Droginfo på knarka.nu

	D r o g e r - L S D
Tillbaka

B a k g r u n d

LSD eller LysergSyraDietylamid framställdes i ett laboratorium från kemiska föreningar i en mjöldrygesvamp. Den upptäcktes av den schweiziske kemisten Albert Hofmann 1943, han provade den på sig själv och kallade upptäckten för "mitt problembarn". LSD är en sk hallucinogen som till en början användes till att behandla psykiska patienter men kom att spela en stor roll i hippiekulturen på 1960-talet.

F r a m s t ä l l n i n g & I n t a g n i n g

LSD är ett vitt pulver som är extremt koncentrerat. Endast 25 - 50 mikrogram (mikes) räcker för att uppnå ett rus (motsvarar två saltkorn). Normal effekt får man uppemot 200 mikrogram. För att göra LSD hanterbart löses det upp i vatten som ofta droppas på tabletter, sockerbitar eller läskpapper som sedan klipps i småbitar med fina motiv på. Dessa läskpappersbitar, blotters sväljs. Det finns också små tabletter med LSD, sk microdots. Läskpapret kan också rökas men det är väldigt ovanligt.

V e r k a n

LSD förvränger starkt tankar och sinnesintryck, ruset växlar mellan härliga syner och viss ångest. Man kan förlora tidsuppfattningen och se sig själv utifrån, det är också vanligt att man får svårt att bedöma vad man själv klarar av. Känslorna under ruset som varar 4 - 5 timmer om man tar en halv tripp kan bli intensiva och beskrivs ofta som religiösa eller psykedeliska. Efteråt känner man sig trött, lugn och harmonisk.

S k a d e v e r k a n

LSD är inte fysiskt beroende- framkallande, däremot psykiskt. Kroppen fixar dessutom snabbt tolerans så att större dosereringar måste göras. Det ger heller inga fysiska skador annat än eventuella olyckor under ruset. Däremot är det stor risk för allvarliga psykoser. Utåt uppfattas du som en sinnessjuk, du blir svår att nå och är världsfrånvänd. Efter användande kan psykoser som schizofreni uppstå. Själva ruset är känsligt för störningar och kan ge snedtändningar.