Centrala försöksdjursnämndens allmänna råd om handläggningen av vissa ärenden vid den etiska prövningen av användningen av djur för vetenskapliga ändamål m.m.;

Nr 7 - 1997

Vävnadsprovtagning vid framtagning av genetiskt modifierade möss och råttor

Vid framtagning av genetiskt modifierade försöksdjur behöver prover från avkomman tas för att den genetiska sammansättningen skall kunna bestämmas. Nya metoder för genbestämning finns idag under utveckling, t.ex. med användning av salivprov eller hårsäcksprov och ytterligare sådana metoder kan väntas. Sådana provtagningsmetoder utan ingrepp på djuren är positiva från djurskyddssynpunkt och bör användas i största möjliga utsträckning. Alltjämt krävs dock i de flesta fall att vävnadsprov tas från djuren för att en riktig genbestämning skall kunna göras. Vid provtagning på möss eller råttor för genbestämning bör följande råd följas.

Vävnadsprovtagning (biopsi) på mus- och råttungar bör i första hand göras vid 9-16 dagars ålder. Viktiga skäl från djurskyddssynpunkt för en provtagning vid denna ålder är att yngre djur vanligen blöder mindre än äldre djur och att unga djur tycks bli mindre påverkade av ingreppet än vuxna djur. Det kan vara lämpligt att utföra identitetsmärkning av ungarna i samband med provtagningen. Prov bör tas som ett snitt av svansen, vilket i regel inte behöver vara längre än 5 mm. Vid provtagningen bör man undvika att brosk- och skelettdelar tas bort. Även i sådana fall där det finns skäl att skjuta upp provtagningen och identitetsmärkningen till dess ungarna är tre veckor bör det nämnda riktvärdet för biopsins storlek som regel kunna följas

Sövning eller bedövning vid vävnadsprovtagning medför att djuren är smärtfria under ingreppet men innebär samtidigt en risk för djuren och kan bl.a. göra dem exciterade och medföra ökad blödning. Om djuren varit sövda under provtagningen bör de inte före fullt uppvaknande placeras i burar med andra djur eftersom de då kan utsättas för angrepp. Djur som har blött vid provtagningen bör, sedan blödningen upphört, placeras i en ren bur eftersom både djuren själva och andra djur i lokalen kan bli oroade av blodlukt.

Vävnadsprovtagning genom att snitt tas av svansen enligt dessa allmänna råd ger tillräckligt med material för en fullgod genbestämning såväl enligt PCR-metoden (Polymerase Chain Reaction) som enligt SB-metoden (Southern Blot). Annan metod för vävnadsprovtagning behöver därför inte användas utom beträffande äldre djur där vävnadsprov från öron, för genotypning med PCR-metoden, kan tas i samband med märkning av djuren. Sådana vävnadsprov bör endast omfatta mindre delar av öronen eftersom dessa är viktiga organ för djurens temperaturreglering

Som alltid när ingrepp görs på djur bör försöksledaren informera och samråda med den djurvårdande personalen. Det är viktigt att vävnadsprovtagning alltid görs av forskare eller personal som djuren är vana vid. Provtagning bör endast göras av den som är utbildad och som har erfarenhet av att utföra sådana ingrepp.

_______