Centrala försöksdjursnämndens allmänna råd om handläggningen av vissa ärenden vid den etiska prövningen av användningen av djur för vetenskapliga ändamål m. m.;
Nr 3 - 1990
Rutinmässig immunisering av kanin
Vid framställning av antikroppar är tillgången till antigen och antigenets förväntade immunogenicitet (förmåga att framkalla antikroppssvar) avgörande för val av djur, injektionsställen och adjuvants. Kanin är det vanligaste använda djurslaget vid rutinmässig immunisering. Följande rutiner har visat sig fungera bra vid immunisering med peptider och proteiner.
Användning av Freund's adjuvant medför obehag för djuret men om mängden tillgängligt antigen är begränsad vid immunisering av kanin får en sådan användning ändå anses godtagbar. Om stora mängder antigen finns att tillgå eller om antigenet är höggradigt immunogent kan andra adjuvants eventuellt användas. För att undvika biverkningar bör endast den första injektionen ges med Freund's kompletta adjuvant (CFA) medan alla följande injektioner (boosterinjektioner) bör ges med Freund's inkompletta adjuvant (IFA). Om inte CFA används i de följande injektionerna erhålls visserligen lägre titrar men kvaliten på antikropparna förändras inte. För vissa högmolekylära antigener kan boosterinjektioner utan adjuvant ges. Freund's adjuvant bör aldrig ges intravenöst. Efter den initiala immuniseringen bör boosterinjektioner inte ges tätare än varannan eller var tredje månad. Ett lämpligt immuniseringsschema kan vara som följer.
Innan immuniseringen inleds tappas kaninen på blod för framställning av preimmunserum som kan behövas för framtida kontroller.
| Vecka | |
| 1: | 150 µl antigen + 150 µl CFA |
| 4: | 150 µl antigen + 150 µl IFA |
| 6: | 150 µl antigen + 150 µl IFA |
| 8: | Tappning 1 (10 ml/kg kroppsvikt via örats centralartär) |
| 9: | Tappning 2 |
| 11: | Tappning 3 |
| 12: | Tappning 4 |
| 14: | Tappning 5 |
| 15: | Tappning 6 |
| 16: | 150 µl antigen + 150 µl IFA |
| 18: | Tappning 7 |
| 19: | Tappning 8 o.s.v. |
Djur bör inte hållas i försök längre än som är nödvändigt för att producera tillräckligt med antiserum. Med användning av det föreslagna immuniseringsschemat går det att erhålla 400-500 ml antiserum per år från en normalstor kanin vilket torde vara tillräckligt för de flesta ändamål.
Blod från kanin tappas med kanyl (diameter 0,7-0,9 mm) från örats marginalven eller centralartär. Högst 10 ml blod per kg kroppsvikt kan tappas vid varje tillfälle om uppehåll görs var tredje vecka. Före blodtappningen, som bör ske i en lugn och varm miljö, kan kaninen ges ett sedativt medel. Skall kaninen tappas genom hjärtpunktion (terminalblödning) bör detta ske under allmän anestesi.
Ytterligare råd rörande immunisering av försöksdjur finns i Centrala försöksdjursnämndens Allmänna råd Nr 2 - 1990.
_______