Ett liv (kanske).

Hur är det att bo i ett fosterhem? Det kan kännas olika för alla, en del tycker det är bra en del tycker det är skit...Jag tycket det var olika från varje hem men för det mesta undrarde jag hur det egentligen hade varit om min föräldrar hade funnits hos mig och inte bara i mitt hjärta. Men det jag kommer i håg av mina föräldrar vårdar jag ömt i hjärtat och det skall jag berätta för min son om hans mormor och morfar. Det har varit tufft många gånger i mitt liv att vara utan dem men jag tänker på dem varje dag och det är väldigt jobbigt att bara ha graven att åka till och det är det ända som min son får se förrutom korten på sina mor föräldrar.

I fosterhem får man vara med om mycket, man får även hjälpa till att ta hand om små barn vars föräldrar misshandlar, knarkar m.m och det är jobbigt och de flesta som bor så tar varandra nästan som syskon och hjälper varandra även att slås mot myndigheter och mycket annat. Men det är värsta är när barn från 0-13 år kommer det känns värst och de lägger man mest ner tid på att hjälpa och leka med eller göra saker i huvudtaget med. Jag har bott med en kille på 3 1/2 år som var flykting och han fick bara träffa sin mamma en gång om dagen i 1 timme. Det var hemsk men som tur fick de stanna i Svergie och det tog en månad innan de fick flytta ihop. Men mamma var oerhört tacksam att fått hjälp att stötta pojken den månaden, vi andra tog han som en lille bror. Och det kändes skönt att det gick bra den här gången!!!

Med den här sida tänkte jag att de som bor i fosterhem eller undrar hur det känns att bo i det kan skicka ett e-mail och fråga och jag ska försöka svara på det mesta så fort som möjligt. De som vill kan också kan jag lägga ut ert brev om vad ni tycker och tänker men i sånt fall vill jag att ni skriver det och vilket namn ni vill att det skall stå.

Skriv gärna och säg vad ni tycker om sida och om ni har några syn punkter eller vill ha in nåt speciellt så skall jag försöka ordna det så fort som möjlig.

Jag tänker på er jämt mina föäldrar.