
Visar stolt upp vår son på hans fjärde dygn i livet utanför mammas trygga mage.
Vad jag tycker om att vara pappa är en underbar upplevelse och att se dem växa. Den son som jag bara tyvärr kunnat följt orderntligt sen i magen med föräldrarmöten och träffa flera nyblivna mammor i Kristinas ålder och flera pappor som hade barn sen tidigare som mig.Se allas syn på barn sen tidigar,väntan på det nya m.m var en rolig upplevelse med.
Sen följa med varje gång och se hur magen växte, hjärt och pulsljuden m.m även att följa med på ultraljuden och Mvc var otroligt samtidigt som man var rädda att nåt skulle gå fel eftersom de trodde vår Junior var så liten, men det var ju ändå en härlig känsla att se han växa millimeter för millimeter i magen och höra hur bra han mådde gjorde att även vi mådde bra.
Sen var Malcolm min tredje förlossning jag var med på men den jag var mest nervös för ändå eftersom Kristina är envis som synden så tyckte hon inte det gjorde ont och vill inte upp eftersom hon trodde det skulle göra mycket ondare, så hon sa till då det var 2 min och första gången hon sa rätt minuter i mellan eftersom jag skulle velat haft upp henne tidagre annars, sen packade vi in storebröderna och körde dem till skolan respektive dagis och på förlossningen gick det fort och de tyckte att Kristina skulle kunnat födigt hemma eftersom det gick så bra och hon hade gjort allt "jobb" hemma ändå.
På BB var det också roligt att vara så klart jag mer eller mindre bodde där med som när Kristina låg inne för uppstoppning eftersom lille ville ut 2 mån tidigare.