Försöksdjursstatistik

Enligt svensk lagstiftning är det ändamålen med användningen av djur som är avgörande för om denna skall betraktas som ett djurförsök eller inte. Den användning som finns beskriven i 19 § djurskyddslagen omfattar vetenskaplig forskning eller undervisning, sjukdomsdiagnos, framställning av läkemedel eller kemiska produkter eller andra jämförliga ändamål.

I Europarådskonventionen ETS 123 och EU:s direktiv 86/609/EEG, som Sverige också är bundna av, definieras däremot ett djurförsök som "användning av djur för försöks- eller annat vetenskapligt ändamål som kan tillfoga djuret smärta, lidande, ångest eller bestående skador". Enligt dessa dokument är inte bara ändamålen med användningen utan också ingreppens karaktär avgörande för om det är ett djurförsök eller inte.

I tabell 1 framgår hur många försöksdjur som använts enligt denna definition under åren 1990 – 1995.

Av definitionerna av begreppet djurförsök följer att de svenska bestämmelserna också omfattar försökssituationer där djur inte utsatts för något ingrepp. Exempel på sådana försök är beteendestudier utan ingrepp eller tvångsanordningar. Dessutom omfattas vissa andra försök som utförs utan att ett ingrepp görs, som till exempel utveckling av utfodrings-, inhysnings- och skötselsystem för djur, av de svenska bestämmelserna.

Om ett djur avlivas med en skonsam, accepterad metod för att ett organ eller en vävnad skall användas för att t.ex. framställa en cellkultur betraktas detta inte som ett djurförsök enligt Europarådskonventionen eller EU:s direktiv. I Sverige kommer dock sådana djur att redovisas eftersom det enbart är ändamålen som avgör om djuranvändningen skall anses som ett djurförsök eller inte. I tabell 2 finns uppgifter om hur många djur som tillkommer, utöver tabell 1, enligt den mer omfattande svenska definitionen under år 1995.

Om Du vill ha mer information om försöksdjursstatistik, t.ex. för vilka ändamål djur har använts eller vilka sjukdomar som studerats kan Du beställa det aktuella numret av CFN:s skriftserie.