Centrala försöksdjursnämndens allmänna råd om handläggningen av vissa ärenden vid den etiska prövningen av användningen av djur för vetenskapliga ändamål m. m.;

Nr 5 - 1992

Användning av toxicitetstester som syftar till att fastställa akut letal dos m.m.

Att ha kunskap om ett ämnes akuta, letala toxicitet är av stor betydelse för att kunna rätt bedöma ämnets risker för människors och djurs hälsa och säkerhet. Detta gäller särskilt sådana ämnen som mer allmänt används i samhället. Den dokumentation om toxiciteten som behövs i olika sammanhang är idag i huvudsak baserad på djurförsök. Dessa djurförsök medför i många fall olika grader av lidande för djuren, eftersom mätning av letal dos som regel inte kan göras om djuren samtidigt ges smärtlindring.

Inom toxikologin både i Sverige och i andra länder har under senare år olika in vitrotekniker i stor utsträckning kommit i bruk och ersatt tidigare användning av försöksdjur. Det gäller t.ex. vid screening och vid framtagning av nya preparat och substanser inom kemikalie-, livsmedels- och läkemedelsområdena. Denna utveckling mot en större användning av in vitrometoder kommer sannolikt att fortsätta och kan i framtiden också ersätta användning av djur för att testa substanser även i ett senare skede i produktutvecklingen. Samtidigt sker också en utveckling av de djurbaserade testmetoder som används. Utvecklingen av de djurbaserade testmetoderna torde innebära en användning av allt färre djur i dessa toxikologiska tester liksom en successiv övergång till andra mått på toxicitet än letalitet. Inom ramen för det internationella samarbetet, t.ex. inom OECD och EG, görs också insatser bl.a. för att ersätta befintliga in vivo-metoder med nya sådana som kräver färre djur eller som innebär en total övergång till nya in vitro-metoder.

Klassiska LD 50-tester

För bestämning av ett ämnes akuta toxicitet genom engångstillförsel var länge den klassiska LD 50-metoden förhärskande. Metoden innebär att den dos som dödar hälften av djuren i en försöksdjursgrupp bestäms med hög noggrannhet. Ämnena tillförs i allmänhet oralt eller genom inhalation men även andra tillförselsätt används. Först görs en grov uppskattning av vilket dosområde som ger dödlig effekt genom att man utsätter mindre grupper av djur för varierande doser. När dosområdet fastställts ges grupper av djur på minst fem (vanligtvis omkring tio men ibland ännu fler) en serie doser som bestäms bland annat av vilken precision i resultatet som önskas. Främst mus och råtta men även andra djurslag har använts i testerna. Djuren studeras noggrant under testet och beteenden som är avvikande från det normala registreras. Döda djur räknas och dödsorsaken fastställs. Sedan resultaten fastställts kan dessa avsättas i ett diagram där dosen i mg/kg kroppsvikt svarar mot den procentuella dödligheten. Antalet djur i ett enda försök med klassisk LD 50-teknik uppgår som regel till minst 100 djur.

Genom den utredning om LD 50-metodens avveckling som genomfördes av Centrala försöksdjursnämnden (CFN) på uppdrag av regeringen och som redovisades i juni 1988 framkom att den klassiska LD 50-metoden i huvudsak numera övergetts både i Sverige och i övriga världen. Utredningen är publicerad i CFN:s skriftserie Nr 9. Av utredningen framgår att något behov inom forskningen av LD 50-metodens bibehållande inte längre föreligger. Inte heller föreligger krav från myndigheter på dokumentation av LD 50-värde genom en klassisk test vid registrering av t.ex. bekämpningsmedel, läkemedel och livsmedelstillsatser.

Mot bakgrund av vad som nu redovisats bör en ansökan om att få genomföra ett klassiskt LD 50-försök avstyrkas av en djurförsöksetisk nämnd.

Modifierade LD 50-tester

Även om krav på klassisk LD 50-testning inte längre ställs av svenska myndigheter kvarstår ändå alltjämt ett behov av mått på letal dos för olika slag av klassificering eller registrering. Ett sådant mått kan vara resultat av en tidigare genomförd klassisk LD 50-testning, ett resultat av en modifierad LD 50-testning eller ett resultat av någon annan testning där LD 50-värdet i efterhand beräknats. En redovisning av ett LD 50-värde anges bl.a. på den blankett som används vid ansökan om godkännande av bekämpningsmedel hos Kemikalieinspektionen. En redovisning av ett LD 50-värde kan vidare vara nödvändig för att den som tillverkar, importerar eller i övrigt hanterar kemiska produkter skall kunna fullgöra sitt ansvar att hindra eller motverka produkternas skadlighet på människor eller i miljön. Även Läkemedelsverket ställer som regel krav på mätstudier över akut toxicitet på djur för registrering av läkemedel. Mätstudierna genomförs ibland som modifierad LD 50-testning. Andra myndigheter som ställer krav på LD 50-värden är Räddningsverket, Sjöfartsverket och Luftfartsverket.

En modifierad LD 50-test innebär att ett värde för letal dos bestäms sedan toxicitetstestning genomförts på ett mindre antal försöksdjur. Exempel på sådana tester är de som utförs enligt OECD:s riktlinjer om testning av kemikaliers akuta toxicitet. En översättning av dessa riktlinjer är fogad som en bilaga till CFN:s nämnda utredning om LD 50-metodens avveckning (Nr 401: Akut oral toxicitet, Nr 402: Akut dermal toxicitet och Nr 403: Akut inhalationstoxicitet). Av riktlinjerna Nr 401 och 402 framgår att man inte alltid behöver invänta ett djurs död utan djuret kan redan dessförinnan avlivas på ett humant sätt om det visar tecken på svår och ihållande smärta. OECD:s riktlinjer tillämpas internationellt och ligger till grund för de flesta europeiska länders dokumentationskrav i fråga om kemikalier. För registrering av läkemedel i Sverige tillämpas Nordiska läkemedelsnämndens riktlinjer som nära ansluter till de riktlinjer som tillämpas inom EG. I övrigt bör uppmärksammas att andra tester i Sverige för bestämning av letalitet många gånger görs i enlighet med riktlinjer som gäller inom EG eller som följer av internationella överenskommelser.

En ansökan om att få genomföra en modifierad LD 50-test bör kunna tillstyrkas av en djurförsöksetisk nämnd under förutsättning att försöksledaren i sin ansökan noga angett de dokumentationskrav eller de skäl i övrigt för testets genomförande som föreligger.

Andra toxicitetstester

Inom forskningen används dessutom andra akuta tester för att erhålla mått på olika substansers toxiska effekter bl.a. den letala dosen. En ansökan om djurförsök med sådana toxicitetstester bör givetvis prövas med avseende på vilket behov av testerna som föreligger och det lidande som kan drabba djuren i det aktuella fallet.

Utredningsplikten

I 8 § och i de allmänna råden till denna paragraf i CFN:s kungörelse (LSFS 1988:45) med föreskrifter och allmänna råd om den etiska prövningen av användningen av djur för vetenskapliga ändamål m. m. behandlas bl.a. den utredningsplikt som åvilar försöksledaren i ett planerat djurförsök och de aspekter kring ett djurförsök som den djurförsöksetiska nämnden bör behandla inför sitt beslut i ett ärende.

För att en ansökan om djurförsök med syfte att fastställa letal dos skall kunna tillfredsställande bedömas från djurskyddssynpunkt kan det även i vissa fall behövas uppgifter om både namn på den substans som testas och substansens sammansättning, om substansen testats tidigare och vilka doseringar som skall göras. Vid ansökan om att få utföra ett djurförsök för att fastställa letal dos bör uppgift lämnas om vilka effekter som kan väntas drabba djuren av den substans som skall testas.

Vissa tillsynsfrågor

De grundläggande bestämmelserna om tillsyn och förvaring av försöksdjur finns i Lantbruksstyrelsens kungörelse (LSFS 1982:21) om djurhållning m. m. som ligger i linje med Europarådskonventionen om ryggradsdjur som används till försök och annat vetenskapligt ändamål m. m.

Vid testning för fastställande av letal dos bör som huvudregel gälla att tillsynen med hänsyn till den substans som prövas bör vara mer omfattande än som anges i den nämnda kungörelsen. I många fall bör en djurförsöksetisk nämnd kunna lämna råd om tillsyn med lämpliga intervaller. Vid testning av vissa snabbverkande substanser och i slutfasen av en letal testning kan ibland tillsyn med mycket täta intervaller behövas. Tillsyn bör i sådana fall ske också nattetid. Om det däremot är känt att den prövade substansens letala effekt som regel inte innebär lidande för djuren, kan en daglig tillsyn vara tillräcklig. Vid all tillsyn bör försöksledaren och annan ansvarig personal använda möjligheten att ta de djur som visar tecken på lidande ur försöket och avliva dessa.

_______