i Stora Tuna och själv blev jag pensionär.
Yrkesodlare
Jag och min fru Agnes (som gick bort i feb -01) hade från början av 1970
bedrivit en intensiv hobbyverksamhet när vi i slutet på 1970-talet
beslutade att flytta hem till Dalarna och för att försörja oss bli biodlare
på heltid.
Vid Vikhyttesjön, 10 km
nordost om Hedemora, hittade vi vårt smultronställe.
Flyttlasset gick från Stockholm till det natursköna Vikhyttan, och 1980
startades det familjeägda honungsföretaget Dala Honung HB.
Från företagets start har honungsproduktion varit ett heltidsarbete för mig
och Agnes och målsättningen, då som nu, är att leverera förstklassig honung
producerat på naturens egna villkor för en lokal marknad.
Närproducerat
Den svenska honungsproduktionen täcker knappt hälften av efterfrågan, den
övriga delen importeras. Vi har dock alltid månat om en lokal anknytning i
såväl produktion som försäljning av den egna honungen. All honung som
producerades såldes inom Dalarna, där försäljningen direkt till butiker
runt om i länet utgjorde den största delen. Bland kunderna fanns Hemköp,
ICA och KF-anslutna butiker.
Även försäljningen på marknader runt om i länet var betydande. Dalahonung fanns
exempelvis med 40 gånger på Rättviks marknad.
En mycket viktig aspekt på biodling är den dubbla nyttan av lokal biodling.
Förutom den goda honungen kanske ännu mer den positiva påverkan bin har på
naturen. Inte bara blommor, insekter och djur har nytta av binas
pollinering, även gemene man i form av rikare bärskördar och bibehållen
artrikedom!
Gårdsbutik
Från de första åren fanns även en honungsbod med självbetjäning på gården.
Butiken var inrymd i en liten knuttimrad stuga, vackert belägen vid
Vikhyttesjöns strand, där honung alltid fanns tillgänglig.
I gårdsbutiken fanns den ljusa sommarhonungen dessutom om skörden så
medgivit, en lite mörkare skogshonung samt en honung smaksatt med citron.
Honungen levererades i burkar om 500 g men fanns även i 1,4 resp. 2,8 kg hinkar.
För presentändamål fanns också Dala Honungs alla honungssorter i en
presentförpackning om tre mindre burkar i olika smaker vilka levereras i en
liten trähylla.
Honungen
Den fantastiskt rika och varierade flora som södra Dalarna kan uppvisa
medför att kvaliteten och smaken på den honung som produceras är mycket
hög. Vanliga växter varifrån mina bisamhällen hämtar nektar och ombildar
till honung är vitklöver och hallon men Dalarnas stora blomsterprakt gör
ytterligare bestämningar svåra. Ett riktigt bra år kan även mindre mängder
av den fantastiskt goda ljunghonungen skördas.
Produktionen
All honung slungades och tappades på gården. Som regel inleddes skörden i
mitten av juli månad och pågick i drygt en månads tid.
Genom slungningen centrifugeras honungen ur vaxkakorna, varefter den
omsorgsfullt silas.
När honungen har silats färdigt kyls den ned och en kristallisering
påbörjas. Kristalliseringen sker under omrörning vilket göra att honungen
får en mjuk, finkornig och len konsistens. Efter skördearbetet är honungen
klar att förpackas och genom att försiktig värma upp honungen till 25-27
grader kan honungen tappas upp i de olika förpackningarna med hjälp av en
tappningsmaskin. Efter kylning tillkommer etikettering varefter honungen är
klar för leverans.
I slutet av augusti får så bina sitt vinterfoder i form av sockerlösning i
stället för den honung jag tagit ifrån dom.
Historik
Under 1977/8 började Otto Reimann och jag att titta på tyska bikupor tillverkade
helt i hård frigolitplast och anpassade för en större honungsram än vad som
var vanligt i Sverige. Under 1978/79 bestämde vi oss för att satsa helt på
detta nya material och via ett antal resor till Kiel importerade vi ca 600
kompletta bikupor från den tyska tillverkaren Warnholz. Samtidigt gick vi
också över till den ram som kallas för Langstroth/Hoffman. Detta blev
introduktion av en helt ny kupa och driftsform som under 1980 talet blev
standard för svensk yrkesbiodling.
Vintrarna 1978/79 och 79/80 blev Reimanns köksbord platsen för långa
diskussioner om vad som behövdes för att få utveckling och lönsamhet på en
svensk yrkesbiodling. Vera och Otto Reimann och Agnes och jag drog under
dessa kvällar upp riktlinjer för en utvecklingsbar yrkesodling. Detta
utmynnade så småningom ut i ett stort möte dit större biodlare från hela
Sverige kallats och resultatet blev att EKOBI , svenska
yrkesbiodlareföreningen bildades. Under hela 1980 talet utvecklade vi dessa
grundstolpar
genom ett aktivt arbete i föreningens styrelse och tidning.
Mästarbrev
Som ett bevis på vårt yrkeskunnande fick både jag och min fru i mitten på
80-talet Mästarbrev i biodlaryrket, vilket garanterar gedigen yrkeskunskap
och som en följd yppersta kvalitet på honungen.
Jag har också under många år undervisat och ansvarat för kurser i biodling,
såväl för intresserade hobbybiodlare i studiecirkelform, som rena
yrkeskurser för framtida yrkesbiodlare.
Utöver honungsproduktionen och biodlingskurser odlas även drottningar till
försäljning.
Agnes byggde under början av 80-talet upp Sveriges största
drottningproduktion och genom åren har 10.000-tals drottningar framavlade
hos oss i Vikhyttan spridits över hela landet och även ut över Europa.
Vanligtvis har de flesta drottningar förhandsbeställts långt före
avelssäsongens början.
Vi använde oss enbart av en biras som heter Krainer, vars främsta egenskap
är det lugna temperamentet och den goda förmågan att klara våra långa
vintrar.
Vi var under 20 år aktivt med och byggde upp den småskaliga livsmedelsproduktionen
i Dalarna, först som Dalagården sedan Dalamat.
|
